I mitt huvud - Del 2
Jag känner mig lite utanför, då jag inte vågar gå fram när de andra kollegorna står i sina grupper och diskuterar någonting. Även om jag skulle gå fram, så skulle det kännas som om jag är en jobbig svans som bara står å lyssnar.
Det känns även som om jag får konstiga blickar, speciellt när jag hälsar. Känns lite olustigt och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det heller. Det är lite svårt att sätta ord på känslorna.
Något jag märkt är att jag tar illa åt mig även om någon kanske menade väl, men sättet de sa det på får mig att ta illa upp, speciellt om det handlar om något personligt eller något jag gör.
Tycker det är svårt att ändra på sig, och om jag tycker det är svårt då måste det vara lika svårt för andra också.
Mycket som rör sig innanför skallbenet, sådant som oftast inte syns utåt och kommer fram när ingen ser och skulle någon se som inte var menad att se så skämtas det bort. Känner mig lite falsk ibland.
*over and out*
Kan säga att jag kände ganska mycket likadant första halvåret-året! Jag jobbade ju oxå natt det första, och gick sedan in på dagtid det är inte helt lätt att komma in i dem grupperna som finns. Men när du väl gjort det, vilket du kommer att göra! Så ska du se att allt får en annan vändning! Dem kan verka som att folk synar ner än osv men dem är nog mest bara nyfikena men vågar själva inte säga och göra nått sen kan man inte vara vän med alla! Jag har några få men riktigt bra kontakter bland kollegorna och det är dem som är solskenet på dagarna som lyser upp allt! Så ta vara på dem du har och skit i dem andra! Vill dem snacka skit och syna ner än låt dem göra det visa att du är bättre än så! :) kram!