Vad är det som händer...

På kort tid har jag råkat ut för två rent ut sagt otäcka situationer på vägarna.

I måndags blev jag omkörd av en fartsyndare som hade bråttom och som skulle hämnas för att jag legat "i vägen" när det var en kurvig sträcka på vägen. Hämnden kom i form av omkörning med tuta och sen en tvärnit när den gick in framför mig så jag fick väja för att undvika att krocka. Första känslan var chock/panik/rädsla och sen blev jag riktigt arg.
Vidare så gör den här fartsyndaren (som inte längre verkar ha bråttom) på nästa raksträcka så kör den upp jämsides med min bil och ligger länge bredvid och tutar. Jag ignorerade det, men inombords kokade jag av ilska.

I morse höll jag på att få se ytterligare en fartsyndare frontal krocka med en mötande bil.

Jag låg bakom en lastbil på behörigt avstånd och hade ingen brådska, då det är onödigt att stressa när det inte är lönt att köra om på den korta sträckan mellan Gnosjö och Hillerstorp.
Ikapp kommer den här fartsyndaren som sen ligger flera gånger och "kikar" för att se om det går att köra om. Jag tänkte inte så mycket på det då. Till slut blir det fritt, eller tja bilen bakom tror det och börjar sin omkörning. Det är bara det att det var en svacka på raksträckan och i den svackan kommer en mötande bil. Jag ser den här bilen samtidigt som jag ser bilen bakom börja köra om och jag tänker lugnt att bilen tar sitt förnuft till fånga och avvaktar omkörning.

Icke, sa nicke. Jag får nita för att kunna släppa in bilen framför mig så det inte blir en frontalkrock, som jag då vart tvungen att stanna på då jag skulle vart först på plats. Det bästa med hela händelsen är att bilen ca 1 km senare svänger av in till Hillerstorp (fastnat bakom lastbilen) och vann ingenting på omkörning förutom att utsatt sitt eget och andras liv för fara, samt högre bränslekostnad.

Personligen tycker jag inte det är värt den risken med tanke på att man får så lite för det och kan förlora så oerhört mycket för att vinna de där lilla extra sekunderna.

Just nu är jag väldigt tacksam att det inte hänt något och jag undrar vad som kommer hända imorrn när jag åker till och från jobbet. Just nu vill jag bara ha det lugnt och avkopplat, ingen mer spänning för min del. Det räcker nu.

*over and out*

Kommentera här: