Kina

Ja, igår kväll hade vi en avslutningsmiddag med hela klassen, samt Sinotekets personal och företagets VD, som delade ut pris till den grupp som ”vann”. Det blev inte vi och vi är lite tacksamma över det också, eftersom den vinnande gruppen fick någon slags glaspokal, som troligen väger och då vi alla har knappt med kilon i väskorna så var vi glada att vi slapp.

Vi fick ändå vårt pris senare då VDn bjöd alla på varsin fri drink på en bar, jag provade en Blue Hawaii. Tyvärr har de för mycket alkohol här i drinkarna, visst det är billigt, min drink kostade ”bara” 55 spänn, men jag hade föredragit mindre alkohol smak.

Det var rätt trevligt under bar vistelsen, jag pratade med Linda och Pan Yu och vi fick veta att vi är ”strong minded”. Det är rätt naturligt när man väl tänker på det, eftersom vi västlänningar är mer självständiga medan i Kina är de beroende av alla runt omkring och umgås mer i grupper osv.

Jag och Michelle tröttnade först och åkte hem och vi hade tur med taxin, det var fler som ville åka men vi var snabba och lyckades norpa taxin före de andra, först till kvar du vet.
Taxiresan hem var relativt lugnt förutom att taxichaffisen stannade och pratade med en annan som ville åka, men troligen skulle åt fel håll. Tydligen kan de plocka upp mer folk om det finns plats i bilen och att alla ska åt samma håll. Dock vet jag inte vad som händer med notan, men det är en annan historia.

Nåja, det kommer att bli bra för om 7,5 timmar sitter vi på planet till Beijing och jag kommer troligen inte att uppdatera min blogg mer idag, utan resten kommer på söndag.
Nu hoppas jag att vi har bra Internet uppkoppling eller åtminstone stabil sådan på det nya hotellet, men jag har läst i några kommentarer att det varit lite si och så med det.
Annars löser det sig väl på nått sätt, får väl säga till annars inte värre än det ju.

--Svar till kommentarer:---
Rosemarie: Halloj, ja tiden minst sagt flyger förbi här, vilket jag tycker är skönt, för jag har börjat tröttna lite på Kina. Eller tja åtminstone Ningbo. Jag kommer inte ihåg om Dennis deklarerat åt mig annars ska jag göra det när jag kommer hem eftersom jag har fått uppskov.
Redovisningen gick helt okej, inte den bästa jag gjort, men heller inte den sämsta. Förbrukningsmaterial är redan inplanerat att slängas efter Beijing, känns liksom onödigt att ha med saker jag ändå kan köpa nya i Sverige. Så dyrt är det inte, får unna mig den lilla extra slanten det kommer att kosta. Vi får se hur mycket jag shoppar i Beijing, beror helt på vad jag hittar. Jag vet att jag ska köpa någon form av namnbricka att jag varit på muren i alla fall, sen blir det nog lite annat smått och gott.
Hälsa Helmer och jag hoppas ni har det bra.

Tina: Tjabba tjena hallå! Jag hoppas på ett godkänt betyg så är jag nöjd. Klart vi ska till MUREN, den är ju en del ab grejjen med Kina, går inte att åka till Kina och INTE se den!! Då bör man skämmas, särskilt om man inte har planerat att åka tillbaka till Kina igen.
Du läser när du hinner, jag förstår att du har det fullt upp i butiken så det är lugnt, jag går ingenstans, snarare springer tiden bara närmare då vi äntligen kommer hem.
Jag kommer hem fredagen den 6/5 till Gnosjö på kvällen.
Jag har helt missat att det var bröllop och någon uppståndelse är det inte direkt här, mer än att jag fick reda på att det var bröllop för att vi hamnade på en engelsk pub, men jag vill inte påstå att alla satt och kollade på TV, kanske är annat i HongKong jag vet inte.
Ha’re å sköt om dig.

Pappa: Nja, kollade på Aeroflots hemsida och det stod 23-32 kg 50€, vet inte om det är per kilo eller hur de räknar, men det verkar som jag kan sikta på 20 och skulle det bli 22 är det inte hela världen.
Ja på måndag är det väl första vardagen igen efter Valborg, hehe, kan bli intressant kan jag tänka mig. Du får trösta dig med att det finns mycket värre köer här och de har verkligen ingen struktur alls!
Du får hälsa tillbaka till 7 x Modig och Monica när du träffar dem.
Ha’re gött.

Ja nu är det en vecka kvar av vår Kinaresa och om exakt en vecka är vi förhoppningsvis på ett plan påväg från Moskva och har ungefär 30 minuter kvar av flygtiden innan vi landar på Arlanda i Sverige.

Idag har vi haft vår presentation, jag glömde bort mig och missade lite, men det var inte av någon större vikt, fick trots allt fram huvudbudskapet med det jag ville säga.
Det var lite småjobbigt med presenationen då högsta hönset från företaget, dvs VDn var där och lyssnade.

Nu är det i alla fall ur världen tack och lov, och det verkade som de var nöjda med vad vi presterat.

På eftermiddagen blev det gruppfotografering tillsammans med James och Wei Wei utanför Air Garden. Det var skolan som ville ha en bild och jag passade på att skicka fram min kamera också så jag fick denna bild tagen:


Dessutom passade jag på att ta en bild på James, Wei Wei och Pan Yu:


Nu ska jag strax in i duschen för att fräscha upp mig inför den gemensamma middagen vi ska ha med skolan ikväll. Sen när vi väl kommer hem blir det till att packa det sista inför imorgon, så det går snabbt att packa det absolut sista imorgon.

Sen var jag även på snabbköpet här på campus och där träffade jag den gullige ungen igen och idag hade jag med kameran, så jag frågade om jag fick ta en bild.


Det var ju trots allt sista gången jag shoppade där, för som sagt imorrn sticker vi till Beijing och den sista etappen av vår resa inleds.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Nja, jag kräver väl inte direkt att ni ska kommentera eftersom jag vet att jag är 6 timmar före och att livet där hemma troligen flyter på som det alltid gör, med jobb och allt vad det innebär. Fast det är alltid kul att få någon respons, men jag vet att det är många som läser för de inte hinner kommentera osv.
Kinas bilköer är inget att vara glad över de är HEMSKA! Jag vill absolut inte köra bil här! Det låter som du hamnade i rusningstrafiken.
Torget blir nog inga problem, kommer säkert va en massa kineser som glor på oss vad vi än gör, vi har skojat att vi ska stå på ett podium en hel dag som statyer, haha.
Ja idag blir det presentation som gäller, vi får se hur det går.
Jag klarar vikten till Beijing det är efter Beijing vi får se vad som händer, i värsta fall får jag väl böta lite för överlast eller se ut som en Michelin gubbe, hehe.

Mamma: Jag tänker ju lite på vikten ändå, vet inte om de är så snälla att man får betala, för tydligen hade Kristin haft överlass ett tidigare år och då gick de bakom knuten och tog på sig en massa kläder istället.
Jag vet vad det är jag vill ha med mig hem, därför slänger jag det som jag inte behöver och det som jag kommer att behöva köpa nytt i Sverige igen.
Pengarna tryter inte, tog ut två och ett halvt och har knappt ens gjort av med femhundra än. Om Beijing blir som Shanghai i kostnad kommer jag inte att göra åt tvåtusen, men vi får se. Har pengar kvar på kontot också så jag klarar mig, men det är snällt att ni tänker på mig.
Det ska bli så skönt att få komma hem igen och jag är nog glad att konfirmationen är på söndagen, så jag har lördagen på mig att ställa om mig igen. Annars hade jag väl vart en glad sprudlande och trött zombie eller nått, hahaha. Vem vet?
Du får hälsa tillbaka :D

Torsdag och sista dagen vi har "fritt" i Ningbo. Så vi passade på att jobba lite på vår presentation inför i morgon, innan vi gick till Wanda Plaza för att shoppa lite och gå till Walmart.
Jag hittade två linnen för 20 spänn styck, känns bra.

Annars har vi inte gjort så mycket, eller tja jag och Linda har börjat packa lite inför lördag då vi ska flyga till Beijing. Snacka om att vi spred ut oss:


Hur som helst så passade jag även på att väga min packning, host 21 kg. Inte bra, så jag har slängt lite lotion och sådant jag inte behöver eller prioriterar bort. Så på lördag ska jag åka i relativt mycket kläder, då får jag ner väskan till 19 kg, 20 kg är max.

Jag kan inte riktigt förstå vad det är som väger, tycker ändå jag varit duktigt och slängt medan jag köpt lite, men vi får väl se vad som händer efter Beijing.
Nu på flyget till Beijing är handbagaget endast på 7kg, men sen när vi åker hem är det 10kg, och det går ju att ha på sig lite kläder. Det måste ju ändå gå och ta av ett klädesplagg på flyget och ha det i knät som filt istället eller nått.

Jag kommer garanterat att få rensa innan jag åker hem i alla fall. Vill inte gärna betala extra för att få hem allt. Jag har lite saker som jag vet att jag ska slänga, typ schampoo, balsam, tvål, lotion och andra prylar som jag ändå kommer behöva köpa nya i Sverige.

Imorrn blir det allvar, då blir det presentation på engelska eftersom representanter från företaget kommer att va där. Sedan ska skolan tacka oss för att vi varit här och sedan blir det en avslutningsmiddag på kvällen.

Vaknade 5.30 av att det åskade ute, snacka om att jag var snabb ur sängen för att rycka ut datorn och min batteriladdare. Jag vet inte hur bra det kinesiska elnätet är, eftersom allt här är på en höft typ. För min del är det bättre att vara på den säkra sidan.
Sen har jag haft lite problem med att få hem mina bilder, igår ville inte server hemma vara med alls eller så är det min uppkoppling här som inte vill, typiskt. Försöker få hem Zoo bilderna i alla fall.

Nåja, idag bär det av till Hangzhou, och eftersom det åskat och regnat är det mer friskt ute. Så det blir inte lika varmt idag förhoppningsvis.
Det visade sig att resan till Hangzhou är en vi sent kommer att glömma. Det var sagt att det tar 2 timmar från Ningbo, allt flöt på fint och vi dundrade fram på motorvägen över 120 km/h, troligen i den hastighet som var bussens maxhastighet eftersom chaffisen hade gasen i bott.


Vi kommer ikapp en bilkö, utan dess like, det var 4 filer på motorvägen och bilar,lastbilar och bussar byter friskt mellan filerna för att komma fram snabbare. Busschaffisen slår på radion eftersom kön stod still, yay. Det enda jag förstår av radio är ”Ningbo” och ”Hangzhou” så jag frågade Tina, som var med eftersom Wei Wei var sjuk, lite synd då det var hennes hemstad vi åkte till. Tina säger att det skett en trafikolycka längre fram.
Jaha, tänkte jag och trodde vi skulle bli ståendes, men tack och lov rullade köerna sakta men säkert framåt och ibland stod vi helt stilla i några minuter. Tog ca 45 min att förflytta sig 3km.


Tydligen hade olyckan inträffat tidigare och när vi kommer fram till olyckplatsen så möts vi av den här synen. Inte undra på att det blir långa köer när de ska städa upp efter olyckan för hand, och de är inte så effektiva, någon står och röker, en annan gör något annat osv.
Ja herregud, vi kom fram till Hangzhou 11.30 och vi hade lämnat skolan 8.30, sen skulle vi återsamlas vid bussen kl 16. Så vi hade inte så där jättemycket tid på oss.

För våran del blev det att gå längs med West Lake och käka på någon mysig uterestaurang, de snackade inte engelska men tack och lov var menyn på engelska. Dock hade de inte allt, men min rätt hade de, fläsk i sötsur sås. Det var gott, men det var lite maffigt då jag inte orkade äta upp allt.


Vi knatar vidare längs sjön och vi blev fotade såklart, vad annars, skulle förvåna mig om ingen ville fota oss. De är inte diskreta heller även om de ”försöker”, typ en vik-mobil av modell stor-och-klumpig som du håller i handen precis som du läser något på skärmen, men istället trycker du på kamera knappen och ett ljudligt kamera ljud här. Verkligen diskret eller inte.

Nå väl, det började mullra lite och vi uppsökte en toalett och jag tyckte det var lite obehagligt att höra mullret från åskan. Då jag fortfarande tycker det är obehagligt. Utanför toaletten hade Hannah, Linda & Michelle stött på en ”sopgubbe”, som härmade allt de sa, var häftigt att höra.


Sedan begav vi oss vidare och då kommer åskskuren, jisses vad det regnade. Sandalerna blev pissvåta, men vem har dött av lite regn? Inte jag i alla fall och det är inget jag tänker börja med nu heller.


Idag har vi bland annat blivit fotade med kinesiska killar, som vill ha västerländska flickor bredvid sig. Jag tycker det är okej när de kommer fram och frågar än dem som fotar i smyg, som om vi vore något väldigt exotiskt.


Jag hade skojat när vi anlände till Hangzhou att vi inte skulle vara hemma förrän 20, för det skulle säkert inträffa något som gjorde att vi skulle bli sena. Mycket riktigt, när klockan är 16 saknar tre klasskompisar och tydligen befann de sig långt bort och fick inte tag på en taxi. I början var det inga sura miner, men ju mer klockan tickade desto mer frestade det på allas tålamod. Under tiden som vi väntade satt vi och såg på James Bond – Casino Royal dubbat på kinesiska. Vi hann nästan se färdigt hela filmen, 1,5 timmar senare, innan de sista anlände. Klockan var 17:45 när vi äntligen lämnade bussparkeringen.

Resan tillbaka till Ningbo flöt på bra, ända tills några undrar om vi kan stanna för att de behöver gå på toaletten. Jag hade sett redan när vi åkte upp att det var ont om toaletter så jag hade gått innan vi åkte tillbaka, så det blev stopp i 10-15 min på nått rastställe innan vi äntligen fortsatte mot Ningbo.
Väl tillbaka utanför campus besökte vi bakgatan och jag och Linda köpte oss varsin ananas på pinne, mycket gott.

Nu blir det strax sängen, för imorrn ska vi göra färdigt det sista till företags uppgiften, sen blir det även en sväng till Walmart. Så med andra ord kommer dagen imorgon att bli relativt lugn.

Jag hoppas att allt är bra med er där hemma, jag hör inte så mycket från er. Varken i form av kommentarer eller mail, men jag misstänker att ni har fullt upp med det vardagliga livet?
Sen är det troligen lite med tidszonerna också, jag är ju 6 timmar före er, hehe. Förresten så kändes det som svensk sommar idag här, då när vi var på restaurangen och åt, riktigt härligt. Kommer troligen inte va så när vi väl kommer hem igen. Jag misstänker skarpt att det lutar åt regn, skulle inte förvåna mig.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Jasså du tänkte så du, ja det har vi ju redan märkt av. Det är en helt annan luft här nere, saknar Sverige med dess friska klara luft! Det är så skitigt här nere att en vit vägg inte är vit utan snarare nått gulaktigt.
Hehe, så kan det gå när tekniken lever sitt egna liv. Sevärdigheter kommer vi att se mycket av idag och framöver, på lördag åker vi till Beijing och där väntar muren, förbjudna staden och himmelska fridens torg, som vi ska besöka på söndag 1:a maj :D
Ha’re~

Vaknade i natt vid tre och precis innan jag vaknade hade jag en märklig dröm. V hade landat i Sverige och var på väg hem med tåget och alla var på samma tåg, det var ett InterCity tåg, och jag klev av på något som liknade Herrljunga station men det var Gnosjö.

Det hela var jätteknepigt, för Dennis var där och hämtade mig men jag fick aldrig någon chans att krama honom utan vi åkte upp till svärföräldrarna. Väl där försöker jag få en chans att krama Dennis, det går inget vidare och det slutar med att jag ropar på honom och han vänder sig om med något märkligt uttryck. Något i stil med irritation fast ändå inte. Jag ger honom en kram men jag får ingen tillbaka, sen ser jag en gammal tant som kommer ut från finrummet med en massa pengar i handen, och det mest märkliga av allt var att svärfar skulle duscha och sprang omkring i bara kallingarna!

Har ingen aning om vad mitt undermedvetna försöker säga mig, att jag längtar hem fast är orolig?

Idag har vi varit på ett tempel, det blev en 40 minuters lång resa för att komma dit och väl där så fick vi gå och gå och gå, för att ta oss från parkeringen till själva templet.
Tyvärr gick det inte att ”klättra” i bergen, då det var stängt, så vi gick runt på templet istället, enligt Wei Wei var det ett litet tempel, men det var stort för mig och som en labyrint att hitta runt.

Vi hade lite svårt att veta var man fick gå och inte, men där dörrar var öppna och ingen kom och sa till oss, där tittade vi i alla fall in. När vi fått nog av templet gick v ut och begav oss mot nått torn, det var långa trappor för att komma dit och det kändes i benen vill jag lova, men det var värt mödan. Tack och lov!

Det har varit varmt här idag, över 30 grader och stekande sol. Jisses, jag tog med mig 5 flaskor vatten och nu efter dagen återstår det 1,5st.
Efter templet skulle vi till ett tehus och tydligen var det meningen att vi skulle betala själva. Tycker det varit lite dålig information vad vi ska betala själva och vad som ingår i resan så att säga. Hur som så var det någon buffé och te, som serverades på tehuset. Många i klassen skippade tehuset och drog till Shamrock istället.

Jag var lite skeptisk mot tehuset, tittade lite snabbt på buffén, men det var inget som tilltalade mig. De andra tjejerna ville stanna och prova, så jag tänkte att om det inte kostar så mycket kan jag prova, men när jag får veta att de vill ha 58 spänn, för något som jag garanterat varken kommer att dricka eller äta, nej tack.

Med facit i handen är jag glad över mitt val, då teet serverades med bladen i. Jag verkligen avskyr att få teblad i munnen, det är det vidrigaste jag vet.
Nu är vi i alla fall tillbaka på campus, jag köpte mig nudlar som jag äter, blir nog även ananas på pinne lite senare också. Tanken är att jag och Linda ska slutföra vår ppt för företaget och sedan blir det en skön och välbehövlig dusch för mig innan det blir sängen.
Imorrn 8.30 avgår bussen mot Hangzhou, som vi ska besöka under dagen.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Nja, det tror inte värmen kommer va så farlig i Beijing, Ningbo ligger mer söderut. T ex nu när vi hade över 30 grader här i Ningbo hade de bara runt 16 i Beijing. Det jobbiga i Beijing kommer nog va människorna, samt att det är majdagarna när vi anländer 1/5-3/5, så det lär va mycket folk i rörelse då. Jag är inte förvånad att han har noll koll, men du får väl hälsa tillbaka. Ha’t.

Måndag igen och den sista måndagen i Ningbo. Känns skönt att veta att alla dagarna den här veckan kommer bli dom sista vi spenderar här i Ningbo, innan vi drar vidare till Beijing på lördag med flyget.
Planet kommer lyfta 16 (10 svensk tid) och vi är framme 18 (12 svensk tid), så lördagen kommer bestå av att packa det sista i väskan och checka ut från hotellet, samt bege sig mot flygplatsen för att sedan på nästa flygplats bege sig till nästa hotell och checka in.

Wei Wei har hjälpt oss att ringa hotellet och meddela att vi kommer lite senare och det skulle inte vara några problem, tack och lov. Fast vi får väl se när vi väl kommer dit.
Nåväl, idag har dagen spenderats med Tai Chi, kinesisk kalligrafi och solning. Här har det minst sagt varit varmt idag. Det har varit vad ni där hemma kallar för högsommar värme, med en gassande sol och svalkande vindar.


Tai Chin var svår, jag som har svårt med min kropps koreografi hade det inte lätt, men jag lyckades få till det någorlunda ändå. Fast jag vill inte påstå att det var det roligaste gjort, men nu har jag provat på det i alla fall och kineserna är jätteviga!!
Vi var ute på en basketplan och utförde Tai Chin på och solen tyckte förstås det var kul att värma oss. Jag hade glömt vattenflaska, för jag trodde vi skulle få va inomhus, och så fort vi fick vila lite satte jag mig i skuggan och svalkade mig.

Eftersom det är så varmt har jag druckit massor med vatten och imorrn ska jag ha med mig massa vatten. Det är imorrn vi ska till ett tempel och sedan ”klättra” i bergen och som grädden på moset ska det bli över 30 grader också. Shorts, sandaler och linne blir vad som gäller. Ska även försöka få tag på en hatt så jag kan skydda huvudet mot den gassande solen.


Eftermiddagen spenderades med att strosa omkring lite på campus efter att jag ätit, kyckling med ris. Jag och Linda kom fram till att den dagen INGEN kines glor på oss, den dagen ska vi komma ihåg. Fast det lär inte hända oss, bara för att jag tycker det är varmt och går i shorts och linne fast det är ”vår”, så måste kineserna glo.


De glodde inte mindre när jag och Linda la oss på gräset under ett träd och solade benen, i ett tappert försök för att bli av med den enormt snygga sandalbrännan vi fått på fötterna.
Kan säga att det var avkopplande och rogivande att ligga där i gräset och kolla upp i trädet ovanför.
Fast det var som Linda sa, det hade varit bättre om vi inte hört trafiken, då det går en relativt stor väg precis utanför campus. Nåväl man kan inte få allt här i världen, vi fick ändå vår lugna och avkopplande stund och det var det värt, även om mini-myrorna tyckte vi var roliga att klättra på.


När sedan lektionen började var det dags att öva kinesisk kalligrafi, vilket visade sig vara svårt men kul. Det är nästan som att skriva med akvarell penslar fast ändå inte, då penslarna är större och bredare och troligen tillverkade på ett annat sätt.


Nu verkar det som vi ska iväg till Shamrock för att fira Wei Wei som fyller 22 idag, min mage har varit lite risig idag så jag var tveksam till om jag ville med men Linda tjatar på mig att jag måste me. Så jag ska väl med, kan inte låta magen bestämma över mig, ska banne mig unna mig den där supergoda steken även om den är "dyr", hehe.


--Svar till kommentarer:---
Hannah: Javisst är den, det gäller att va med på avtryckarknappen :D

Pappa: Ja, det var lite synd, men för mig är det inte hela världen om jag inte får se en livslevande panda i Kina.
Här dricker vi nästan hela tiden, men det behövs i den här värmen annars blir det bätskebrist och kanske till och med solsting och det är inget jag vill uppleva.

Mamma: Nja, gojorna är inte jag och Dennis, fast de satt å typ "hånglade" efter att jag tagit den bilden, enligt Linda spydde de i varandras munnar, jag vet inte.
Låter som jag får ta igen påsken till nästa år, verkar som ni haft jättetrevligt, här nere firar de inte påsk som sagt, och då vädret är mer sommaraktigt än våraktigt blir det lätt att dagarna blir likadana ungefär.

Såklart att jag klarar detta, jag har ju stöd av min superhärliga rumskompis Linda. Vi hjälps åt och håller humöret på topp, inga sura miner här.
Nu är det inte så många dagar kvar på denna resa heller och det känns skönt, tror jag kommer känna en enorm lättnad när jag får kliva av planet på Arlanda och äntligen veta att jag är tillbaka i Sverige och på väg hem till Dennis.

Jag märker att det är sent då du skrev din kommentar då du har råkat stava som en kratta, hehe, men det är okej att va trött, jag skriver inte bättre själv när jag är trött.
Ska bli spännande att se rummet när det är färdigt, ser fram emot det.
Hälsa alla.

Just så här pigg kände jag mig imorse:


Idag har vi varit på Zoo, fanns många olika djur att skåda allt från insekter till elefanter. Tyvärr fanns inte Pandorna kvar, ingen aning vad som hänt med dem. Lite synd, men vi får se om vi går på Zoo i Beijing, men för min del känns det väl lite så där. Får se, vi har väldigt tajt om tid i Beijing och det är mycket som ska hinnas med innan hemfärd. Det blev väldigt varmt och svetten rann medan vi klättrade uppför branta trappor, tack och lov blev inte hela dagen lika varm, men jag märkte av på slutet att solen varit i farten. Då jag kände mig både yr och illamående. Troligen vätskebrist och början till solsting.


Idag har det varit runt 25 grader, fast det började fläkta mer på eftermiddagen med lite svalkande vindar. Vilket var skönt, och jag känner att solen har bränt mig idag eftersom mina kinder hettar och jag har en snygg bränna efter solbrillorna, underbart.
Fast värmen som vart idag är ingenting emot vad det kan tänkas bli på tisdag om väderrapporterna stämmer. Då ska det eventuellt bli över 30 grader, och på tisdag ska vi åka till bergen och ett tempel. Blir till att va lättklädd den dan.


Lyckades även göra sönder mina nyinköpta byxor idag när jag skulle dra upp dem. De satt väldigt dumt och det gjorde ont i mina höfter så jag skulle dra upp dem lite grann och ritsch sa det och tyget släppte.
Tur att det bara är en liten del och blir inte hålet större ska jag ta med dem hem och försöka laga. Det var inga jättedyra byxor trots allt, endast 60 spänn så.


Förresten såg vi en massa soldater när vi var på Zoot. Det var lite kul att de bjuder på sig själva, för jag skulle egentligen smygfota dem lite och den ena killen som stod upp vänder sig om och sträcker ut armarna som ni kan se ovan. Vet inte om det var samma soldater som skulle ta ett kort och har kameran riktat mot mig och jag brister ut i ett flin och gör peace tecknet.

Vi har kommit på att Ningbo är mycket lugnare än Shanghai när det gäller fotografering av/med västerlänningar. Det kan komma fram några enstaka, vilket faktiskt är skönt.
Idag har jag posat med två barn, det började med att en flicka tittade på mig och hennes mamma ville att hon skulle säga hej till mig, men hon vågade inte.
Så jag satte mig på huk för att se om det gick bättre och då ville mamman ta kort, så jag ställde snällt upp och den lilla flickan var lite skeptisk, men det gick bra.

Var faktiskt lite komiskt, vi är på ett Zoo där folk ska titta mer på djuren än oss. Haha, vi var huvudattraktionen!

Imorrn blir det Tai Chi och kalligrafi. Jag hoppas ni där hemma haft en trevlig och fin påsk. Nu får ni njuta av den Vita Tigern tills jag uppdaterar min blogg igen.

I morse hade jag en så skum dröm:

Jag var ute och körde bil i mörkret, en kompis BMW, fast den var vit och i bak hade den en fetstor BMW logga som höll på att gå sönder, så det blev bara en stor blå rund cirkel kvar. Tydligen var det glas runt så jag fick stanna och plocka upp det titt som tätt, det kunde inte ligga där på vägen.

Helljuset var ingen höjdare heller, knappt jag såg 50 m framför bilen. Jag åkte upp till svärföräldrarna och mötte svärfar i mörkret med en pall och palldragare på grusvägen, ingen aning om vad han gjorde, men drömmar är skumma.
Hur som jag hälsade på svärfar och körde vidare till gården och parkerade på gräsmattan istället för bakom deras bilar. Även om jag körde rakt in på gräsmattan så stod bilen väldigt snett. Svärfar kom gåendes tillbaka och undrade hur jag skulle ta mig där ifrån, då bilen stod väldigt snett och tydligen stod även en annan bil där också. Jag sa det löser sig och skulle just bege mig in till huset för att göra något.

Då hör både jag och svärfar ett ljus som liknar ett JAS-plan, självklart tittar vi upp mot skyn för i normala fall flyger inga JAS-plan på natten. Istället dyker det upp ett flygplan, ett sådant flygplan som jag är van vid att se som en liten prick på himlen, nu var det rätt nära och vi kunde se lamporna under planet. Du vet de lampor som talar om att det är ett flygplan med vingar som flyger där. Jag tänkte inte så mycket på det och var på väg in, men kastade en blick till upp mot skyn och då ser jag det. Planets högra motor brinner (det hade bara två, en på vardera vinge) och förlorar snabbt höjd. Jag får upp min kamera och lyckas få några kort på händelsen, sen ser jag och svärfar hur planet försvinner bakom granarna och efter en liten stund ser vi eldslågor som slår upp över granarna för att sedan dö ut och det är bara rök och ett orange sken som syns.

Jag undrar vad vi ska göra nu, om man ska ringa SOS eller inte, det finns inget vi kan göra. Sen vaknade jag upp och jag har ingen aning om hur fortsättningen gick på drömmen. Jag vet heller inte om den kan betyda något, vad tror ni där hemma? Linda hade en gissning att jag kanske längtar hem men är rädd för flygresan. Jag själv vet som sagt inte, ibland är drömmar något omedveten och ibland försöker de säga oss något.

För övrigt idag har jag inte gjort så mycket. Linda och jag har suttit och filat lite på ppt presentationen för Xinye, supertråkigt men det måste göras.
Vid 15.30 var det dags för fotbollsmatchen mot kineserna. Jag och Hannah skulle inte spela utan titta på och fota istället. Så vi gick mot planen lite senare.

Väl där inser vi att det är låst vid alla ingångar till fotbollsplanen. Jag förstår inte vad det är med kineser och låsa in allt. Efter lite hjälp av andra studenter som vi kände igen från gårdagen kom vi tillsist in och gick bort till våra klasskamrater.

Jag hade med mig mitt stativ och teleobjektivet satt på kameran. Pan Yu kallade mig "The Swedish Press" och att vi såg väldigt proffisionella ut med våra objektiv och kameror. Jag bara skrattade och sa "yes". Lyckades faktiskt ta några bra bilder, även om det visade sig va väldigt svårt att försöka ta bilder från stativet.

Så det slutade med handhållen och slutartider på 1/500 för att frysa rörelserna.
Det verkade som matchen skulle bestå av två halvlekar på vardera 45 min, men den andra halvleken blev nästan 1 timme. Kineserna verkar ha lite egna regler, jag fattar som vanligt inget om fotboll, och tydligen var det okej för kineserna att ta in en amerikanare, en svensk och en spanjor för att de låg under.

Trots deras tappra försök slutade resultatet med 10-5 till Sverige aka DG.
Pan Yu skämdes lite för att vi slog kineserna, tydligen har de som spelat föregående år förlorat och nu kommer vi och vinner. Shit happens.
Här nedan följer några av de bilder som jag tog under matchen:





Här är seger dansen när matchen väl var avslutad. När fotbollen äntligen var avslutad begav vi oss iväg till Shamrock för att fira, det blev pasta i tomatsås för mig idag. Det va gött, dock var spaghettin underkokt, men bättre än inget trots allt.
Jag och Michelle begav oss tillbaka till hotellet, då vi inte ville följa med ut.

Imorrn väntar besök på Zoo, och jag hoppas att vi ser många fina djur och att det inte är en massa människor där, samt att det är någorlunda jämnt väder, så jag vet vad jag ska ha på mig!
Har även kommit på att jag inte kan skriva korta inlägg uppenbarligen, men desto mer får ni att läsa.

--Svar till kommentarer:---
Jonna: Eller så blir det som svärmor sa: snö :D
Tja, här har vi haft ca 25 grader å vår å enligt kineserna ska det gå att steka ett ägg på asfalten när det är sommar. Jag är glad att jag inte är här när det är sommar. Kineserna tittar konstigt på oss när vi går i shorts och linne, men för oss är det varmt men för dem kallt, och när vi säger att den här temperaturen är som Svensk sommar tittar de på oss med stora ögon.
Lycka till.

Pappa: Ja, det är bra att vara isär från varandra ibland så man får tid att tänka lite osv. Usch tvätta bil, det är inget jag gillar sådär super mycket, fast det kan va kul ibland.
Du får akta dig för solen, tydligen ska ozonlagret va tunnare än vanligt över Skandinavien så UV strålningen tar extra starkt.
Inte sjutton vet jag, jag firar ingenting och än är det inte 1:a maj, fast vi befinner oss i Kina då, så vi lär väl märka om det är något speciellt eller inte. Du får ta å hälsa tillbaka till Monica.

Dennis: Pfft, jag är inte lat! Jag tycker bara inte att det är kul att jaga en plastboll, har aldrig riktigt gillat fotboll, inte min grej. Hade vart mö roligare om det vart badminton, tennis eller beach volleyboll. Då hade vi ägt stort! Haha!
Saknar dig~

Om exakt två veckor befinner jag mig i Sverige igen och vid den här tiden sitter jag på Stockholms Central och väntar på tåget hem, som avgår 15:06. Vi landar 10:55, så det blir lite dötid men det pratades om att vi skulle låsa in väskorna och gå ut på stan å käka. Ska bli så enormt skönt!
Jag längtar redan lite grann. Kommer va en oerhörd lättnad att få kliva av tåget på stationen hemma och möta Dennis igen. Är det någon jag saknar riktigt mycket så är det honom. Jag saknar er andra också, men det är ändå något speciellt med den jag älskar och lever med.

Jag är trots allt inte van att va borta från honom över en måndag ju! En vecka har hänt tidigare, men å andra sidan, det finns mycket tid att tänka på vad han verkligen betyder för mig och så vidare.

Idag gick vi upp vid sju för vi trodde vi hade lektion vid nio, men tydligen var den flyttad till tre, så vi fick vackert gå nerför det 114 trappstegen igen och tillbaka till hotellet, för att sedan bege oss till fots till Walmart. För skojs skull hade jag på min stegräknare i mobilen, och nu med facit i handen har jag gått 15 727 steg idag, och det känns vill jag lova!

Väl på Wanda Plaza strosar vi först omkring och vi landade på Starpower där jag hittade två cd skivor som jag köpte – U2 18 singlar och Lady Gaga 3 cd skivor för endast 100 spänn!
Inne på själva Walmart hittade jag äntligen ett par byxor som passade både över höften och i längden, samt två t-shirts och ett par shorts. Betalade inte ens 200 för det och då är även min kära nudelfrukost på burk och lite godis inräknat. Kläderna var det ”dyraste” av mitt köp där.


Sen begav vi oss tillbaka till skolan efter att ha shoppat vad vi behövde, jag tog även ut lite pengar också. Det är mycket smidigare att betala kontant, tro det eller ej, men det går faktiskt fortast!
Visst, det går att betala med kort, men det tar en evighet! Nä, tacka vet jag kontanter.


Lektionen vid tre bestod av att kinesiska studenter kom för att lära oss kinesiska spel av olika slag. Vid vårt bord fick vi 3 tjejer, som lärde oss två kinesiska kortspel. Dö-tråkiga om ni frågar mig. Vi förstod inte riktigt poängen, så vi lärde dem skitgubbe och Uno istället. Det var kul och de hade kul också, vilket är huvudsaken.


När tiden flugit förbi begav vi oss mot bakgatan och dess gatustånd, där jag köpte en ananas på pinne. Det är jättegott.
Nu sitter jag och Linda på vårt rum och filar på våra sista artiklar, som ska upp på webben idag. Senare ska vi försöka jobba lite på vårt projekt lite grann och jag ska även studsa genom duschen. Håret blir jätteflötigt på bara några dagar!
Imorrn blir det till att titta på när klasskompisarna möter ett kinesiskt fotbollslag. Jag tror kineserna kommer vinna stort, men det ska bli kul att titta på i alla fall.
För min del blir det stativ och teleobjektiv som gäller.

--Svar till kommentarer:---
Jonna: Ja, det var en riktigt rolig födelsedag full med äventyr. För min del är det kul att få kommentarer från Sverige och ha lite koll på hur ni där hemma har det osv.
Ja idag är det bara två veckor kvar tills jag är tillbaka i Sverige igen, känns skönt att resan drar sig mot sitt slut. Jag vill hem!

Morfar: Oj oj oj, det låter spännande detta. Jag vet att hund är en delikatess och tydligen äts den på vintern, inget jag är sugen på att prova, en manet räckte för mig, slibbigt.
Nej kineserna firar inte påsk, och det gör inte jag heller inte nu i alla fall, fast vi kanske skulle köpa lite chokladägg och fira lite, men det återstår att se.

Ja, idag börjar ett nytt år för mig, eftersom det är ett helt år tills jag fyller år igen.
Tjejerna kidnappade mig igår och det blev en taxitur till Lao Waitan, för att sedan sluta upp på Shamrock, den Irländska puben vi besökt tidigare och käkade pizza på.

Jag blev bjuden på en rätt, efterrätt och en drink. Jag hade lite beslutsångest vad jag skulle ta. Det som tilltalade mig mest var Rib Eye Steak, men då den också var det "dyraste" på menyn (hela 108 spänn), så kunde jag nästan inte med att ta den förrän Michelle sa att jag fick ta vad jag ville. "Vi är ju 3 som delar", okej då tänkte jag ock valde steken med pommes.


Ni anar inte hur god den var. Jag hade en matgasm när jag åt den, inga ben och mört blodigt nötkött, ååååh!
Hannah njöt också av sin rätt, hon åt pasta med någon tomatsås och jag kan förstå varför hon njöt. Det är definitivt inte lätt att vara vegetarian här i Kina, finns ett väldigt begränsat utbud vilket oftast består av samma rätt i olika utförandet, typ.


Visst, det var lite fett kvar, men det är helheten som räknad. Ingen kinesisk maträtt kan slå den här rätten. Jag älskar den!
När vi som bäst sitter och äter så dyker två kända ansikten upp på puben, Christofer och Pan Yu, självklart kommer de fram till oss och frågar hur vi har det och så vidare. Jag nämner på svenska till Christofer att det är min födelsedag och att Hannah, Linda och Michelle tagit mig hit, och då vänder han sig om till Pan Yu och säger "It's her Birthday" varpå Pan Yu skiner upp och säger "Happy Birthday" till mig.
De går sedan iväg och sätter sig vid ett eget bord och vi avnjuter de resterande maten.

När vi käkat upp vår mat, Linda och Michelle hade tagit pizzor, så var det dags för efterrätt och en drink. En Pina Colada, fast den var inte alls god, smakade mest kokos och sprit. Enligt Michelle ska det va ananasjuice i den också, men smaken av ananas kände vi inte av, och mer än halva glaset var fyllt med is.

Jag bestämde mig för att prova en annan drink, rom och cola, och jag försökte va extra tydlig att jag ville ha lite rom (bacardi) men mycket cola. Tror inte riktigt budskapet gick fram, smakade mest rom, men den var betydligt godare än den första drinken.
Den kostade trots allt bara 35 spänn, så värst dyrt var det inte. I Sverige hade det lätt var närmare 100!

Nå väl, när efterrätten kommer får jag min först, en brownie, och servitrisen säger "Happy Birthday" till mig och jag misstänkte att Pan Yu troligen tipsat henne att jag fyllde år, men det var en kul upplevelse.
Dock tyckte jag inte om min efterrätt, Hannahs var godare, en äppelpaj som smakade som mjuk pepparkaka då en stark smak av kanel dominerade.

Nöjda och glada beger vi oss av ut mot vägen för att ta oss tillbaka till campus med taxi. Vi fick åka en "nyare" taxi, vilket var skönt, taxichaffisen bad om ursäkt för att han var tvungen att stanna för att byta rulle till kvittot. Inte oss emot, vi kom ju hem och det var det som var huvudsaken.
Jag slocknade som en sten när jag väl la mig, var ju trots allt lite påverkad av alkoholen, men det krävs mer än två drinkar för att jag ska bli full. Hade varit lite intressant att veta just hur mycket sprit de hade i dem.

Idag har vi fortsatt jobba på vårt projekt och nu i eftermiddag hade vi tänkt åka in till Tian Yi Square, som är centrumet för Ningbo. Där väntar lite shopping och jag har några saker som jag tänker försöka få tag i. Får se om jag hittar något. Kläder är prioritet ett i alla fall, sen blir allt annat en bonus.

--Svar till kommentarer:---
Tina: Tack så mycket. Jodå jag hade nog allt en härlig födelsedag, som du nog kan förstå av inlägget ovan.
Jag kan tänka mig att det känns som det var igår jag lämnade Sverige, det är nästan lite så det känns här med, fast av någon anledning känns hemresan så grymt långt bort, men den kommer närmare för varje dag.
Gissa om jag tänkte på dig när jag fick reda på hennes namn :D
Jobba inte ihjäl dig bara, då blir jag ledsen! Vill ju träffa dig igen när jag kommer hem ju :D

Karin: Tackar. Ja, alla bilder som jag tar kan jag inte visa här och jag har blivit beodrad att jag "måste" visa ett bildspel när jag kommer hem. Är väl bäst att jag gör det så alla blir nöjda, hehe.
Ska väl försöka hitta vägen till Alingsås någon dag sen när jag väl kommit hem, får hoppas att vi kan hitta en tid som passar alla.
Min födelsedag var helt okej, helt klart ett minne för livet, inte varje dag jag firar den i Kina inte.
Hälsa Mattias och de andra.

Liza: Hahahaaa, du är bara nääääääääästan lite avis va? Hahahaha, tack förresten, jag hade en toppen dag med blå himmel och solsken, som du kanske såg på bilderna ;D
Kineserna tittar konstigt på oss när vi går i shorts och linne, för det är fortfarande "kallt" enligt dem, men inte för oss. Jag vågar knappt tänka på hur varmt det är på sommaren här om det är Svensk sommar på våren här.
Nå väl, jag längtar hem till Sverige och för varje dag som går kommer hemresan närmare :D
Vi ses väl snarare än vi tror, ha't bra å hälsa Roger!

Ja, min dag började med att jag vaknade klockan 3 mitt i natten och var dö-trött, sen var det svårt att somna om, men det gick.
Sen när väl alarmet ringde vid 8:a, orkade jag inte masa mig ur sängen först, kände mig väldigt seg. Jag gick upp satte på vattnet till mina "underbart" goda nudel frukost.
En stund senare kommer Linda tillbaka från att ha köpt risrulle, och hon var bara för skön. Hon börjar skråla Ja må du leva, hehe, hon är bara för go.

Det är ingen större skillnad att fylla år i Kina än i Sverige, mer än att jag inte kan ha födelsedags kalas för släkten.
Än så länge har dagen varit lugn, vi har jobbat vidare på vårt projekt och kommit en liten bit på vägen, vilket känns bra. Sen var det lunch. Det blev kyckling med ris, fick inte så mycket ben idag så det var mycket gott och mätt blev jag.


Det var även någon tomatsoppa till den idag, smakade helt okej dock var jag väldigt skeptiskt mot det slajmiga vita, som simmade omkring i den.

Efter lunch var det dags att möta kinesiska studenter i klassrummet, och vi märkte rätt snart att det var inte alls som vi fått information i förväg om.
Tanken var att vi skulle visa upp hur långt vi kommit med vårt arbete och få feedback på det, vad de kinesiska studenterna tyckte om vårt förslag.
Istället visade det sig att det skulle komma kineser som pluggade engelska för att de vill fråga oss om skillnaden mellan Kinesiskt och Svenskt studieliv m.m.

Det var jättekul att prata med de kinesiska studenterna eftersom de är mer öppna än vi västlänningar oftast är så det var mycket intressant att passa på och fråga dem en massa saker, och de frågade oss också.
De var väldigt avundsjuka på vår skolgång i alla fall. Så skolan där hemma är inte så hemsk egentligen, kan va bra att veta.
Jag är väldigt tacksam att jag bor i Sverige och inte i Kina.


Här är en bild på två av de studenterna som vår grupp fick prata med. Två jättetrevliga tjejer med en helt fantastisk personlighet. Om jag minns rätt hette den ena "Rulu", det lät som hon sa så i alla fall, den andra hade ett mer svåruttalat namn.
Vi hade jättekul i alla fall och det är ju det som är huvudsaken.


Vi bytte email adresser med dem också, så vi får se hur det går att hålla kontakten, vore lite kul. Hon med det svår uttalade namnet är en hel centimeter kortare än jag är och hon kunde förstå varför jag har svårt att hitta kläder och skor här.

Just nu sitter jag på rummet och väntar på att klockan ska slå 13 där hemma så jag kan prata med Dennis, innan tjejerna rövar bort mig.
Linda sa igår att jag måste va färdig till 20:00 för då ska de tydligen röva bort mig på något. Ska bli spännande att se vad de kan ha hittat på.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Nej, de firar inte 1:a maj här. De har helt andra traditioner här. Ja trädgården är mysig, ska besöka den nattetid någon dag också.
Ja det är mycket som får tas när jag kommer hem, vi får se hur det blir.
Jag är nästan frisk förutom en snuvig näsa och en kliande hals ibland. Du får hälsa tillbaka till di gamla och säga att jag har det bra. Nä, Volvo har vi inte fått se, tanken var att vi skulle få besöka Geely, men på grund av spionage gick inte detta, vilket var lite synd, men men.
Vem har sagt att livet är lätt?

Rosemarie: Tackar, tackar. Ja, det är min födelsedag när jag läste din kommentar, jodå vi ska fira här. Tjejerna har planerat något för ikväll, vet inte vad än, men det blir en överraskning.
Ja, det är planterat hela vägen upp, fast det är mer buskar och träd än blommor.
På den bilden som du nämner så springer jag faktiskt på den, jag sprang ner för ett par trappor och Linda lyckades fånga momentet.
Här firar de inte påsk, de har ju Buddism som sin religion. Jag kan förstå att Tina har fullt upp, du får hälsa tillbaka och att hon inte ska arbeta ihjäl sig!

Mamma: Tack så mycket. Ja, när klockan är halv nio på kvällen hos er är den halv tre på morgonen hos oss.
Det låter bra det. Det är väldigt skönt att det löst sig med SJ, det är skönt att slippa oroa sig för det. Det enda som jag oroar mig lite för nu är hemresan och resan upp till Beijing, men jag försöker intala mig själv att det kommer gå bra och att jag kommer få komma hela vägen hem.
Det är inte det att jag vill dölja, det är bara så grymt jobbigt att ta hand om och dessutom om jag hade den frisyren varje dag så skulle den inte bli speciell längre utan en vardags frisyr och det tycker jag är tråkigt!

Fy, det är fult att retas. Varför gillar alla att göra det? Igår retades Linda med mig om ikväll och var värsta hemlighetsfull, ska bli spännande att se vad de kan ha tänkas hittat på.

Jag saknar er också och jag kommer hem den 6/5 vilket kommer närmare och närmare för varje sekund som går. Hälsa alla jag känner där hemma.

Här i Kina har vi kommit fram till att skyltar och regler inte är till för att följas, de är snarare en form av vägledning eller nått liknande. Då de flesta ändå gör lite som de själva tycker i slutänden.
Visst vi har sett någon fått böter, men det är sällan man ser polisen bry sig om folk som kör för fort osv, okej att köra mot rött när en snut såg var i och för sig inte populärt.


Idag var det fint väder med sol och disig himmel, dock med inslag av kalla vindar. Så det fick bli långbyxor idag, men så fort man hamnar i lä blir det varmt.
Vi har ägnat dagen åt att gå till en park som ligger mitt emot campus, en jättestor park.


Jag hade jätteproblem med att få till en frisyr idag, så det slutade med att jag hoppade in i duschen och blötte ner håret för att låta det hängtorka.
Det är alltid lika spännande att duscha här, för ena stunden är det iskallt för att sedan i nästa va skållhett.


Det är Linda, som fått äran att agera fotograf åt mig, och jag har spexat lite, varför ska man jämnt ta "vanliga" bilder för? Hähä.


Här är en bättre överblicks bild av The Air Garden, det går att skymta den spiralgång som slingrar sig i mitten av byggnaden. Det är en spiralgång istället för en trappa så man kan gå i och njuta av grönskan och utsikten.
Så man traskar i den här spiralgången för att ta sig både upp och ner, dessutom kan man gå av vid varje "våning" också, om man inte vill gå hela vägen upp.
Enligt Michelle och Linda är det mycket vackrare där på kvällen, så jag ska ta å pallra mig dit någon gång när det är mörkt med stativ och kamera.


Studenterna här på campus hade ställt upp en del bord och sånt längs med den så kallade "huvudgatan", och just vid det här bordet verkade det som de skrev bönelappar.

--Svar till kommentarer:---
Rosemarie: Ja, tiden går minst sagt fort här, vilket både är positivt och negativt, precis som med allt annat.
Det är först när man reser bort, som man inser vad ens hem egentligen betyder och att allt inte alltid är solklart. Det är bra att vidga synen och inse vad hemmet betyder för en.

Japp, alla har fått samma uppgift, så när vi har redovisning blir det spännande att se hur de andra grupperna har valt att göra osv. Det blir som en slags tävling där de "vinnande" bidraget får någon form av belöning från företaget och Sinotekets personal. Jag misstänker att det inte kommer hända någonting med oss om de skulle använda det, det är väl som sagt de vinnande bidraget som får sitt pris, sen vet vi inte om företaget vill använda sig av det förslaget.

Nu har jag postat en bättre bild på trädgården, kanske kommer du förstå lite mer av den, men förklaring kommer väl garanterat när jag kommer hem misstänker jag.
Ja, vi mår alla bra, mer eller mindre sjuka. Jag tror att jag och Linda (min rumskompis) är de som för tillfället mår bäst av oss fyra. Då Michelle och Hannah verkar smitta varandra, men det går sakta men säkert åt rätt håll i alla fall, och det är inte illa det.

Jag lovar att jag ska ta hand om mig tills jag kommer hem igen, sen får Dennis ta hand om mig, haha.

Idag har vi kommit halvvägs på vår resa, 18 dagar har passerat och det är 18 dagar kvar.
Tiden bara flyger fram, går enormt snabbt, så snart är jag väl hemma igen. Går tiden lika snabbt för er där hemma eller?

Idag börjar den så kallade examinations veckan, då vi ska jobba med vårt projekt. Vi fick lite information i klassrummet vad som gäller. Vi får fria händer att jobba med uppgiften som vi vill, istället för att sitta i klassrummet, som det stod i schemat att vi skulle göra först.
Det finns inte så många eluttag i salen, samt bänkarna är rent utav hemska!

Nå väl, så när de informerat vad som gäller begav jag, Linda, Michelle och Hannah oss av till The Air Garden här på campus.
Det är en 7 våningar hög luft trädgård, jättehäftigt. Det blåste lite när vi var högt upp, och tanken är att man ska gå där för att lugna själen typ.


Det är verkligen välskött grönska här och det är inte ofta de använder maskiner heller. Maskiner används till att klippa gräset, till allt annat används hederligt handarbete, men fint blir det.


När vi gick hem från The Air Garden, såg vi dessa två killar. Vi har ingen aning om vad de gjorde, om det kanske var någon tävling av något slag, såg kul ut så jag fångade dem på kort.


Vi gick upp på våra rum, och idag har jag tvättat lite kläder i handfatet. Blev väl inte direkt jätterent, men helt klart bättre än innan.
Sen provade vi en ny restaurang på skolan, blev ris med kyckling, mycket gott dock lite mycket ben i kycklingen för min smak. De snålar inte här, allt ska användas!

Efter det satt vi i Hannahs och Michelles rum och försökte komma på namn och logotyp till Xinye. Det visade sig va svårt, men vi har förflyttat oss lite närmare, vi får väl försöka enas imorrn.
Jag har gjort ett utkast till en logga som skulle kunna användas, men färgerna kan ändras samt företagsnamnet.

Har jag sagt att den enda nackdelen med hotellet är städerskorna som kommer kl 9 på morgonen och ibland även tidigare?
Idag kom de inte förrän efter 12, skönt, tack och lov har vi lås på vår dörr så de kan inte kliva rätt in som de kan i Hannahs och Michelles rum.

Snart blir det till att hoppa in i duschen och sedan sängen för att orka med morgondagen.

Glöm inte att kommentera, jag ser att det är några som läser. Vore kul med lite kommentarer också. Alltid kul att läsa och svara på och veta vad ni där hemma har för tankar osv.

Idag var vädret mycket bättre än igår, sol med inslag av kalla vindar. Idag har vi varit på två marknader och shoppat i det fina vädret.
På den första marknaden fick jag tag i ett par shorts som passar mig. Jag hittade två par jag tyckte var snygga men det andra paret fanns inte i min storlek typiskt nog, så de fick bli dessa istället:


Nog de enda korta shorts jag kan ha utan att känna att jag visar för mycket. De var stretch också så det var mjuka och sköna. Kommer bli skönt att ha till sommaren, jag saknar short i min garderob så det var ett bra inköp.

Sedan begav vi oss till fots till nästa marknad, vi hade först tänkt ta en taxi, men det var tydligen bytes timmen samt att de som var lediga blev tagna av andra innan vi hann få fatt i dem.
Där köpte jag äntligen mina lyckotofsar:


Vi såg sådana här tofsar i Shanghai, men då vågade vi inte köpa dem eftersom vi trodde de hade en religös bakgund, men det har de inte. Det är som en lyckoamulett typ.

Imorrn börjar allvaret då det är en hel vecka med endast studier till vårt ena projekt som vi ska göra här nere mot företaget, som vi besökte tidigare.
Det är nog först då som det känns att vi verkligen "studerar" här. För just nu har vi haft någon föreläsning och sedan väldigt mycket fritid.

Jag tänker mycket på hur skönt det ska bli att få komma hem till Sverige igen. Jag har märkt att saknaden finns där. Speciellt saknaden av den som jag håller kär.
Jag såg ett par stå och kramas i en park idag och jag blev faktiskt lite avis, jag längtar tills jag också kan göra det igen. I min gubbes varma och trygga famn.

Till Dennis vill jag säga ett stort tack för att du finns där för mig och ställer upp och hjälper mig. Jag saknar och älskar dig.

Ni som läser får bli bättre på att kommentera! *tycker*

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Hoppas kan man ju alltid i alla fall. Nä träna ska jag inte, det är ju inget som ska betygsättas och det är bättre att improvisera och svara på frågor istället.
Här firar de inte Valborg, det enda de firar är Spring Festival, vilket också är det Kinesika nyåret, då de följer månkalendern och inte solen.
För mig spelar det ingen större roll att missa Valborg, dock lite synd att jag inte kan va med på den årliga grillfesten som brukar va då, men men, jag kommer igen nästa år.

Idag hade vi vår sista lektion med, Tina och den simpla kinesiskan vi fått lära oss. Dock vet jag inte hur stor använding vi har av allt vi lärt oss, dels för att det mesta är svårt att komma ihåg osv.


Hur som, det har ändå varit lärorikt. Det mesta vi fått lära oss skulle vi kunna ha använding av, dock vet vi inte vad svaren betyder och det kan då bli svårt att kommunicera.

Nå väl, under lektionen fick vi reda på att eftermiddags lektionen var inställd. Så vi bestämde oss snabbt för att sticka till ett Spa, eftersom den ursprungliga planen var att åka imorrn, men som visade sig att hela klassen hade samma planer.
Sedan har det regnat idag och det ska tydligen bli bättre väder imorrn, så vi stack till Spa't.

Jisses vilken upplevelse, jag har suttit i ett 30 gradigt vatten med fiskar som käkar på en. Känns ungefär som när fötterna har somnat och ska sedan vakna igen, samma stickande känsla, men skithäftigt!
Jag tyckte först det var både obehagligt och att det kittlade, men det gick över när jag tänkte på annat.

Linda och jag tog även en helkropps massage, va skönt det var samtidigt som det gjorde lite ont emellanåt, tror jag har massor med "knutor" i min rygg.
Har även badat i en bubbelpool som var 39 grader varm, snacka om skönt.

Hela kalajset gick på 316 spänn, tycker det var en väl unnad slant, nu är inte ryggen lika stel. Det enda jag saknade var manikyren, men den kan jag ta senare när naglarna växt ut lite.

Väl tillbaka till campus begav jag mig av till snabbköpet på området för att köpa lite kvälls snacks.
När jag kommer in så hör jag en av de som har hand om butikerna gå omkring med den söta lilla ungen, (som jag glömde berätta om sist), och när han för synd på mig i gången så stannar han upp och går fram till mig.

Det var nämligen så här, igår såg jag den här söta ungen för första gången i affären, och han tittade på mig med nyfikna barnaögon så jag vinkade och log. Sedan började ungen att skratta och jag skrattade också och alla skrattade, det var jätteroligt.

Så pappan kommer fram till mig och säger hej på kinesiska och jag klantar förstås till det och säger "tack" på kinesiska, men ungen tittar på mig och sedan bryter ut i ett brett leende och så var samma visa igång igen, precis som igår.
Alla skrattar och är glada, och idag lyckades jag nästan lura ut hur mycket jag skulle betala innan hon visade mig miniräknaren. Känns bra att börja få lite koll.

När jag lämnade affären vinkade jag hej då till ungen och de som jobbade där, och gick vidare till hotellet för att ta det lugnt resten av kvällen, jag är för trött för att hänga med ut på karaoke även om det hade varit grymt kul. Sen litar jag inte på att min röst är helt återställd än heller, så jag avvaktar lite.

Imorrn ska vi troligtsvis shoppa, om vädrets makter håller i sig och det bli uppehåll, annars får vi se vad som händer. Det finns mycket att göra även om det regnar.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja, det tycker jag är jätteskönt, fast Michelle tror att vi inte kommer bli helt friska förrän vi återkommer till Sverige, eftersom nu är jag och hon nästan friska, men våra rumskamrater har blivit sämre.
Så risk finns att vi blir sjuka igen, vilket jag naturligtsvis hoppas att vi inte blir, men det är inte jag som bestämmer det där.
Nu har det löst sig med SJ i alla fall, tur jag har Dennis som ställer upp och hjälper mig.
Just nu är jag i Ningbo, Bejining blir det inte förrän den 30/4, vi får se vad det blir att äta då, något som är billigt och gott är ju att föredra när vi är snåla studenter, hehe.
Jag misstänker skarpt att jag kommer få rabbla min resa ett X antal gånger innan alla fått höra den, samt fixa ett bildspel osv.

Idag är det exakt två veckor kvar av skolan. Det känns skönt. Imorrn kommer vi ha våra sista "officiella" lektion/föreläsning här i Kina.
Känns skönt att veta att det går åt rätt håll. Idag har vi haft två föreläsningar vilka har handlat om hur ett kinesiskt familjeliv fungerar, samt affärsvärlden osv. Rätt så intressant.

Min förkylning börjar ge med sig nu, är inte lika seg i huvudet längre och det känns bättre även om jag småhostar lite då och då. Det är skönt att det går åt rätt håll.

Idag har vi fått se regn, riktigt regn, det kom i ett inslaget paket av åska och spöregn. Första gången jag uppleve åska för i år, samt i Kina. Det var en upplevelse att höra mullret och se blixtarna blinka över himlen.
När det väl passerat är det stora pölar med vatten på de små gatorna, verkar som brunnarna här inte klarar av att svälja allt vatten, men det är friskt och skönt även om det bara varande i några timmar innan den subtropiska värmen kommer igen.

Det är skönt att veta att helgen är nära även om det inte innebär vila utan snarare nya äventyr.
Idag bokae vi även flyget till Beijing/Peking, 750 spänn, inte så farligt med tanke på att det tar 2 timmar att flyga och om vi tagit ett tåg hade det tagit minst 10 timmar och inte säkert man får den plats man tänkt sig heller.
Flyget känns då både bekvämare och enklare, nu ska jag bara be Wei Wei eller Pan Yu att hjälpa mig ringa till hotellet och säga att vi kommer efter 18, så de inte lovar bort våra rum till någon annan. Det vore lite surt.

Hoppas ni där hemma har det bra, det är inte så långt kvar tills jag återkommer hem igen. Nu hoppas jag bara att det ska lösa sig med SJ, sen är allt klappat och klart.

Ja, dagen idag började inte så bra. Mitt tåg hem från Arlanda den 6/5 är inställt så jag var tvungen att ringa SJ för att fixa nytt.
Blir dock för dyrt för mig att ringa dem, så Dennis var snäll och hjälpte mig med det, men tyvärr är det nötter som jobbar på SJ tydligen. De vill att jag hämtar ut min nya biljett senast den 17/4. HALLÅ?! Jag är inte ens i Sverige då!
När jag mailade dem fick jag tillbaka svaret att jag måste ringa, jag är så irriterad att jag inte kan sätta ord på det.
Dennis ska hjälpa mig igen, hoppas att det löser sig, känns lite smått hopplöst.

Annars idag har vi varit på ett musem och en foto-utställning med skolan och sedan besökt två marknader.

Här är biljetten till museet, det handlade om Ningbos historia. Dock var vi inte så intresserade och läste inte allt, samt det var inte så mycket det stod heller, men det var ändå en trevlig upplevelse.

Med massa häftiga miniatyr modeller av byggnader och en över hela Ningbo, det var häftigt att se. Jag fastnade dock för de gamla hederliga traditionella byggnaderna, då jag gillar dem före skyskrapor.

 

Onsdag och 17 dagar kvar av skolan, samt 23 dagar kvar till jag är tillbaka i Sverige igen. Sjutton vad jag längtar! Det finns vissa saker jag saknar, igår innan jag skulle somna hade jag någon form av en matgasm (mat + orgasm), då jag låg och tänkte på allt gott jag kan äta när jag kommer hem igen.
Grillat kött, potatissallad, mammas lingonsylt, potatismos, falukörv… MJÖLK! Åååååh~

Hur som, idag har vi haft två lektioner/föreläsningar. Den på förmiddagen handlade om kinesisk arkitektur, halv intressant. Tyvärr var föreläsarens engelska inte så bra, så vi missade en hel del.
Jag var dessutom rätt trött, att va förkyld med täppt näsa och kliande hals tär på krafterna.

Efter lektionen gick vi å åt, det blev vitlöks marinerad bacon, men det är inte sådan bacon vi är vana vid i Sverige. Här var det mö flöt och smakade mer som salt skinka än som bacon. Nåja, det gick i alla fall att äta, inte en massa ben som det kan va ibland.

Eftermiddags passet gick bättre, då hade vi grundlig kinesiska. Vi fick repetera det vi redan lärt oss vilket är bra, dock gick det inte så bra för mig. Min röst försvann när jag skulle ge mig på de kinesiska uttalen.
Jag hoppas verkligen att den återkommer snart. Lärarna från Sverige sa att vi i detta året tydligen blivit mer sjuka än de blev förra året, vet inte om det är bra eller dåligt. Hur som är jag på bättringsvägen, halsen kliar inte riktigt lika mycket nu i alla fall.

Fast jag undrar jag, nu när jag och Michelle är på bättringsvägen insjuknar Linda och Hannah istället. Hoppas det inte blir så att det kommer gå runt i omgångar då tror jag att jag blir galen!
Nåja, efter lektionen begav vi oss raskt mot China Post, kö system är inget som existera här i Kina.

Det tog lite tid innan vi kom fram till disken och självklart kan de inte snacka engelska, så det tog lite tid innan de förstod vad vi ville ha. Nu har jag i alla fall fått min flygplans stämpel och postat mina vykort. Ska bli spännande och se när de kommer fram.
Det roliga är att jag skrev dem den 6/4, sen blev det liksom inte tid att komma iväg till posten för att få tag i stämpeln förrän idag den 13/4, hehe.

Nu ikväll har vi varit iväg på den billiga marknaden och spanat lite, tyvärr lyckades vi tajma in det med taxichaffisarnas bytes timme. Det är en timme då alla taxichaffisar byts av osv, 17-18. Efter ca 30-40 min och sju taxi bilar senare lyckas vi få tag på en som kan läsa lappen och vet vart vi ska av.
Vi hamnar självklart mitt i rusningstrafiken och köra på cykelbanan och köra mot rött är helt okej, eftersom taxibilarna har sina egna regler, eller i alla fall verkar det så.
Ska väl inte klaga, vi kom fram helskinnade och ingen annan kom till skada heller så, ingen skada skedd.

Det kostade 19 spänn att åka också, så billigt kommer du inte undan i Sverige, vi har skojjat lite och sagt att just nu åker vi taxi för resten av våra liv, och att så här mycket taxi kommer vi aldrig åka igen.

Jag köpte inget på marknaden, för det var mycket att ta in och den var stor, hittade några sidenscarfar, men det fanns inte så många att välja emellan i olika färger och modeller. Sen hittade jag ett stånd som verkade lovande, men då var de gjorda av polyester och 100% silk feeling, skulle inte tro det va?

Nå väl, vi ska dit igen, fanns massor med kläder, men vi hade inte riktigt tiden att gå och titta, prova, pruta osv.
Nästa gång jag åker dit så vet jag lite vart jag ska ta vägen, det var ju minst 4 våningar med labyrint aktiga gångar och massor med butiker/stånd.

Något måste jag ju ändå köpa med mig hem från Kina.


Ovan ser ni en del av universitetet, samt en mycket fin himmel. Det har varit varmt idag och jag har fått färg i ansiktet. Just nu är det typ som svensk vår fast varmare. På morgonen kallt, fast inte så kallt att du måste ha långkallingar, sen på eftermiddagen jättevarm och på kvällen svalt.
Det skulle visst ha regnat idag, men än har jag inte märkt av något regna. Nåja vi har ju som sagt några dar kvar.

--Svar till kommentarer:---
Tina: Nej, det är det verkligen inte, men det är på bättrings vägen i alla fall.
Nej, jag har inte hört att du satt Dennis i arbete. Han nämde inget om det, bara att han redan haft premiärturen med båten i sjön :(
Nackdelen med hotellet är städerskorna som kommer klockan 9.00 på morgonen och vi börjar inte våra lektioner/föreläsningar förrän 10.00, knappt vi hunnit upp innan de kommer ju.
Men annars är det rätt soft som sagt. Hoppas du har det bra.

Pappa: Än så länge så smittar det inte över nätet såvitt jag vet i alla fall ;)
Fast å andra sidan så överkonsumerar de antibiotika här, du ska gå till doktorn för minsta lilla typ och får antibitotika, så det är inte undra på att det börjar existera virus som är resistenta mot det.
Min förkylning är på bättrings vägen i alla fall, tack och lov, och snart kan jag förhoppningsvis prata normalt igen.
Inger kul att knappt kunna prata, känns som jag är i målbrottet eller nått..

Tack och lov har jag fått sova i natt och febern har avtagit. Dock återstår det mycket irriterande hostan och rinnande näsa.

Idag var det samling vid bakre utgången från campus och bussen avgick 9.00. Vi åkte ungefär i en timme innan vi anlände till Xinye, som är det företag vi ska jobba emot och göra en grafisk profil till.
Ett relativt ungt företag, startades 1993 och inriktar sig på 3 områden: möbler, aluminium och extrusion profiles.

Vi fick även äta mat på fabriken. Jag åt inte så mycket av maten, då vi vid ett tidigare tillfälle fått veta att de brukar tillaga maten på morgonen och sedan får den stå framme tills det är dags att äta.
Nej tack till att bli magsjuk. Maten bestod av kalla pommes frites, några marinerade köttbitar, med massa ben och knappt något kött, lite ris och nudlar. Jag åt lite av de kalla pommes fritsen och drack Pepsi.

Vår resa gick sedan vidare till ett tryckeri. Va rätt stort. Den byggnaden vi besökte var nästan lika stor som en fotbollsplan om inte större, svårt att säga. De var i alla fall 1 000 anställda där, samt att de hade en annan byggnad som var hälften så stor och där 600 anställda jobbade, så totalt 1 600 anställda. Då är det stort, men Kina har ju resurserna för det.
Folket finns ju här. På det tryckeriet gjorde de det allt som de gjorde från start till finish. De tryckte in böcker dock. Men scrapbooks, fotoalbum, kort osv. Ett grymt utbud.

Det var skönt att komma tillbaka till campus efter en halvlång dag med studiebesök. Vi bestämde oss för att gå till China Post för att se om vi kan få iväg våra vykort, så de kommer fram snabbare.
Tyvärr stängde de 17:00, så vi ska försöka imorrn istället. Jag gick tillbaka till campus, då jag inte mår något vidare och vill vila för att orka med morgondagen.
De andra begav sig iväg mot centrum för att shoppa. Jag sitter nu och hostar och snörvlar på hotellrummet, samt dricker massa vatten.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Nä, jag tror inte jag vill ha något starkt. Bör inte dricka på campus området. Sen vet jag inte vart man får tag på alkoholen här och jag klarar mig bra utan den också.
Det är åtminstone bättre idag, ingen feber.

Mamma: Halsfuss är det nog inte, tror snarare på en kinesisk variant av förkylning. Jag dricker mycket, och ikväll avstod jag från att följa med de andra ut. Kände att jag behöver krya på mig, min röst håller på att försvinna, kan knappt prata.
Men förhoppningsvis är det ännu lite bättre imorrn, eftersom jag slapp febern idag.

Fy fan! Vilken natt det har varit! Har sovit skitdåligt, eller tja jag sov hyfsat tills jag vaknade runt 4-5 någon gång. Då var jättevarmt under täcken, men ändå frös jag och hade världens huvudvärk, samt att hela huvudet känns som det innehåller snor. Jag vet att jag har feber, men jag kan inte strunta i föreläsningarna. Känns lite trist att behöva va sjuk nu. Tack och lov går det att härda ut.

Idag har vi haft föreläsningar och en välkomst ceremoni. Det var mycket intressant, och tyvärr orkar jag inte återberätta allt just nu eftersom huvudet känns som det ska sprängas om jag inte snyter mig snart.

Hostan är värst då det retar halsen nått enormt, jag åt ingen frukost imorse eftersom jag mådde skit, så jag åt vid lunch istället när halsen mjuknat upp lite. Tur att magen inte klagar, den har varit rätt trög de senaste dagarna.

Jag, Linda, Michelle & Hannah var på Walmart och shoppade mat och lite förnödenheter. Vi gick dit, men åkte taxi hem, och även om det är över 20°C ute så hade jag både halsduk och vantar på mig. Vinden är kall och jag vill inte bli mer sjuk än vad jag redan är.

Imorrn väntar studiebesök på det företag vi ska jobba emot här i Kina, känns då där lagom kul att åka dit när jag är sjuk, men jag har som sagt inte så mycket val. Mer än halva klassen är förkylda, vissa mer än andra. Sånt är livet. Jag kommer överleva även om det inte känns så kul just nu.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Hehe, nu känner jag mig i alla fall lite duktigare. Whiskey vet jag inte vart jag skulle kunna få tag på här, sen gillar jag det inte heller så det står jag nog över. Får fortsätta dricka vatten och vila.
Tja, pansartaxi skulle fungera, men stackars mötande bilar bara. Jag har inget emot att snörvla bara jag slipper febern.

Morfar: Här har vi över 20 grader, dock är vinden fortfarande kall. Idag fick jag inte chans att fråga om akupunktör eller vad som kan tänkas hjälpa. Tycker inte det är kul att va förkyld, särskilt inte när huvudet känns som en stor sten och kroppen "brinner". Hoppas bara att jag kan sova någorlunda i natt och slipper frysa under det varma täcket.

Tur att vi alla är olika.
På kvällen efter stadsvandringen var vi med skolan på en resturang och självklart var luftkonditioneringen sönder, och vi skulle sitta på ovan våningen i värmen. Det gick bra då de hittade en fläkt, dock ville jag inte ha vindraget på min hals, så jag tog på min halsduk.
Vill inte gärna bli mer förkyld än jag redan är. Hoppas det går över snart, det är skitjobbigt. Hostar och snörvlar med huvudvärk och seghet.

Taxiresan tillbaka till campus var lite av ett äventyr, delad i två delar. Den första delen, att få tag i en taxi chaffis som kan läsa vårt dåligt skrivna lapp, som skolan gett oss, med skolans namn på. Tack och lov tog det bara två bilar innan vi hittade en som kunde köra oss till skolan.
Del två bestod av själva resan, att det går fort och i motsatt körbana med inkommande trafik och gångtrafikanter som ska korsa gatan, det spelar ingen roll, här kör vi bara, blinka med heljuset och tuta är det som gäller så kommer man fram.
Resan tog ca 20 min och kostade ungefär 20 spänn. Istället för att dela det på fyra bestämde vi oss för att vi betalar var sin gång istället. Då vi ändå delar det mesta systerligt och broderligt, så det går ändå jämnt ut i slutänden.

Nu återstår bara sömnen för att orka med lektionerna imorgon. Blir till att ha med massa papper och vatten, och hoppas på det bästa.

Jag återkommer imorgon med nästa inlägg. God Natt!

---
Förresten GRATTIS på födelsedagen Pappa! Hade gärna ringt men det kostar lite för mycket för min ekonomi. Hoppas du haft en toppen dag, min dag har varit sådär som du kanske förstår av texten ovanför. Hälsa di gamla.

 

Jag var bara tvungen att plåta en Kinesisk volvo, bara därför. Tycker det är kul att se bilmärken jag känner igen bland alla dessa tusen kines bilarna och framför allt mopederna!

Hur som vi stannade i Suzhou till 14, sen begav vi oss vidare mot Ningbo.

 

På vägen till Ningbo åker vi över Hangzhou Bay Bridge, som med sina 35 km är den längsta bron över havet. Fast det var faktiskt inget speciellt att åka på den, eftersom det var motorväg och det sa bara vips så var vi över på andra sidan.

Ningbo skiljer sig mycket från Shanghai också, känns lite lugnare här och inte lika hektiskt. Jag, Linda, Michelle och Hannah bor på campus hotellet, vilket innebär lakan, handukar, städningen osv.
Dock saknar de kylskåp och tvättmaskin, men för min del gör det inget, känns perfekt. Internet uppkopplingen är snabb. Jag kommer åt Facebook via Dennis VPN tunnel. Så jag klagar inte.

Jag behöver varken kylskåp eller tvättmaskin. Ska inte tvätta något ändå. Slänger lite när jag använt färdigt det. Det ska gå att köpa nytt super billigt här. Så någon dag framöver får jag ge mig ut på en shopping runda och se om jag hittar några fynd.

Nu blir det strax sängen, imorrn väntar en rundvandring på campus samt i staden och sedan på kvällen en gemensam middag med hela klassen. Ska bli spännande. Jag ska återkomma med en bild på vårt rum också. Det är redigt dass igen och en stor dusch. Så det här blir nog 3 bra veckor.

Misstänker att tiden kommer flyga förbi, eftersom skolan drar igång imorrn eller mer officiellt på måndag då lektionerna börjar.

--Svar till kommentarer:---
Rosemarie: Ja, jag är väldigt tacksam att bloggen fungerar igen, lite jobbigt när den inte gör det. Läs när du hinner. Texten försvinner förhoppningsvis ingenstans.
Hungrig är det värsta som finns, speciellt med min rutin mage, minsta fel i rutinen och den blir krånglig. Tack och lov har den hållt sig rätt så lugn, men vi får se imorrn. Har käkar massa halstabletter idag på grund av ont i halsen.
Hoppas ni har det bra där hemma och hälsa Helmer.

Idag har vi besökt Shanghai Jade Buddha Temple, det var kul att besöka ett tempel.
Vi tog tunnelbanan dit, åkte först två stationer, sedan byta till en annan linje och åka två stationer på den, allt för endast 3 spänn. Det är billigt! Försök slå det Stockholm!

Nu har vi sett Buddha gjord i Jade, var lite små häftigt, hela tempel besöket kostade 30 spänn, inte så farligt, helt klart värt det. Sedan såg vi en artist, han använde endast händerna och naglarna och målade fantastiska natur målningar. Grymt duktig.

 

När vi bestämt att vi sett nog av templet, gick vi till resturangen som var en vegetarisk. Resturangen såg väldigt flott ut och var säkert en finare resturang enligt kineser. Fast jag måste ändå tycka att få en cola burk med sugrör inte är särskilt fint, men det är ju jag det.

--Svar till kommentarer:---
Tina: Det har faktiskt bara blivit Mc Donalds en gång, samt KFC en gång, annars har vi käkat kinesiskt. Oftast har vi sådär tur med maten, men nu vet jag vad ris heter på kinesiska så jag blir lite mätt i alla fall.
Nja, träningen hittills har bara bestått av olika former av push-ups och sit-ups, samt någon balans övning. De pratar om att ut och springa när vi kommer till Ningbo, men jag tror inte jag följer med, är för lat ;D

Pappa: Tja, kostnaden beror ju helt på hur du vill leva och äta, samt vilket bolag du vill flyga med. För våran del blir det så billig mat som möjligt om den ändå ser ätbar ut.
Ja, trappor springer vi mycket i, det är bra träning för ben musklerna.

Japp, nu drar det ihop sig för Ningbo. På lördag bär det av med buss. Klockan 7:00 ska vi checka ut från hotellet. Så det blir till att stiga upp tidigt.
Idag har vi haft massa föreläsningar och en liten språk lektion med Wei Wei. Kinesiska är grymt svårt!

Det har regnat lite idag, tack och lov har det inte öst ner, vilket jag är tacksam över. Imorrn är det sista dagen i Shanghai och den har vi fri, så inga skolaktiviteter imorrn. Vi vet inte vad vi kommer att hitta på, då det mesta hänger på vädret.
Sen imorrn kväll ska jag packa och duscha, för att va förberedd inför den 2 timmars långa buss turen till Ningbo.

Det är lite synd att det strulat med bloggen, men jag hoppas att problemet ska vara löst. Tycker det är lite synd om jag inte kan "kommunicera" med er.
Vill inte gärna flytta över till den andra bloggen då det är jobbigt med att tala om för alla, så jag håller tummen att de löser problemet snarast.

Det fanns internet, vilken jag förvisso misstänkte, å det är lika segt som på det andra hotellet.
Den enda skillnaden är att detta hotellet vi bor på nu, ligger mitt i smeten, det vill säga nära centrum. Samt att rummen är större och istället för en dubbelsäng har vi två enkelsängar. Dessutom har vi ett RIKTIGT badrum nu med rejält utrymme!!
Sängarna känns lika hårda som det förra hotellet så det blir nog inte så stor skillnad.

Nu har vi mött upp med skolan, fått en snabb välkomst föreläsning och en rundvandrig runt centrum för att sedan käka på en restaurang. Det var mycket speciell mat, fyra rätter med nån efterrätt. Var inte direkt jättegott, men jag provade i alla fall. Inte illa det.
Sedan efter restaurangen gick vi tillbaka till hotellet för att sedan gå vidare till The Bund. Jag och Linda gick och pratade med Wei Wei, en kinesisk tjej som hjälper oss via Sinoteket. Hon var jättesnäll och vi hade kul.
Kändes väldigt naturligt att snacka engelska, även om det blir några svenska ord emellanåt, då orden inte hinner komma fram till tungan.

Nu har vi vart på The Bund, tagit våra natt bilder av Lujiazui samt en grupp bild med hela klassen. Snacka om att kineserna fort kom fram med sina kameror när ett trettio-tal västlänningar radar upp.

Strax blir det sängen, först ska jag och Linda träna lite. Hon tyckte jag skulle haka på så det är väl bäst jag gör det då.
Har tränat lite idag när jag sprang i ett par trappor upp från tunnelbanan. Det kostar bara 3 spänn att åka en station. Tror inte ens Stockholm kommer ner till det priset.

God natt.

--Svar till kommentarer:---
Tina: Oh wow~ Det är inte illa det. Ja lite avudsjuk ska du allt va tycker jag, hehe. Nu har vi börjat skolan så allvaret kommer igång snart.

Faddrar: Ja, det toan var trång, tack och lov är det en riktig toalett på hotellet vi bor på nu, med riktig dörr och väggar och PLATS!!
Jag kände att jag vill ha nått kina inspirerat klädesplagg, och ha något som man även kan använda till annat.
Tja, det är bara att ställa upp tills man inte orkar eller det blir för mycket. Tack och lov har det bara varit några enstaka och då går det an att ställa upp, en annan femma om "hela Kina" kommer och vill ta kort.

Fredrik: Oh yes, det är MÄKTIGT! Shanghai MÅSTE upplevas på natten!! På dagen är det lite mer "meh" och det är då du typ ska gå i affären osv, ev besöka någa turistattraktioner som inte behövs se på nattetid.

Ja, idag ska vi som sagt till det andra hotellet och då jag inte vet om vi har internet där. Så slänger jag in ett inlägg här i fall det är så.
Så dyker det inte upp något inlägg de närmaste dagarna, så hörs vi på lördag eller söndag, då vi beger oss till Ningbo och universitet.

Nu hoppas jag såklart att det finns internet.
I natt har jag i alla fall fått sova 4-5 timmar, men jag hade en otäck diarré attack vid midnatt. Tur att den släppt lite, var lite obehagligt med kramp i tarmarna osv. Känner att magen inte rär riktigt hundra än heller, kan bero på maten, kan även va något annat som spökar också, vem vet?

Nu ska jag packa och sen bege oss ner till lobbyn och checka ut och sedan det andra hotellet.

Vi hörs. snart igen hoppas jag.

--Svar till kommentarer:--- Mamma: Tack. Jag gillade också jackan. Nu ska jag bara öva på att sätta upp håret också. 1 RMB blir ca 13¥, vet inte riktigt hur det fungerar, eftersin de använder ¥ symbolen där man kan växla pengar, men men..

Ja, just det ja. Glömde nämna några saker som hände igår. När vi var på Jinmao Tower, där man köpte biljetterna för att kunna åka upp till toppen stod en vaxfigurs liknande figur av Jackie Chan, ,men ändå är det två kineser som kommer fram oss och vill ta en grupp bild med oss.
Sedan uppe i tornet när vi var uppe i tornet, kom två mammor fram och ville ta en bild, först med alla oss fyra och deras barn, sedan med sig själv också. Dessutom verkade det som om en pappa med sin son ville ta bild också, visst, vi hade inget bättre för oss så varför inte förgylla dagen för någon annan?

Det var även några kineser som tog kort på oss i smyg från bänkarna med sina mobilkameror. Vi skojjade och sa att det är nästan som vi är sällsynta eller något, eftersom det verkade som om de aldrig sett en västerlänning förrut. Nå väl, kul var det och vi förgyllde deras dag och vår egen. Kan inte bli mycket bättre.

Idag ska vi gå tillbaka till Yuyuan marknaden. Får se om jag lyckas pruta ner priserna, är skit dålig på att pruta. Fast Linda säger att "Det är bara å pruta tills du kräks", får väl försöka och testa i alla fall. Har inte råd med annat.

På väg till marknaden, satt jag modell och blev avmålad. Jisses sicken publik jag fick, kändes typ som hela Kina stod och tittade, eller nått åt det hållet åtminstone. Det var en gammal gubbe som stod och tittade på målningen och sedan på mig och skrattade lite. Vet dock inte vad det var som var så kul.
Det var lite jobbigt att sitta där då solen sken och jag satt å kisade, försökte slappna av i ansiktsmusklerna så gott det gick. Det var en kul upplevelse i alla fall.

Nu har vi varit där och det blev 4 inhandlade prylar och 450 spänn fattigare, en kinesisk jack-aktigt, det är super härlig, enligt prislappen skulle den kosta 880¥, jag fick ge 300 rmb. Helt okej, eftersom jag ville ha en och kunde tänka mig att ge lite mer. Jag prutade förvisso ner den från 400 så, hon gick inte med på längre. Försökte i alla fall.

Nu så här i efterhand blev ja naturligtsvis nyfiken på hur mycket 880¥ är och tydligen är det ca 70 spänn, snacka om att jag betalade överpris, men men gjort är gjort och kommer inte igen. Hoppas bara den lever upp till priset nu bara.

När vi gick på en gata kom en försäljare fram till oss och ville att vi skulle följa med till hans stånd. Eftersom han sa att han sålde plånböker och solglasögon, vilket vi letade efter, följde vi efter.
Linda sa lite skämtsamt att han skulle leda oss på en lång omväg, och det tog ett tag innan vi kom fram. Precis innan vi var framme så började vi fundera på om vi skulle följa efter mer eftersom vi gått rätt långt.
Men när han pekar in på en liten bakgata och vill att vi skulle följa efter, ringde varningsklockorna. Vi följde inte med längre. Vem sjutton vet vad som kunde ha hänt då?
När vi inte följde med in så visade han oss sitt solglasögon stånd, troligtsvis kopier, det var Gucci osv, men de såg inte så märkvärdiga ut så vi gick raskt vidare.

Sen har jag även fått mitt hår uppsatt, han som demonstrerade i ståndet sa "free try" och jag fick kliva fram. Hannah fick också sitt hår uppsatt, med hjälp av en jättehäftig nål. Vi köpte varsin. Passar utmärkt när man har långt hår.
Äntligen har jag hittat ett sätt att sätta upp mitt hår på som verkar va smidigt, eller tja efter lite övning förstås.

Köpte även ett par solbrillor för 10 spänn, helt okej. På vägen tillbaka till hotellet köpte vi bröd i nått stånd, var lite som en pizza i formen och i sättet, men den smakade annorlunda. Jag vill inte påstå att den var jättegod, men den dög som lite tillfällig mat i magen.

Linda och Hannah hade köpt varsin typisk rishatt, men det var Michelle och Linda som hade dem på huvudet. Kineserna skrattade åt oss, men det bjöd vi på. Man måste bjuda lite på sig själv, annars är det tråkigt.

På vägen tillbaka till hotellet blev vi förföljda av en envis försäljare, som försökte sälja på oss någonting som liknade rollerblades, fast du sätter dem på skon och det är bara två hjul på varje sida om skon. Jag hade inga pengar, Linda och Michelle ville inte ha, Hannah hade redan köpt ett par.
Vilket troligen var anledningen till att den förste försäljarens polare försökte sälja till oss andra också.

Nåväl, vi kom tillbaka till hotellet och vårt rum var inte städat. Får se om det är städat tills ikväll, annars är det inte hela världen.

Vi begav oss ner till hotell lobbyn och den mycket trevlige "butlern" hjälpte oss få tag på en taxi samt förklara för chauffören vart vi skulle - Shanghai Ocean Aquarium.

Visst besöket var maffigt med massor av firrar, tyvärr var det lite för mycket folk, och ingen respekterade att man försökte ta bilder. När jag trodde att jag fått en bra bild så blir jag knuffad lite lätt precis innan bilden har slutat exponera, sjukt störigt. Men livet är inte lätt vem har påstått det?

Det kom fram en kines till mig och frågade om jag ville va med på kort med hennes mormor/farmor, visst varför inte tänkte jag och var schysst och ställde upp. Lyckan blev fullbordad för mormordern/farmodern speciellt när hon fick posera med Hannah och Michelle också, plus att Hannah tog en bild på henne. Hon lyste som en sol. Då var hennes dag fullbordad.

Vi tyckte inte att det var värt 135 spänn att gå där, men nu har vi sett det i alla fall. Vi var väligt hungriga så vi begav oss på jakt av ett ställe att käka. Jag var så hungrig att jag kände mig vimmelkantig, samt att ett monster bodde i min mage.

Det slutade med ett flott ställe inne på en galleria, maten kostade 83 spänn, dyrt men vi unnade oss det eftersom vi tänkte att så här flott kommer vi nog inte äta i Ningbo.

När vi ätit färdigt, gick vi ut för att få tag på en taxi, den första som dök upp var redan upptagen, men så kom det en från andra hållet som var ledig. Det var en gammal gubbe som körde och han använde glasögon för att läsa visitkortet med hotell adressen på.
Han var riktigt cool. Han sa "nee-hao" vilket betyder "hej" på kinesiska, dock missade jag o:et på slutet och sa "nee-ha" typ som en häst gnäggar. Men jag tror han förstod.

Vi hade en jättetrevlig resa, det dunkades musik och jag kommunicerade med föraren med typ skratt, handrörelser och nickande. Han var jättetrevlig, han var lite som en kung fu-gubbe. Vi hade roligt och taxi resan var trots att det kördes mot rött och nästan över några gående ändå kände jag mig lugn på nått sätt. Det kändes så naturligt. Synd att vi inte vet vad han hette, annars hade man kunnat boka den taxin en annan gång. Han var hur kul som helst. Det var en upplevelse som jag gärna skulle vilja uppleva igen!

Efter att vi anlänt till hotellet gick vi upp på våra respektive rum och bytte om och gjorde lite diverse saker, sedan gick jag och Michelle till affären och jag köpte frukost till imorrn, som är sista dagen på detta hotell.
Så imorrn ska vi möta skolan och allvaret börjar. Så runt 11 skulle vi mötas i lobbyn för att checka ut och bege oss mot det andra hotellet. Ska bli spännande och se om det är bättre eller sämre än detta vi bott på nu.
Dock är det vi bott på 4-stjärnigt och det skolan ordnat åt oss bara 3-stjärnigt. Vi får hoppas på att det är en ordentlig toalett med en redig dörr, så ska det nog gå bra det också.

Nu har jag hoppat genom duschen, det var en upplevelse. Mycket speciell, inte som de svenska duscharna i alla fall. Jag hade tur, hittade ett mellanläge så jag blev varken skållad eller nerkyld. Somliga ska ha tur. Jag har även packat det mesta för imorrn då vi ska checka ut och förflytta oss till det andra hotellet och träffa lärarna och resten av klassen, som är här.

Idag sken solen, så jag har blivit solbränd, mitt ansikte är rött och det är varm, tur jag hade med mig min älskade "efter sol", den är guld värd. Ändå smörjade jag in mig innan vi skulle gå ut idag. Glömde väl lite av ansiktet, eftersom det bara är delar av det som är solbränt.
Nå väl, shit happens.

Imorrn är det dags för nya tag och nya äventyr!

Ja, idag är det då söndag, känns inte som det. Än har jag inte lyckats anpassa mig till tidsomställningen, men det kommer nog så småningom. I värsta fall får jag väl se om det finns sömntabletter att få tag på. I natt sov jag nog inte alls, men jag har åtminstone vilat. Vi får se hur det blir den här natten. Jag hoppas på några timmars sömn åtminstone, annars är det illa. Det blir som att åka karusell, fast du står still. Inget jag vill uppleva mer, så låt mig få lite sömn i natt. När det ringde på dörren gick vi upp, fast det var ingen där. Det har ringt på dörren varje morgon runt 9 nu och ingen som står utanför, mysko. Vi gick i alla fall upp och konstaterade att det hade regnat i natt, plus att det fortfarande skvätte lite från himlen. Egentligen skulle vi åkt till ett tempel idag, men vi ändrade snabb planer. Dock blev det en promenad på ca 2 km till Luwan, där vi besökte en 5 vånings foto galleria.

Jag, Hannah och Michelle lyckades köpa till oss var sitt polarisations filter för ca 166 spänn styck. Billigt med tanke på att de kan kosta runt 600 spänn hemma i Sverige. Sen på hem vägen gick vi in på en kinesisk resturang Manabe.

 

Detta är då min mat, som jag åt idag, nått strimmlat fläsk i nån stark sås. Det var gott i alla fall. Sen var jag på toan, det var ett runt hål i golvet. Det var en upplevelse.
Jag är tydligen för lång också. Jag ser över toalettbåsen när jag står inne på toaletten, haha.
Sen när vi beger oss tillbaka för att gå de ca 2 km tillbaka till hotellet, då hör vi brandbilarna, de enda som hörs när de kommer. Var lite hätigt att se dem. Jisses vilka sirener alltså! Ni skulle bara ha vart här!

 

På hem vägen beslutar vi oss även för att gå in på snabbköpet, för att se om det är något vi behöver, det slutade med att jag köpe mini mentos i en påse för 6 spänn. Var ju bara tvungen att testa liksom.
På bilden nedan ser ni byggnaden som snabbköpet ligger i, samt mina kompisar Hannah, Linda och Michelle.

 

Väl tillbaka på hotellet vilar vi lite efter vår minst 4 km långa promenad, det har även slutat att skvätta och uppehållet är här, solen spricker till och med igenom molnen.
Vi fikar lite innan vi beger av mot Pudong och Jinmao Tower. Riktigt häftigt, vi var på 87:e våningen! Sedan hade vi även god utsikt över Shanghai. Tyvärr var det svårt att få bra foton eftersom det gärna ville bli blänk från fönstren.
Men vi hade det kul ändå.

Hur som, hissen var en expresshiss och det var sjukt fort den gick och knökat med folk var det, och varmt! Jag med min hissfobi överlevde i alla fall, tack och lov. Väl nere på 1:a våningen skulle jag gå på toan. Jisses säger jag bara.
Visst det var en toa man kunde sitta på, typ en vanlig västerländsk toa, men ändå lite udda. Det första båset jag tittade in i hade något typ missat grovt och kissat på ringen. Tråkigt nog såg det ungefär likadant ut i alla, så jag valde den som såg minst farlig ut och gick in.
Jag började med att torka med toapapper, sen blev det en provosorisk ring av toapapper som jag satt på. Måste man så måste man! Så är det bara.
Det gick bra, och den upplevelsen blir en av många jag kommer ha med mig här ifrån.

Så här ser Oriental Pearl Tower ut på lite närmre håll. Det är ett sånt där ställe som måste upplevas på natten. Det är inte alls lika kul på dagen!
Påtal om det, när vi var uppe i Jinmao Tower så kunde man se hur det blixtrade borta från The Bund vi skrattade till varandra och frågade oss om de blixtarna verkligen gjorde någon nytta över den breda floden.

Här nedanför följer lite roliga bilder. Kineser och deras underbara engelska översättning. Titta och njut/skratta:

--Svar till kommentarer:---
Mamma: Det känns lite konstigt, har inte riktigt vant mig vid tanken på att jag faktiskt är på andra sidan jordklotet, men tiden kommer nog flyga förbi och snart är jag på väg hem igen.
Nu är jag jättetrött och vi ska upp tidigt imorrn och dra till Yuan marknaden, vi ska klä ner oss för att kunna pruta. Får se om det fungerar. Hälsa alla.

Dennis: Hahaha... din kommentar var nog den bästa, vi hade oss ett gott skratt här i alla fall. Visst, dasset är GRYMT stort, jag vet ;D

Morfar: Det har nog förändrats lite här sen du var här kan jag tänka mig. De bygger högt och lågt.
Ja det är ju klart, kineserna älskar att luta västerlänningar på pengar ju. Imorrn ska vi till en marknad och försöka shoppa lite, får se hur det går. Nå väl det slutar nog bra hoppas jag.
Hoppas ni har det bra där hemma i Sverige. Nu ska ja gå och lägga mig.

Idag hade vi bestämt att vi skulle gå till The Bund, samt Yuyuan Garden. Vi bestämde oss för att gå, då vi sa att det inte var så långt. Med facit i handen så var det ca 1-2km vi fick gå för att komma till The Bund. Där hade vi även en fin utsikt över Lujiazui med det kända Oriental Pearl Tower.

Det var många turister där, fast vi var några utav de få västerlänningar där och självklart var det kineser som tog kort på oss. Jag bjöd lite på mig själv, och kineserna skrattade. Tur att jag kan göra någon glad ändå.


Vem sa att jag måste ta den typiska turist bilden, hah! Här ska det lekas! Jag lovar och svär att bilden ovan inte är photoshoppad! Jag är verkligen i Shanghai på riktigt!
När vi tröttnat på sightseeing, begav vi oss mot Yuyuan Garden. Det tog lite tid att hitta rätt. Vi gick genom en enorm marknad bland alla dessa gamla hus, var jättehäftigt. Dock var vi inte så intresserade av försäljarna, som försökte ragga oss till deras stånd. Du tröttnar på dem rätt fort, men å andra sidan var det bara att ignorera och gå vidare.


Michelle och Hannah köpte nått kimono aktigt, själv ville jag också egentligen ha en, men hade inga pengar med mig. Hade köpt vykort och frimärken för mina.
Portot här nere är grymt billigt endast 3 spänn mot Sveriges 6 spänn. Försök slå det. Dock behövdes 2 frimärken, så portot blir 6 spänn i alla fall. Nu hoppas jag bara att de kommer fram innan jag kommer hem, haha. Fast det förstås, det är ju en fördel om jag skriver dem först och sedan letar upp en postlåda att posta dem i.

Väl på Yuyuan Garden kostade inträdet 40 spänn, biljetten var jättefin.


Trädgården var jättestor, vi trodde den var liten, men allt var gömt som i en labyrint, men det var en upplevelse. Det var en typiskt traditionell kinesisk trädgård, som det var förr i tiden blandat med gamla kinesiska hus och pampiga växter och träd.
Det är kul att de bevarat det, ett äkta kulturarv från öst.

När vi tröttnat på trädgården begav vi oss tillbaka till hotellet, men först blev det mat i magen. Pinsamt nog blev det McDonalds. Hamburgaren var faktiskt godare än vad den brukar vara i Sverige, dock smakade stripsen skumt, men det gick att äta och jag blev mätt. Det viktigaste målet uppnått.

Nu är vi tillbaka på hotellet. Det var skönt, för det hade börjat bli kallt ute. Vinden var inte alls att leka med. Var väldigt skönt att komma tillbaka in i det någorlunda varma, men i huvudsak vindstilla rum. Det drar i och för sig från balkongdörren, men det är hanterbart.
Så just nu ligger jag och lyssnar på trafiken från gatan nedanför och alla tutningar. Tydligen gäller den som tutar mest åker först, eller nått i den stilen. Kanske var härifrån som uttrycket det är bara å tuta och kör kom ifrån, eller?

Här är bilden som jag lovade på toaletten. Notera att mina knän är "i" dörren!


Jag brukar sitta med knäna mer åt duschen för att få plats och kunna göra mina behov. Det är lite jobbigt att det bara är frostat glas som fungerar både till väggar och dörr. Den andre som är i rummet får titta bort och försöka att inte lyssna. Fast det är förstås lite svårt när vi är två i rummet, speciellt när rummet inte är så stort.

Linda duschade innan vi begav oss ut på vår stadsvandring. Tydligen var det svårt att hitta rätt temperatur. Kanske tar tid att pumpa upp vattnet till 14:e våningen som vi bor på, jag vet inte.

Nåväl, det som återstår av den här dagen är sängen och sömnen. Får se om jag får sova bättre i natt. Natten som var sov jag inte något vidare. Men några timmar blev det även om det inte blev vad min kropp egentligen behöver, några timmar är allt bättre än inga.


Här är vår undebart hårda säng, det är nästan som att sova på ett golv, fast mjukare. Kuddarna är gjorda av nått ris aktigt och de är jättehöga, inte alls bekvämt men det får gå. Har inte så mycket att välja på. Nu är det bara 3 nätter kvar på det här hotellet i alla fall.


Det här är utsikten från vårt hotellrum, just nu. Klockan är nu 22:00. Tack och lov har tutandet upphört till vis del nu, det är värre på dagen, då hör man det nästan konstant, nu kommer det i vågor, lite då och lite då.

Nu funderar jag på att gå å lägga mig, eller om jag ska ta å kila över till de andra och fota lite från deras balkong och sen gå å lägga mig, vi får se.

Till sist, till er som inte kommenterat än, gör det! Jag tycker det är jätteroligt att veta vilka som följer mig, samt svara på kommentarer.
Kommer att svara på kommentarerna i mitt nya blogg inlägg så ni som kommenterat kan enkelt se att jag svarat.

---Svar till kommentarer:---

Rosemari: Kul att läsa att du väntar med spänning på fortsättningen, här ovanför följde en del av den. Mer kommer förhoppningsvis varje dag, om jag får möjlighet att uppdatera vill säga. Internethastigheten här är inte den bästa som sagt, endast 0.05mb/s .. yaaay~

Marie/Tricky: Ja och det har bara börjat :D

Igår lyfte vi med planet från Arlanda, nerverna släppte när vi lyfte samt att det kom som ett slag i magen att det här minsann inte var på låtsas.
Samtidigt som det var pirrigt att lyfta med ett flygplan för första gången, kom också känslorna och tårarna. Verkligheten kändes plötsligt både skrämmande och spännande på samma gång. Rädslan för att flyga fanns där, samt saknaden av de nära och kära.

Flygresan gick bra, knappt någon turbulens och den enda som var märktes knappt vilket jag tyckte var bra.
Lite jobbigt att både Moskva's och Shanghai's flygplatser är grymt stora. Vi bara gick och gick och kom nästan inte fram, så kändes det i alla fall.
Den som säger att man inte får motion av att ut och resa, den ljuger!

Hur som helst så när vi väl kommit av planet i Shanghai beger vi oss mot utgången, och de kontroller som vi behöva gå igenom för att kunna hämta ut vårt bagage.
När väl allt är avklarat beger vi oss mot Maglev, billigaste samt snabbaste sättet att ta sig in till Shanghai på, det går i max 431km/h och kostar endast 40 RMB för enkel resa mot uppvisande av flygbiljett. Tar ca 8 minuter att ta sig från flygplatsen och in till stan.
Sedan kostar taxin från stan till hotellet runt 30 RMB, hade man åkt taxi från flygplatsen till hotellet hade det gått på ca 200 RMB eller mer.

Det tog lite tid innan vi hade checkat in, eftersom de pratade lite knagglig engelska, men det gick.
Tyvärr var rummen smutsiga, så de skulle städas innan vi fick tillgång till dem. Dock fick vi möjlighet att ställa ifrån oss våra väskor.
Rummen är som en väldigt liten etta, med handfatet direkt innanför dörren, och sedan är det endast frostat glas-väggar. Det är visst inte tänkt att man ska dra för dörren, när man uträttar sina behov, då knäna tar i. (ska fixa bild senare).

Sängen är hård, som ryktet sagt får se om det går att sova i den. Linda verkar i alla fall klara av att sova, så jag borde nog också göra det.
Här nedan kommer i alla fall en liten bild på utsikten från våran balkong. Fler bilder kommer väl dyka upp så småningom, men uppkopplingen är inte den snabbaste, tyvärr.



Nu ska vi planera lite för imorgon, lägga upp planen för nya äventyr.