Kina

Måndag igen och den sista måndagen i Ningbo. Känns skönt att veta att alla dagarna den här veckan kommer bli dom sista vi spenderar här i Ningbo, innan vi drar vidare till Beijing på lördag med flyget.
Planet kommer lyfta 16 (10 svensk tid) och vi är framme 18 (12 svensk tid), så lördagen kommer bestå av att packa det sista i väskan och checka ut från hotellet, samt bege sig mot flygplatsen för att sedan på nästa flygplats bege sig till nästa hotell och checka in.

Wei Wei har hjälpt oss att ringa hotellet och meddela att vi kommer lite senare och det skulle inte vara några problem, tack och lov. Fast vi får väl se när vi väl kommer dit.
Nåväl, idag har dagen spenderats med Tai Chi, kinesisk kalligrafi och solning. Här har det minst sagt varit varmt idag. Det har varit vad ni där hemma kallar för högsommar värme, med en gassande sol och svalkande vindar.


Tai Chin var svår, jag som har svårt med min kropps koreografi hade det inte lätt, men jag lyckades få till det någorlunda ändå. Fast jag vill inte påstå att det var det roligaste gjort, men nu har jag provat på det i alla fall och kineserna är jätteviga!!
Vi var ute på en basketplan och utförde Tai Chin på och solen tyckte förstås det var kul att värma oss. Jag hade glömt vattenflaska, för jag trodde vi skulle få va inomhus, och så fort vi fick vila lite satte jag mig i skuggan och svalkade mig.

Eftersom det är så varmt har jag druckit massor med vatten och imorrn ska jag ha med mig massa vatten. Det är imorrn vi ska till ett tempel och sedan ”klättra” i bergen och som grädden på moset ska det bli över 30 grader också. Shorts, sandaler och linne blir vad som gäller. Ska även försöka få tag på en hatt så jag kan skydda huvudet mot den gassande solen.


Eftermiddagen spenderades med att strosa omkring lite på campus efter att jag ätit, kyckling med ris. Jag och Linda kom fram till att den dagen INGEN kines glor på oss, den dagen ska vi komma ihåg. Fast det lär inte hända oss, bara för att jag tycker det är varmt och går i shorts och linne fast det är ”vår”, så måste kineserna glo.


De glodde inte mindre när jag och Linda la oss på gräset under ett träd och solade benen, i ett tappert försök för att bli av med den enormt snygga sandalbrännan vi fått på fötterna.
Kan säga att det var avkopplande och rogivande att ligga där i gräset och kolla upp i trädet ovanför.
Fast det var som Linda sa, det hade varit bättre om vi inte hört trafiken, då det går en relativt stor väg precis utanför campus. Nåväl man kan inte få allt här i världen, vi fick ändå vår lugna och avkopplande stund och det var det värt, även om mini-myrorna tyckte vi var roliga att klättra på.


När sedan lektionen började var det dags att öva kinesisk kalligrafi, vilket visade sig vara svårt men kul. Det är nästan som att skriva med akvarell penslar fast ändå inte, då penslarna är större och bredare och troligen tillverkade på ett annat sätt.


Nu verkar det som vi ska iväg till Shamrock för att fira Wei Wei som fyller 22 idag, min mage har varit lite risig idag så jag var tveksam till om jag ville med men Linda tjatar på mig att jag måste me. Så jag ska väl med, kan inte låta magen bestämma över mig, ska banne mig unna mig den där supergoda steken även om den är "dyr", hehe.


--Svar till kommentarer:---
Hannah: Javisst är den, det gäller att va med på avtryckarknappen :D

Pappa: Ja, det var lite synd, men för mig är det inte hela världen om jag inte får se en livslevande panda i Kina.
Här dricker vi nästan hela tiden, men det behövs i den här värmen annars blir det bätskebrist och kanske till och med solsting och det är inget jag vill uppleva.

Mamma: Nja, gojorna är inte jag och Dennis, fast de satt å typ "hånglade" efter att jag tagit den bilden, enligt Linda spydde de i varandras munnar, jag vet inte.
Låter som jag får ta igen påsken till nästa år, verkar som ni haft jättetrevligt, här nere firar de inte påsk som sagt, och då vädret är mer sommaraktigt än våraktigt blir det lätt att dagarna blir likadana ungefär.

Såklart att jag klarar detta, jag har ju stöd av min superhärliga rumskompis Linda. Vi hjälps åt och håller humöret på topp, inga sura miner här.
Nu är det inte så många dagar kvar på denna resa heller och det känns skönt, tror jag kommer känna en enorm lättnad när jag får kliva av planet på Arlanda och äntligen veta att jag är tillbaka i Sverige och på väg hem till Dennis.

Jag märker att det är sent då du skrev din kommentar då du har råkat stava som en kratta, hehe, men det är okej att va trött, jag skriver inte bättre själv när jag är trött.
Ska bli spännande att se rummet när det är färdigt, ser fram emot det.
Hälsa alla.