En dröm avklarad

För vissa av er kanske den här bilden inte säger er någonting, men för mig så innebär den att jag avklarat en dröm. Nämligen att få köra lastbil i min hemort där jag är uppväxt, den känslan kan knappt beskrivas.
Kändes så märkligt att få se allt ur ett annat perspektiv, då jag är van vid att åka på dom vägarna/gatorna i personbil och nu kom jag i en stor lastbil där jag sitter lite högre upp.

Jag tajmade även in min lilla genomresa lagom till lunchrasten så det fick bli ett stopp hemma hos farmor och farfar, då farfar pratat om att han hade velat att jag skulle hälsa på någon gång med lastbilen, så nu kunde jag infria det och det blev succé.

Kändes riktigt bra att det blev bra till slut efter allt som gått mig emot sen jag fick veta att jag skulle få den körningen. Började med att han som hade haft bilen dagen innan, skulle egentligen ha lastat upp den på kvällen, så jag kunde lossa det innan jag skulle lasta det andra, nä då hade han försvunnit spårlöst under kvällen så de fick ringa efter honom, men då var det för sent för att lasta, så jag fick vackert lasta på morgonen.

Utöver det fick jag även äran att dra in ett släp som skulle fixas lite på i tvätthallen innan jag kunde koppla och ge mig av, sen vid ett tillfälle när jag hade kopplat av släpet och skulle koppla igen, då blev det tokigt trots att jag hade varit ute och kollat höjden mellan drag och VBG (lastbilens kopplingsanordning) så jag lyckades skala elkabeln så två kablar rök av och hade inget lyse alls på vagnen.
Nämen grattis, som tur var fanns det en som kunde laga det snabbt och jag var snart på väg igen.

Väl framme hos sista mottagarkunden, då går brandlarmet och jag fattade först inte vad det var såg en av de anställda som tittade på mig men han sa ingenting och försvann, sen när jag förstod att det var brandlarmet så började jag fundera på varför han inte sa till att vi måste t ex gå ut. Det visade sig sen bara vara en övning, men ändå, det visste ju inte jag så jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen. Så där fick man sig en tankeställare, på hur man bör göra om man hamnar i en sådan situation igen fast på riktigt. Hoppas jag slipper uppleva det.

Nu kommer jag sova gott i natt och så tar vi nya tag imorrn. Livet leker.

*over and out*

Vad gör jag med mitt liv egentligen?

Det finns så mycket jag egentligen borde göra men jag finner varken ork eller motivation till att ta tag i det. Helgerna är värst. På veckodagarna är jag upptagen med jobbet och just nu är jobbet ljuspunkten i min tillvaro, det är där jag känner mig mest levande.
Ja, sen är det också dom dagarna jag är på ridskolan också, men alla andra dagar förutom dessa när jag bara är hemma. Det blir inte roligare än vad man gör sig sägs det.

Nåväl, 2015 ska nog bli ett bra år när jag börjar få mer ordning på mitt liv, det är nog en bergochdalbana just nu som kommer reda ut sig med tiden. Jag har en del planer för 2015 och de ska vi nog kunna se till att uppfylla.

Några av planerna består av att fixa till trädgården, köpa möbler jag saknar till huset, samt fixa till hästtransporten. Allt annat får komma pö om pö, så förr eller senare borde det lösa sig på något sätt.

*over and out*

Sicken dag..

Den här dagen började bra, men slutade lite ja inte direkt vad jag hade tänkt mig i alla fall. I godan ro så åkte jag iväg för att lossa bilen, men det höll på att bli en fastkörning. När jag hade stannat och gick ut för att öppna dörrarna insåg jag att det som såg ut att vara snö var ren is, tack och lov hade den som haft bilen dagen innan lastat tyngden på bilen så jag kom loss.

Hade lite flyt och lastade på, fick pussla ihop lasset för att allt skulle få plats. Allt var frid och fröjd tills jag råkade köra fel, gps:en är riktigt skum sa att jag skulle svänga vänster men den menade en gata bort så jag råka svänga för tidigt, nåväl det går väl att vända tänkte jag.
Ja eller så kan man passa på att köra fast precis framför räddningstationen också. Det slutade med att jag fick koppla loss släpet och hacka bort isen under drivhjulen, samt låna lite grus från den grusade vägen för att komma loss. Sen var det bara att koppla vagnen igen och köra vidare.

På väg mot sista stoppet och precis när jag närmar mig järnvägen så tyckte tåget det var dags att komma, inte mycket mer med det får snällt stanna och vänta.

Personbilen som låg bakom mig sen när tåget passera tyckte jag accelererade för långsamt så denne körde om, men hade gott och väl kunnat legat kvar bakom eftersom jag kom ikapp när jag kom upp i den hastigheten jag ville hålla, fick snällt anpassa mig till den något lägre hastigheten personbilen valt istället.
Till råge på allt så kom vi ikapp en epa-traktor, lyckan är fulländad typ.

Nåväl, det är vinter så är inte hela världen att ta det lite lugnt och komma fram istället. Kunden kommentera att jag var sen och när jag sa att i detta väglag så tar man det lugnt så man kommer fram så höll dom med.
När jag sedan skulle bege mig av hemåt hade det börjat snöa ordentligt så jag bestämde mig för att ta den stora vägen över Jönköping, med facit i hand hade det nog inte varit så farligt att ta samma väg som jag kom tillbaka också.

Inte nog med att vissa personbilar tyckte det var lämpligt att blåsa förbi och sen köra in tvärt framför mig och sänka farten så att jag var tvungen att bromsa hårt. De körde så långsamt stundtals att jag fick dra om dom i omkörningsfilen i en uppförsbacke bara för att komma upp, som lastbil vill du ha farten med dig.

Sen kom vi till Jönköping mitt i rusningen, yes nu kan jag checka av det. Stod still ganska länge då de som troligen stod längst fram i kön väntade på att hela rondellen skulle bli fri innan de vågade åka, nackdelen är att det blir aldrig riktigt fritt när det kommer bilar hela tiden, man måste ta luckorna och våga ta dom annars blir det köer.

Intalade mig själv att jag kommer komma hem och den tanken fick följa med hela vägen hem, då det pendlade mellan 60-70 km/h på motorvägen, inte ens lönt att försöka sig på att köra om då det var enorma köer. Så lika bra att finna sin plats i kön och tänka positiva tankar.
Sista biten hem kom jag ikapp en kollega som hade något fel på bilen, den ville inte varva ut ordentligt och det sackade som attan i backarna gick i allt mellan 5-60km/h, det tog även stopp i en backe, men vi kom hem till åkeriet om än något sena.

Så med facit i hand så lönar det sig att ta det lugnt och vara med på noterna i trafiken, för även om andra gör fel så måste jag som yrkeschaufför se till att undvika en eventuell olycka. Jag kommer hellre hem sent än att inte komma hem alls. Det är mitt val och med det avslutar jag denna dag, nu blir det nya tag imorrn.

*over and out*