Vilket pass..

Dagen igår började som de brukar och allt verkade lugnt och flöt på, ja allt flöt på tills jag skulle lasta den andra lastningen. Då hade en kollega som var och lastade på samma ställe, ställt sig lite dumt så det blev svårt för mig att backa ner till porten. Det gick på ett ut att stå och vänta som att jag skulle försökt backa ner ändå, fördelen med att vänta är att jag inte riskerade att backa sönder något.

En annan fördel var att när kollegan sedan hade åkt så var jag måttligt road och jag tror att bara för att jag var lite irriterad så fick jag för första gången till en perfekt uppställning på det företaget och bara backade rakt bak in i porten rekordsnabbt. Så det kanske var bra att va lite irriterad, hahaha.

När jag var lastad och klar var det bara att ge sig iväg mot Motala, där jag hade två lossningar. Första gick smidigt att lossa, sen visade det sig att jag skulle ha returer också. Så det var bara att vackert lasta dom. Sedan iväg till nästa ställe. Då ringer trafiken, för ett av företagen i Tranås (som jag skulle till efter Motala) ringer och undrar när deras gods kommer. Klockan hade då börjat gå iväg, men det skulle lösa sig om den sista lossningen i Motala skulle gå fort.

Tror ni den gjorde det? Nä, kommer dit stannar utanför porten där det står "godsmottagning" ringer in och får då reda på att de flyttat godsmottagningen till andra sidan, åker runt, får där reda på att grejerna skulle ändå till där jag var först. Jaha, åker tillbaka runt fabriken, stannar utanför samma port som tidigare, nej då var inte det helt rätt heller utan jag skulle backa ca 50m till en port som var bakom.

Sen vart det inte smidigt då där de skulle köra in pallarna var det som någon sluss, det gick inte att ha bägge portarna öppna samtidigt, öppnades den ena så stängdes den andra. Vilket resulterade i en lite irriterad truckchaufför, men han var riktigt trevlig ändå. Vi fick av pallarna ändå och det visade sig att avsändarkunden hade gjort fel, för hade denne bokat att det skulle till den porten det skulle av i, så hade jag sluppit köra två varv runt fabriken och de hade sluppit vara som frågetecken vart godset skulle innan det löste sig, men problem är ju till för att lösas och det löste sig ändå, så alla blev nöjda och glada.

Så jag begav mig mot Tranås och ringde då trafiken och kollade ifall de kunde ringa kunderna jag skulle till och höra om jag kunde lossa om klockan skulle bli efter fyra. Damp in på det stället som hade ringt efter sina grejer tio i fyra. Sen nästa ställe jag skulle till så var klockan över fyra, ringde till trafiken igen och kollade läget, tydligen ingen som hade ringt. Så jag fick order att åka bort och chansa, jag hade tur, nästa företag stängde kvar över fyra och jag kom dit fem över, vilken tur jag hade.

Sen hade jag en hämtning, jag tänkte att jag skulle ringa själv och kolla, för ibland jobbar kontorssidan längre än vad dom ute i fabriken gör och det stämde. De ska ha en guldstjärna, för de var snälla och låste upp porten så jag kunde lasta. Det var ett sådant ställe man lastar själv, så vi drog ut pallarna på bryggan så de kunde låsa porten igen medan jag lastade. Jag önskade dom en trevlig kväll och tackade så mycket för att de ställt upp.
Det är alltid bra att ringa och kolla läget först, ibland går det och ibland går det inte.
Så nöjd begav jag mig av hemåt.

Det var riktigt skönt att få komma hem efter den turen och få krypa tills sängs, var så trött när jag kom hem. Idag skiner solen mellan molnen, så det känns som om det lönade sig att ha haft en "strul" dag igår. Nu laddar jag inför kvällens hopplektion och hoppas att allt kommer gå vägen. Det kan bara bli bättre nu.

Vad jag lärde mig igår, jo det lönar sig att vara trevlig och glad oavsett om det strular och du egentligen är stressad. Lönar sig inte att stressa, det får ta den tid det tar och gilla läget.

*over and out*


Kommentera här: