Jag är förvirrad..
Det känns tungt igen.
Vi har varit och tittat på en annan gård idag, som verkade lovande. Men efter att ha varit där så verkar sambon skeptisk, medan jag känner att med lite tid och pengar kan det bli riktigt bra.
Den gården vi tittade på är på ca 10 ha och de begär ca 1 mille, sen måste man nästan lägga lika mycket till i renovering. Det blir ändå betydligt billigare än den andra gården vi tittade på, där utgångspriset var 3 mille och samma renoveringskostnader.
Det enda positiva med gården var att ladugården var i väldigt gott skick, det enda som behövdes göra med den om man skulle ha hästar där var att riva ut all inredning i fähuset och släta till golvet, samt gjuta en redig gödselplatta. Annars var det inget att klaga på.
Fast jag tvivlar på att min sambo kommer bjuda nått på det, han verkade ganska negativ. Han pratade dessutom att huset vi tittade på idag luktade rök. Jag kände ingenting, han babblade något om att det var på övervåning och att de tydligen skulle ha slutat röka då han påstod att det luktade som hemma hos min farmor och farfar. Om så är fallet så går det att få bort det mesta av lukten, särskilt med tanke på att det mesta var tvunget till att renoveras, byta golv och tapeter osv.
Istället är han super intresserad av kvarnen, som tillhörde den andra gården vi tittade på.
Alltså att bara köpa kvarnen istället för hela gården för ca 1 mille, plus mycket renoveringskostnader då han hade tänkt bygga vattenkraft, samt rusta upp så det skulle gå och bo året runt.
Själv är jag inte alls intresserad av att bo året runt där, det finns ingen tomt, du har grannhuset tätt inpå, landsvägen ett stenkast bort.
Nä, personligen tror jag på den gården vi var och tittade på idag, trots att den behöver renoveras upp lite först.
Nog om husköp osv, var och praktiserade igår och Ronny (som min handledare heter) tyckte jag hanterade lastbilen mycket bra när jag fick köra. Han sa att jag höll henne mycket bra.
Han är väldigt bra att köra med, känner mig inte alls dålig när jag får prova på å köra med honom, även om jag gjorde en miss och fick i 6:an istället för 5:an.
Men va sjutton, det var bara att ta det kallt och växla rätt, lastbilen orkade, sen är det skillnad på Scanias och Volvos växellådor.
Personligen har jag blivit ett Scania fan. Då det går att växla hur lätt som helst och ratten är nätt och smal, inte alls som de klumpiga Volvo-bilarna skolan tillhandahåller som övningsfordon.
Det finns självklart för- och nackdelar med båda två.
Kan inte låta bli att känna mig lite avis, då en lärare på skolan sa att vi skulle sms:a när vi hade klarat teorin, för att det fanns möjlighet till uppkörningstider denna vecka.
Fick bara ett "grattis" tillbaka och sedan inget mer. Har fått höra av andra klasskompisar att det är några som ska köra upp.
Egentligen hade jag väl kunnat klara själva körningen även om jag inte är helt hundra på säkerhetskontrollen (alltså kunna svara på frågor varför man tittar på de olika sakerna osv). Men å andra sidan är jag inte förvånad.
Läraren som tydligen håller i det här med uppkörningarna är den lärare jag kör sämst med.
Kör inte alls lika illa eller känner mig super dålig när jag kör med de andra. Det tycker jag är märkligt. Den jag kör allra bäst med är Ronny, även om han inte är min egentliga lärare, men har är väldigt pedagogisk och snäll. Vilket jag behöver för att stötta mitt dåliga självförtroende.
Han har sagt att man ska bara berömma när de gör rätt, sen om det är något som går fel ska man inte skälla utan försöka hjälpa istället så det blir rätt och sen ge beröm. Det verkar den här läraren jag kör dåligt med ha svårt med.
Inte undra på att allt blir pannkaka när jag kör med honom. Det kan kännas jättebra, men så kommer en sidvind samt att vägen lutar lite på grund av en tillfällig håla och lastbilen svajar till så den hamnar nästan ute på kantlinjen. Jag försöker reda upp situationen är redan på gång för att kompensera, men då kommer det någon form av nått panik artat kommentar, som gör att jag känner mig värdelös. Det får mig att känna mig som en idiot fast jag redan vet bättre och försöker reda upp den tillfälliga situationen.
Egentligen borde jag ta ett snack med den läraren, så han förstår hur jag känner, men jag är rädd att jag inte kommer få tala till punkt innan jag blir avbruten.
Känns som jag befinner mig i en hopplös situation.