Trafiken i ett nötskal..

Idag fick jag köra Växjö igen, fast det blev en liten specialare eftersom jag även skulle ner till Tingryd och med facit i hand var jag glad att jag ställde det som skulle dit på bilen. För det skulle levereras till en gård och vägarna dit var inte direkt så breda, men fin natur.

Efter att jag hade lossat skulle jag åka tillbaka till Växjö för att hämta mitt släp. Konstaterat att de inte kan köra rondell i Växjö, rondellen är 2-filig, ena filen är fri, men det kommer en bil i den andra filen (innerst, närmast mitten) och då vågar de inte köra, tror detta hängde ihop med trafikanter som direkt från innerfilen skulle svänga av höger utan att först byta till ytterfil (som jag fick lära mig i körskolan x2).

Så det blev köer som sjutton, lyckades kringgå vissa av köerna så jag kom ut på vägen, sen bar det iväg hemåt. Fast jag hann inte ens till Alvesta innan nästa incident nästan inträffade.
Sista biten av den vägen innan Alvesta blir 2-1 väg och filerna går ihop, min lastbil var i det en-filiga och släpet kvar på det tvåfiliga, då kom det en stressad bilist som skulle försöka köra om. Det gick inte så bra, den fick använda sina bromsar och det var bara centimetrar kvar från att den skulle bli klämd mellan vajerräcket och mitt släp.

Jag såg redan när jag började närma mig avsmalningen att bilen var på ingång men att den inte skulle hinna och jag hade farthållaren i på 80 km/h, det jag hörde i huvudet under hela händelsen var en av mina lastbilslärare som sa att vi inte skulle släppa farten för sådana "idioter" som försöker tränga sig före.

Kan avslöja att det en-filiga partiet som kom upp endast var några meter långt innan det blev två-filigt igen, och då gick det långsamt om för bilen (kanske insåg den något?). Sen ironiskt nog så svängde bilen av nästa avfart och jag var inte alls långt efter. Det är då jag inte kan låta bli att undra hur deras tankegång går. Har man verkligen så bråttom att man hellre riskerar sitt liv än att säkert komma fram?

Så bråttom hoppas jag att jag aldrig kommer behöva ha, för vi har bara ett liv och det ska vi vara rädda om oavsett.
Det var riktigt skönt att parkera ekipaget på gården och gå hem och kunna andas ut lite, nu laddar jag om batterierna inför morgondagen.
*over and out*

Kommentera här: