En Händelserik Dag..
Började med att jag vaknade typ två timmar innan klockan ringde och kände bara spontant "ugh jag vill inte" och likadant var det när klockan väl ringde och sa till mig att 'nu måste du gå upp annars hinner du inte'.
Så det var väl bara till att stiga upp 4.50 och se glad ut, eftersom magen hade bestämt sig för att strejka fick jag ta mitt vanliga piller för att säkerställa så inga olyckor inträffar, visst det kanske inte är så farligt, men hur mysigt är det på en skala egentligen? Inte alls.
Det var -5C och självklart var det is att skrapa på bilen, men jag hade planerat in tid åt detta så jag hade gott om tid innan jag skulle vara tvungen att kasta mig in i bilen å stampa plattan i mattan, vilket man inte bör göra eftersom farbror blå inte uppskattar det, men men..
Jag bestämde mig för att köra lagligt och försöka hålla hastighetsgränsen, samtidigt som jag skulle ta tid för att se hur lång tid det tar att ta sig till bussen. Jag tror att det är 15km till bussen från där jag bor, och via två 70km/h vägar och en lång 90km/h väg plus lite 50km/h områden, så tar det ungefär 10 - 15 min, tja ska jag vara exakt så tog det faktiskt 12 min.
Hur som helst, fick vänta i ca 5-10 min på bussen som var kanske 2 min försenad, vilket JÄTTE försening, eller hur? Inte direkt, som vanligt så är jag vid skolan runt 7.20 när vi börjar vid 8.00, jättekul. Fast å andra sidan har jag gott om tid att gå på dass och lugna ner magen lite grann, känns alltid bättre om jag kan slippa behöva gå under lektionstid eller som det heter när man läser på högskolan, föreläsningstid.
Själva föreläsningen idag var sjukt SEEEG, kändes som det var långt utanför kursens egentliga ämnesområde, men vi överlevde det. Sen skulle jag till Ikea och Linda och Michelle bestämde sig för att haka på så vi kunde käka där med.
Så först bar det iväg upp till tredje våning, för att lämna in min inlämningsuppgift i skisstekniken. Efter det så stack vi till Rådhusparken för att ta bussen till Ikea, sagt och gjort vi knatade iväg, och vi gick på någon liten stig fram till busshållplatsen och snön var så nedtrampad, smält och frösen igen så det var en is-backe, där bestämde sig jag för att där skulle jag ta mig ner, och ner kom jag, men när jag väl var nere så försvann fötterna. Det var ett sånt där ögonblick där man känner "åh ja jag klarade mig ner" och då säger ödet "haha det gjorde du inte alls" och drar undan fötterna så du sätter dig rakt på baken. Jag hann inte tänka så mycket när fötterna försvann mer än typ "jahapp.." och så gick allt i slow motion innan jag satte mig så fint på backen, gjorde lite ont faktiskt.
Ja, ja, jag överlevde och bjöd på mig själv, jag är inte den som tycker det är pinsamt att halka, det var faktiskt ganska komiskt. Ibland får man bjuda på sig själv, nu har jag i alla fall nått att skratta åt så här i efterhand, även om baken och vänster armbåge ömmade lite efter fallet, men det stoppade mig inte från att åka till Ikea och käka en traditionell köttbulletalrik, för endast 16:-, det är ett riktigt kap, och mätt blev jag. Mums!
Nä nu får jag ta å röra på fläsket så jag kommer någon vart idag, annars får jag inget gjort!