Kina

Då var sista natten avklarad, och det blev minsann med dunder och brak. Jag duschade innan jag gick och la mig vilket var mycket skönt, fast duschens brunn är så liten att den inte hinner svälja allt vatten. Så till slut står du i en massa vatten, tur att det finns en till brunn utan för duschen, för vattnet rinner nämligen ut på golvet och ironiskt nog är den brunnen bättre än den i duschen.
Jag kom hur som helst i säng runt 22, lyckades väl somna runt 23. Tog lite tid att slappna av och jag svettas även om det inte är så varmt. Tror jag kan vara undermedvetet nervös inför hemresan.

Vi fick sova i godan ro tills klockan var 3:18. Då bestämde sig Tor för att göra ett besök till Beijing. Jag såg aldrig blixten, men av att döma från mullret var den rakt över. Vi båda flög upp, Linda sprang till fönstret för att kolla. Hon gillar när det åskar, jag var rädd och kröp under täcket medan jag försökte lugna ner mig själv.
Det var en sådan knall att jag blev så rädd att jag nästan började gråta, var faktiskt väldigt obehagligt. Tack och lov försvann åskan bortåt, men varken jag eller Linda kunde somna om.

Jag studsade upp ur sängen när alarmet gick av på telefonen vid 7, Linda valde att försöka vila lite till.
Runt 8 begav vi oss av till frukosten för att käka vår stadiga frukost innan vi stack till Pearl Market.


Jag köpte ingenting, det känns rätt onödigt att ta ut pengar bara för köpandets skull, särskilt när jag inte själv vet vad jag ska använda prylarna till. Nä, resten av mina pengar går till mat.

Det är nu mindre än 12 timmar tills planet lyfter, känns skönt att vara på hemväg snart. Nu hoppas jag bara att jag kan sova på planet till Moskva. Annars kommer jag att ha varit vaken i minst 41 timmar och då blir det synd om Dennis, som får en dötrött mig som kommer hem. Tror nog att han vill att jag är åtminstone lite social innan jag stupar i sängen.

Idag händer inte så mycket, vi har tagit det mest lugnt, nu i eftermiddag ska vill till en park som ligger alldeles intill hotellet och där kan man gå upp på en kulle, med utsikt över den Förbjudna Staden.
Senare ska vi leta upp en restaurang och käka innan vi ska tillbaka till hotellet och förbereda för att checka ut vid 22:30.

Min mage tycker visst inte om mig idag, den bubblar och håller på. Känns väldigt obehagligt, jag hoppas att det gått över tills vi ska åka. Vill inte behöva springa till flygplans toan stup i kvarten. Det är vid sådana här tillfällen som jag verkligen avskyr IBS!


Nu kommer jag inte att uppdatera förrän jag kommer hem. Jag hoppas att resan kommer gå bra utan bekymmer, och ni där hemma ska veta att jag tänker på er. Vi ses snart igen.

Sverige nästa då!

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja det tycker jag med och jag hoppas innerligen att resten kommer gå minst lika bra. För jag vill verkligen komma hem igen.
Ska se om jag å Dennis kan göra ett besök till ön, vore lite kul å åka dit nu när Dennis köpt en redig båt. Vi får väl se vad som händer.
Nu hörs vi inte mer förrän jag är i Sverige igen, så du får ta hand om dig och du ska veta att jag tänker på dig och tycker om dig.
Ha’re~

Nu är det bara en natt kvar i Kina, för imorrn ska vi åka till flygplatsen vid 23. Då är vi på flygplatsen runt 24 och planet lyfter 2:30 på fredag morgon. Bättre att vara där i god tid innan flyget lyfter än att missa det, säger jag.
Dessutom har jag ätit min absolut sista nudelfrukost idag också. Imorrn ska vi nämligen käka en stadig hotellfrukost för att stå oss.

Idag gick vi till centrum av Beijing och jag inhandlade de sista prylarna, så nu har jag bara 90 spänn kvar som jag ska ha till mat och eventuellt köpa något på flygplatsen.
Hotellfrukosten är inte inräknat där.

Vi gick tillbaka till galleriet, som vi besökte i förrgår. Yang, var där och han blev jätteglad att se oss igen. Medan vi väntade på att våra kalligrafier skulle torka bjöd han oss på te, vilket var ganska gott. Jag var lite skeptiskt först, men det var helt okej. Jag passade på att fråga hur gammal han var och han var bara 33. Hade gissat att han var över 30 för att han hade några gråa hår. Vi gav han även en svensk enkrona, för han hade ett tyskt mynt. Vi fick ett kinesiskt tillbaka. Han tyckte även det var kul att vi köpte kalligrafi av honom för det är något som alltid kommer att finnas kvar, hade vi till exempel köpt vin eller nått liknande hade det tagit slut, som han sa.
Vi tackade så mycket, betalade och sa hej då innan vi begav oss vidare.


Jag och Linda satt ute på en bänk utanför det gigantiska köpcentrumet och då får vi både se och höra en arg kines skälla på poliserna. Har ingen aning om vad han var så sur över, men poliserna verkade ta det med ro, de bara skrattade när mannen gav sig iväg.
Det är mycket vi fått uppleva här i Kina, både på gott och ont. Linda skojjade och sa att vi kommer bli så snåla när vi kommer hem, för det kommer att vara svindyrt i Sverige, i alla fall om du jämför med Kina.

Jag köpte mig en till kinesisk kavaj, den kostade endast 100, och färgen var grymt fin och jag visste att om jag inte köper den kommer jag ångra mig. Så jag slog till.


Här ser ni allt jag handlat på mig under resans gång. Det är en solfjäder, lyckotofsar, en tavla, klänningen, pinnar, t-shirts, linnen, byxor, kalligrafi, sidenscarfar, cd skivor, hår-tofsar, kinesiska kavajer, en hatt, ett par solglasögon och lite annat smått och gott.

På den kalligrafi rullen som är synlig står det faktiskt Marika, det första tecknet är ma som står för häst och betyder också framgångsrik. Det andra tecknet ri är vacker och det sista ka betyder mycket viktig. Den lilla texten är bara datum och plats när det skrevs.

Nu ikväll ska jag ut och fota den förbjudna staden när den är upplyst, sen imorrn vet jag inte riktigt vad som händer. Ska troligen följa med Linda till the Pearl Market igen, sen blir det till att ta det lugnt och väga samt packa väskorna.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja, jag är riktigt glad över att jag fick den till det priset. De försöker alltid att få mer betalt än vad det är värt och skulle det inte passa så får de låta mig gå, men en del är verkligen desperata och då går som sagt nästan vilket pris som helst, muhahaha.
Skavet blir lite bättre för var dag som går men det är fortfarande där, men muren var så värt lite skoskav.
Snart kommer jag hem igen. Det är bara imorrn kvar sedan lyfter vi mot Sverige, tjohoo.

Mamma: Läser du mina tankar eller? Jag kommer att va helt Kina inspirerad, hehe. Jag och Linda skojjade lite idag om att jag kommer att säga nǐ hǎo när jag ska hälsa på alla och säga xiè xie, vilka betyder hej och tack. Vi får helt enkelt se.
Tittade lite på väderprognosen framåt och det ser ut som det ska bli lite varmare till helgen med sol, så med andra ord drar vi med oss solen och värmen när vi åker hem, haha.
Vi hörs och ses snart.
Kram på er alla.

Tina: Morsning. Ja, det är en snygg klänning, vänta du bara tills du får se hela, den är urläcker! :D
Det är minsann inte många dagar kvar eller timmar kvar för den delen och det är klart jag njuter, fast det ska bli skönt att få komma hem också.
Jag saknar alla er där hemma ju.
Vi ses snart igen.

Idag tog vi tunnelbanan till en park, där man även kunde besöka Temple of Heaven. Det kostade 15 spänn att gå in i själva parken och ville man gå till templet så var det ytterligare 20 spänn, vi skippade templet och besökte parken istället.

Jag och Linda fastnade vid en utomhus gym där några gamla kineser ville att vi skulle va med på ”kinesisk fotboll”. Det är en sorts fjädrar med en tyngd på som du sparkar mellan dig och de andra. Man ska stå i en ring också.
Det var jättekul och både vi och kineserna hade roligt, vi blev bättre och bättre på det, fast vi var långt ifrån lika duktiga som kineserna, men kul var det.

Efter parken besökte vi även den närliggande Pearl Market, där jag äntligen köpte min klänning. Prutade ner den från 700 till 200, haha försäljaren tyckte jag var tuff som inte gav mig, men vadå då? Jag hade ju bara 200 på mig och jag hade fått en vink på vad den kostade på ett annat ställe, så jag ger mig inte.

När de inte vill sänka är det bara med att börja gå därifrån, då kan sakerna gå för nästan vilket pris som helst.

Hon pratade om att det var äkta siden och brodyren var fantastiskt, visst sure bacon, men snygg var den i alla fall. Sen när jag skulle betala, tyckte hon att jag kunde betala 20 spänn extra, men jag sa att jag bara hade 200.
Innan jag ens fick ner priset hade jag redan sagt att jag inte hade mer än 200, då sa hon att det gick bra att använda kreditkort, då ljög jag och sa att jag inte hade något.


Nu äger jag min klänning som jag ville ha till sist och jag har shoppat lite annat också. Jag kommer inte att shoppa så mycket mer nu, har snart slut på pengarna som jag tog ut i Ningbo och jag vill inte ta ut mer då jag inte hinner göra åt dem, samt att jag ”förlorar” när jag sedan växlar tillbaka till svenska kronor.

Jag har 500 kvar att röra mig på, eller tja, rätt ska va rätt 600. Har en 100-lapp som är i receptionen för rumskortet, som jag får tillbaka när vi lämnar tillbaka kortet.

Av de pengar som jag har kvar ska jag köpa mat och gå tillbaka till kalligrafi galleriet vi var på igår. Ska köpa två kalligrafi rullar, sen är jag nöjd.

Efter Pearl Market begav vi oss mot Himmelska fridens torg, och jisses, det var som en annan värld från när vi var där 1:a maj.


Var ju knappt en kotte där.. jo det var ju folk där men inte så många som det var i söndags.
Var rätt skönt faktiskt, så nu har vi sett och gått på torget, inte så häftigt som man kan tro, men nu har jag i alla fall varit där.

Väl tillbaka på hotellet gick jag och Linda till Michelle och Hannah för att se på film, 127 timmar. Den var väl sådär, inledningen var bra, men det blev tråkigt sen när huvudrollen fastnade i en klippa och satt där typ 2/3 av filmen.
Det var även några starka emotionella scener, så någon tår letade sig nerför min kind.

Jag har haft skoskavsplåster på mig idag och mina skor istället för sandalerna. Det läker sakta men säkert. Det är bra att det går åt rätt håll i alla fall. Lite skovskav får jag räkna med när jag gått på muren.

Imorrn blir det troligen bara parkbesök och vi ska även upp på en kulle så vi har utsikt över den förbjudna staden. Vi har även planerat att stanna där uppe tills solen går ner och sen bege oss vidare för att fota den förbjudna stadens ljussatta murar utifrån.
Sen är det torsdag och då har jag ingen aning om vad vi kommer att hitta på, eftermiddagen vet jag redan att jag ska packa och troligen ta en dusch.

Känns skönt att veta att det snart är dags att bege sig av hemåt, däremot ser jag inte fram emot 8 timmars flygningen från Beijing till Moskva, men det får gå, ska försöka sova.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Haha, va snäll du är nu då. Jag ville egentligen suttit upp på en av de staty hästarna som stod upp, men det blev inte tid till det.
Jasså, så vykorten har äntligen hittat fram till Sverige? Jag skrev dem runt den 6/4 och jag vet att jag postade dem den 13/4, så nästan 3 veckor då för att skicka ett litet vykort. Fast det är kul att det kom fram innan jag kommer hem förstås.
Nja, med båt hade det tagit över 2 månader enligt källor här nere.
Jag har köpt min klänning nu och det är ett köp/kap jag är riktigt nöjd över.
Ha’re

Rosemarie: Hehe, jag kan bara ana. Bilderna var kul att ta, det är en helt otroligt utsikt där uppe i bergen, jag hade inte haft något emot att få gå på muren i timmar och kanske även se solnedgången eller soluppgången, det vore en upplevelse.
Ja, det är en speciell känsla, det är helt otroligt att de lyckats bygga den överhuvudtaget. På vissa ställen ligger den så ödsligt att de inte kan renovera den även med moderna hjälpmedel, så jag beundrar verkligen de som byggde den på 200 f.kr.
Jag får se om jag någonsin vill åka tillbaka hit, just nu känns det inte så, men vem vet jag kanske ändrar mig i framtiden?
Ja, just ja ni sticker ju till Berlin lagom tills jag kommer hem, hehe, jag hoppas ni får trevligt där, så ses vi i nästa vecka.

Idag var klockan ställde på 6.00, vi klev upp och åt hotellfrukost idag igen vid 7.00, för att sedan 7.30 bli upphämtade av bussen som skulle leda oss till muren. Första stoppet blev The Sacred Way på vilken de döda kejsarna transporterades till sina gravar, så vi har sett Ming gravarna på håll idag.

Sedan åkte vi vidare för att se en jadefabrik (där vi även åt lunchen som ingick) och något slags ”sjukhus”. Där de hade ört medicin och vi blev typ spådda. De kände pulsen på vår handled och tittade på min tunga. Jag hade tydligen lätt för att bli yr, sover dåligt, blir varm lätt, det sist nämnda tyckte jag inte att det stämde in på mig då jag fryser typ nästan jämnt. De ville skriva ut nått recept till mig men det skulle kosta skjortan och jag hade inte så mycket pengar med mig så.


Resan till muren var en spännande resa då vägen slingrade sig fram mellan bergen. När vi äntligen nått muren får vi veta att vi har endast 2 timmar på oss att strosa omkring innan vi måste vara tillbaka i bussen för att slippa det mesta av rusningstrafiken.


Vi tar en linbana upp till muren och jag bestämmer mig att jag vill försöka hinna till den högsta punkten innan vi måste åka.
Guiden hade sagt att det tar ca 1 timme att gå dit, så jag dissade mina kompisar som ville ta det lugnt.


Kan lugnt säga att det var ett rejält träningspass! Det var varmt också och jag kände hur mina ben värkte, det var ju trappor som gällde, och inte vilka trappor som helst utan branta sådana! Det var tufft och på väg upp stötte jag på Riley, en amerikan från San Diego som också åkte med samma buss som oss.
Vi småpratade lite, det visade sig att hans kompisar var som mina att de ville ta det lugnt och fota istället. Så vi slog följe och försökte nå toppen.


Vi kom nästan hela vägen upp och den sista biten var mest gamla ruiner, det hade börjat växa träd på muren och stenen hade fallit bort. Men det var helt klart mödan att ta sig dig och sedan gå tillbaka.
En upplevelse jag inte kommer att glömma, delvis på grund av själva muren och dess utsikt, men även på grund att jag fått skoskav av sandalerna vid stortån, samt att lingon veckan startade idag som pricken över i:et.


Tyvärr blev det lite stressigt på slutet, då vi skulle vara tillbaka vid bussen 14.50, jag hann nästan. Hade det inte varit kö till linbanan ner så hade vi varit i tid. Jag fick springa sista biten och kom till bussen ca 14.53, fast vi åkte inte förrän vid 15.10 ändå, det var andra som var sena.

På hemresan satt jag och tjötade med amerikanerna, vi bytte e-post adresser också för jag skulle skicka några bilder som jag tog på dem med min systemkamera och jag lovade att jag skulle göra detta.
Helt klart en minnesvärd dag om jag får säga det själv. Förresten så har jag varit lite busig, jag tog en sten med mig från muren, en liten hehe.

Imorrn ska vi till The Temple of Heaven och marknaden som ligger precis bredvid, så kanske hittar jag min röd/svarta klänning.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Om det är, de är verkligen i rörelse här. Kan va svårt att tänka sig när det är så många människor här.
Jasså hade Liza äntligen fått tummen ur handen och kommit på besök, hehe, jag får se när jag tittar förbi, blir väl då det var dags att fira gamlingarna kan jag tänka mig.
Jag hoppas också att resten av tiden ska bli bra och rolig, det kommer gå grymt fort, det är bara TVÅ dagar kvar sedan är det dags.
Hälsa till di gamla.

Mamma: Hejsan svejsan, va kul att få läsa en kommentar från dig. Har funderat lite hur fullt upp ni haft det. Vår vecka här kommer rulla på den också, det är bara två dagar kvar av vår resa nu och jag börjar känna mig lite stressad för jag vill göra en massa saker som jag inte kommer hinna med allt.
Men jag kommer känna en enorm lättnad att äntligen få komma tillbaka till Sverige. Jag ska försöka tänka lite på dig, får vi se om det hjälper, hehe. Vi ses snart igen, kram på er alla.

Vill bara varna att detta blev visst ett långt inlägg, då jag hade mycket att berätta. Linda tycker jag skriver grymt mycket på min blogg och hon tycker jag ska göra en bok av alla mina inlägg sen när jag kommer hem, men jag vet inte om jag kommer att göra detta.
Nåväl, jag hoppas att ni som biter i äpplet och läser får en trevlig läsning.

Jisses, sicken dag det var igår, medan ni där hemma firar Valborg så var jag och mina vänner på väg till Beijing, eller tja i vårt fall försökte ta oss dit.
Det hela började med att vi fått veta att det tar ca 40 minuter från campus till flygplatsen med taxi och att vi skulle räkna med trafik och försening. Sagt och gjort, vi var ändå tvungna att checka ut från hotellet vid 12, så vi gick till bakgatan och haffade en taxi. Det visade sig att det tog ca 20 min till flygplatsen och det var ingen trafik. Så vi var på flygplatsen 12:40, planet skulle lyfta 16:05, kul.

Vi satte oss ner och väntade på att vi skulle få checka in och när vi sen får det, får vi veta att planet är försenat och vi ska lyssna efter information i högtalarna. Vi bestämmer oss för att gå och käka, dyrt var det, men mat är ett måste då vi inte visste om vi ens skulle få någon flygmat på flyget. Då när vi sitter där hör vi att planet är försenat på grund av vädret och trafikstockning i luften.
Ny avgångstid skulle vara 17:50. Vi blev inte så peppade av detta besked, kan jag lova. Vi hade ju hoppats på att vara i Beijing runt 18:30, men de planerna blev ju lätt krossade.


Vi gick igenom säkerhetskontrollen och som vanligt vägde de inte ens handbagaget och tydligen var det 5kg som gällde och jag hade lätt över 7kg, haha.
Sen spelade vi kort för att fördriva tiden, och det var jättevarmt och vi blev bjudna på vatten som ett plåster på såren att planet var försenat.

När planet anländer så skulle det lasta av folk först och städa innan vi kunde gå ombord. När vi väl får gå ombord och sitter på våra platser är det jättevarmt i planet och vi får veta att vi måste vänta 5 minuter på ett annat plan. Det var inte så mycket med det, vi backade ut från gaten vid 17:50 och sen lovar jag att de backade planet hela landningsbanan, det tog lätt över 15 min, sen var vi ändå tvungna att stå och vänta på att få lyfta.


Väl på startbanan så trodde jag faktiskt inte att vi skulle lyfta, det gick extremt sakta, särskilt i jämförelse med Aeroflot. Vi flög nu med China Eastern Airlines, med något som kändes som ett skruttigt litet plan då hela vingen ”fladdrade”.
Vi kom upp i luften tillslut efter typ hela startbanan, men starten var inge vidare alltså. Det var turbulens redan från start och planet svajade oroväckande från sida till sida.

Vi hade konstant turbulens under hela resan och jag och Hannah såg världens häftigaste åskväder, vi flög ovanför det och såg molnen extra tydligt och blixtarna eftersom det var strax efter solnedgången. Synd att vi inte kunde fotografera det, men men.
Dessutom, som om inte turbulensen är nog så har vi en kines unge i sätet framför som inte är fastbältad och slänger papper på oss. Vi sa ifrån till mamman på engelska, fast hon förstod nog inget ändå eftersom hon verkade inte bry sig.

Bakom oss hade vi två kineser som knäade våra ryggstöd, för att de var tvungna att halvligga/sitta i sätet och självklart ha sina knän begravda i sätet framför.
Jag var väldigt tacksam när vi väl landade och kom av planet. Vi fick förresten mat på flyget, det fanns ris med biff och spaghetti med kyckling. Jag åt kyckling och drack äppeljuice som smakade helt okej.

Det enda som China Eastern Airlines får bättre i betyg än Aeroflot är engelskan som personalen kan prata.
Vi hade även tur sen på flygplatsen i Beijing, då vårt bagage kom upp på karusellen först, så vi kunde gå och haffa oss en taxi.

Michelle och Hannah åkte iväg före oss och jag och Linda fick hjälp av en vakt att få tag på en taxi, eftersom ingen verkade förstå vår lapp.
Resan till hotellet gick smidigt, nästan motorväg hela vägen. Hotellet ligger på en bakgata och slutnotan hamnade på 74 spänn, eller tja det var vad jag trodde. När jag betalade 74 till taxichaffisen, höll han handen så dumt att de 4 mynten gled av och ramlade ner mellan sätena i fram, jag bad om ursäkt och sen började han säga nått på kinesiska som jag inte fattade och vifta med pengarna. Sen fick jag några papper och kvittot i näven, fattade ännu mindre.

Tur att Hannah och Michelle hade åkt före oss för tydligen skulle jag betala 2 spänn för bensinen och 10 spänn för vägtullen som vi åkte igenom. Jag gav honom en 100 lapp istället för jag hade inget annat att betala med och jag får inte ens tillbaka mina pengar jag först hade betalat, jag blev lite misstänksam och fundersam och hoppades att han bara skulle hämta växel.
Vilket han också gjorde, jag fick tillbaka mina pengar, fast den jäveln lurade mig på mina 4 spänn som jag tappade i sätet på grund att han inte kunde ta emot dem på rätt sätt, muttrar.

Som om inte flygförsening och lite taxi problem är nog, så vill inte Lindas och mitt rumskort fungera, det tog oss över 3 rundor ner till receptionen innan det fungerar.
Vi kom i säng efter 24 och vi hade bestämt oss för att gå upp tidigt och prova hotellfrukosten för 28 spänn, (lite dyrt men lyxigt för oss som käkat frukost för 4 spänn tidigare).

Det visade sig va en helt okej frukost som jag kunde äta mig mätt på, prinskorv, bacon, ägg, rostat bröd, smör, tomater, sallad, ananas och apelsinjuice, det var min frukost idag. Ägget var inte så gott så jag åt aldrig upp det.
Jag och Linda är sköna, även om det fanns ”riktiga” bestick så tog vi ätpinnarna istället, haha.


Efter frukost gav vi oss av ut för att utforska Den Förbjudna Staden och Himmelska Fridens torg. Det visade sig va säkert närmare en miljon andra kineser som hade tänkt samma sak, då det är 1:a maj och det är en högtid här i Kina. Snacka om att det var folk och jisses vad vi fick trängas.


Det kom även fram en kines till mig och frågade ”Are you Swedish?”, jag blev lite ställd och sa typ ”what?” så han fick ställa om frågan och då sa jag ja och då säger han ”hur mår du?”. Tydligen hade han studerar i Uppsala i en månad och han pratade på, det kom tillslut fram att han ville att vi skulle komma till hans stånd där de gjorde kalligrafi osv, men vi skulle till den Förbjudna Staden så vi hade inte riktigt tid. Hade det varit mindre folk så hade vi kanske följt med och tittat i alla fall, då vi alla är intresserade av kalligrafi.


Vi fick se Den Förbjudna staden och vi fick en guidad tur, och tydligen var vi guidens ”första” turister. Hans engelska var lite svår att höra vad han sa emellan åt och jag fick verkligen vara tålmodig och låta honom få tid och ibland låtsas att jag förstod fast jag inte gjorde det.


Trots hans dåliga engelska fick jag reda på en del intressant saker om Den Förbjudna Staden, t ex att kejsaren hade 4 rum (4 byggnader med ett jätterum i varje), varav i det första rummet hölls möten och bröllop, i det andra var ett vilo/rast rum, det tredje var för studenter och där var även kejsarens tron och i den fjärde så bodde kejsaren.

Guiden var också lite avundsjuk på kejsaren och ville va i dennes skor, då han hade 20 tjejer att tillgå.
Jag vet inte vad jag hade tyckte om det, fast hade det varit 20 snygga killar... ja kanske, men då får de vara jävligt snygga, haha.


Nu vet jag också hur kändisar känner sig när det har paparazzis efter sig. Jag fick nämligen en kines med ett enbenstativ och något teleobjektiv på sin flashiga Canon kamera, efter mig.
Vet inte om det var för att jag köpte mig en hatt idag för en tjuga och hade på solbrillor, men han följde verkligen efter oss eller rättare sagt mig. Hannah sa att det var bara mig han tog kort på typ eller nått åt det hållet. Det var ju inte så att han tog en bild och nöjde sig med den, utan här togs det massor! Han hade serietagning på kameran också.

Det har varit varmt idag och solen har gassat på oss och det har resulterat i ett par röda axlar. Jag är väldigt tacksam att jag tagit med mig min ”After Sun”, den är verkligen guld värd.
Imorrn ska vi till muren och då blir det massor med solkräm som gäller och massa vatten.

Dagarna kommer verkligen gå fort här nu och snart är vi på väg hem, det är redan 1:a maj och den 4:e maj är den sista hel dagen vi kommer att spendera i Kina och kunna göra det vi vill. Det blir förvisso en halvdag den 5:e, men på eftermiddagen ska det packas och sen ska vi åka till flygplatsen och vänta.
Så nog kommer tiden att flyga förbi, jag menar dagen idag har nästan redan sprungit förbi och imorgon kommer den också springa förbi eftersom vi ska till muren och andra ställen också.

Sen är det bara tisdagen och onsdagen kvar innan det är torsdag igen, vilket innebär hemresa, eller tja förberedelser inför den i alla fall.

Nu ikväll har jag varit nere i receptionen och frågat om huruvida det går att åka taxi till flygplatsen mitt i natten, den dagen då vi ska hem. Det ska tydligen inte vara några problem, bara vi bokar. Så vi ska gå ner till receptionen och se till å boka två taxibilar så behöver vi inte tänka mer på det förrän det är dags.

Jag har bestämt mig att jag ska försöka köpa en typisk kinesisk klänning, såg nämligen en ursnygg sådan idag. Den var svart med nått rött mönster på. Nu vill jag bara prova så att det är min storlek, sen ska det prutas tills jag kräks.


Detta var en kul skylt, som vi såg idag. Jag var bara tvungen att fotografera den så att ni där hemma kan se vad de säljer här, haha!

Nu blir det strax sängen här, jag hoppas att min mage bättrar på sig har varit lite trög idag och uppblåst. Kan inte va trevligt att gå på muren och va uppblåst i magen i alla fall. Nä, det hoppas jag blir bättre snart. Det återstår att se.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Jag vet inte alls hur de räknar, men övervikt är inget jag siktar på. Jag kommer slänga en massa förbrukningsvaror på torsdag innan vi åker hem. Det där med att dela på lasten vet vi redan om, men saken är ju att det ska ju finnas utrymme i någons annans väska också. Jag ska ha lite i mitt handbagage också eftersom jag kommer har lite plats över för det.
Bagaget hem är just nu mitt minsta bekymmer, det blir först på torsdag vi får lösa de bekymren om det blir några vill säga.
Solen skiner och bränner här nere också, mina axlar har blivit röda och varma idag, så imorrn blir det solkräm som gäller.
Ha’re.

Ja, igår kväll hade vi en avslutningsmiddag med hela klassen, samt Sinotekets personal och företagets VD, som delade ut pris till den grupp som ”vann”. Det blev inte vi och vi är lite tacksamma över det också, eftersom den vinnande gruppen fick någon slags glaspokal, som troligen väger och då vi alla har knappt med kilon i väskorna så var vi glada att vi slapp.

Vi fick ändå vårt pris senare då VDn bjöd alla på varsin fri drink på en bar, jag provade en Blue Hawaii. Tyvärr har de för mycket alkohol här i drinkarna, visst det är billigt, min drink kostade ”bara” 55 spänn, men jag hade föredragit mindre alkohol smak.

Det var rätt trevligt under bar vistelsen, jag pratade med Linda och Pan Yu och vi fick veta att vi är ”strong minded”. Det är rätt naturligt när man väl tänker på det, eftersom vi västlänningar är mer självständiga medan i Kina är de beroende av alla runt omkring och umgås mer i grupper osv.

Jag och Michelle tröttnade först och åkte hem och vi hade tur med taxin, det var fler som ville åka men vi var snabba och lyckades norpa taxin före de andra, först till kvar du vet.
Taxiresan hem var relativt lugnt förutom att taxichaffisen stannade och pratade med en annan som ville åka, men troligen skulle åt fel håll. Tydligen kan de plocka upp mer folk om det finns plats i bilen och att alla ska åt samma håll. Dock vet jag inte vad som händer med notan, men det är en annan historia.

Nåja, det kommer att bli bra för om 7,5 timmar sitter vi på planet till Beijing och jag kommer troligen inte att uppdatera min blogg mer idag, utan resten kommer på söndag.
Nu hoppas jag att vi har bra Internet uppkoppling eller åtminstone stabil sådan på det nya hotellet, men jag har läst i några kommentarer att det varit lite si och så med det.
Annars löser det sig väl på nått sätt, får väl säga till annars inte värre än det ju.

--Svar till kommentarer:---
Rosemarie: Halloj, ja tiden minst sagt flyger förbi här, vilket jag tycker är skönt, för jag har börjat tröttna lite på Kina. Eller tja åtminstone Ningbo. Jag kommer inte ihåg om Dennis deklarerat åt mig annars ska jag göra det när jag kommer hem eftersom jag har fått uppskov.
Redovisningen gick helt okej, inte den bästa jag gjort, men heller inte den sämsta. Förbrukningsmaterial är redan inplanerat att slängas efter Beijing, känns liksom onödigt att ha med saker jag ändå kan köpa nya i Sverige. Så dyrt är det inte, får unna mig den lilla extra slanten det kommer att kosta. Vi får se hur mycket jag shoppar i Beijing, beror helt på vad jag hittar. Jag vet att jag ska köpa någon form av namnbricka att jag varit på muren i alla fall, sen blir det nog lite annat smått och gott.
Hälsa Helmer och jag hoppas ni har det bra.

Tina: Tjabba tjena hallå! Jag hoppas på ett godkänt betyg så är jag nöjd. Klart vi ska till MUREN, den är ju en del ab grejjen med Kina, går inte att åka till Kina och INTE se den!! Då bör man skämmas, särskilt om man inte har planerat att åka tillbaka till Kina igen.
Du läser när du hinner, jag förstår att du har det fullt upp i butiken så det är lugnt, jag går ingenstans, snarare springer tiden bara närmare då vi äntligen kommer hem.
Jag kommer hem fredagen den 6/5 till Gnosjö på kvällen.
Jag har helt missat att det var bröllop och någon uppståndelse är det inte direkt här, mer än att jag fick reda på att det var bröllop för att vi hamnade på en engelsk pub, men jag vill inte påstå att alla satt och kollade på TV, kanske är annat i HongKong jag vet inte.
Ha’re å sköt om dig.

Pappa: Nja, kollade på Aeroflots hemsida och det stod 23-32 kg 50€, vet inte om det är per kilo eller hur de räknar, men det verkar som jag kan sikta på 20 och skulle det bli 22 är det inte hela världen.
Ja på måndag är det väl första vardagen igen efter Valborg, hehe, kan bli intressant kan jag tänka mig. Du får trösta dig med att det finns mycket värre köer här och de har verkligen ingen struktur alls!
Du får hälsa tillbaka till 7 x Modig och Monica när du träffar dem.
Ha’re gött.

Torsdag och sista dagen vi har "fritt" i Ningbo. Så vi passade på att jobba lite på vår presentation inför i morgon, innan vi gick till Wanda Plaza för att shoppa lite och gå till Walmart.
Jag hittade två linnen för 20 spänn styck, känns bra.

Annars har vi inte gjort så mycket, eller tja jag och Linda har börjat packa lite inför lördag då vi ska flyga till Beijing. Snacka om att vi spred ut oss:


Hur som helst så passade jag även på att väga min packning, host 21 kg. Inte bra, så jag har slängt lite lotion och sådant jag inte behöver eller prioriterar bort. Så på lördag ska jag åka i relativt mycket kläder, då får jag ner väskan till 19 kg, 20 kg är max.

Jag kan inte riktigt förstå vad det är som väger, tycker ändå jag varit duktigt och slängt medan jag köpt lite, men vi får väl se vad som händer efter Beijing.
Nu på flyget till Beijing är handbagaget endast på 7kg, men sen när vi åker hem är det 10kg, och det går ju att ha på sig lite kläder. Det måste ju ändå gå och ta av ett klädesplagg på flyget och ha det i knät som filt istället eller nått.

Jag kommer garanterat att få rensa innan jag åker hem i alla fall. Vill inte gärna betala extra för att få hem allt. Jag har lite saker som jag vet att jag ska slänga, typ schampoo, balsam, tvål, lotion och andra prylar som jag ändå kommer behöva köpa nya i Sverige.

Imorrn blir det allvar, då blir det presentation på engelska eftersom representanter från företaget kommer att va där. Sedan ska skolan tacka oss för att vi varit här och sedan blir det en avslutningsmiddag på kvällen.

Just så här pigg kände jag mig imorse:


Idag har vi varit på Zoo, fanns många olika djur att skåda allt från insekter till elefanter. Tyvärr fanns inte Pandorna kvar, ingen aning vad som hänt med dem. Lite synd, men vi får se om vi går på Zoo i Beijing, men för min del känns det väl lite så där. Får se, vi har väldigt tajt om tid i Beijing och det är mycket som ska hinnas med innan hemfärd. Det blev väldigt varmt och svetten rann medan vi klättrade uppför branta trappor, tack och lov blev inte hela dagen lika varm, men jag märkte av på slutet att solen varit i farten. Då jag kände mig både yr och illamående. Troligen vätskebrist och början till solsting.


Idag har det varit runt 25 grader, fast det började fläkta mer på eftermiddagen med lite svalkande vindar. Vilket var skönt, och jag känner att solen har bränt mig idag eftersom mina kinder hettar och jag har en snygg bränna efter solbrillorna, underbart.
Fast värmen som vart idag är ingenting emot vad det kan tänkas bli på tisdag om väderrapporterna stämmer. Då ska det eventuellt bli över 30 grader, och på tisdag ska vi åka till bergen och ett tempel. Blir till att va lättklädd den dan.


Lyckades även göra sönder mina nyinköpta byxor idag när jag skulle dra upp dem. De satt väldigt dumt och det gjorde ont i mina höfter så jag skulle dra upp dem lite grann och ritsch sa det och tyget släppte.
Tur att det bara är en liten del och blir inte hålet större ska jag ta med dem hem och försöka laga. Det var inga jättedyra byxor trots allt, endast 60 spänn så.


Förresten såg vi en massa soldater när vi var på Zoot. Det var lite kul att de bjuder på sig själva, för jag skulle egentligen smygfota dem lite och den ena killen som stod upp vänder sig om och sträcker ut armarna som ni kan se ovan. Vet inte om det var samma soldater som skulle ta ett kort och har kameran riktat mot mig och jag brister ut i ett flin och gör peace tecknet.

Vi har kommit på att Ningbo är mycket lugnare än Shanghai när det gäller fotografering av/med västerlänningar. Det kan komma fram några enstaka, vilket faktiskt är skönt.
Idag har jag posat med två barn, det började med att en flicka tittade på mig och hennes mamma ville att hon skulle säga hej till mig, men hon vågade inte.
Så jag satte mig på huk för att se om det gick bättre och då ville mamman ta kort, så jag ställde snällt upp och den lilla flickan var lite skeptisk, men det gick bra.

Var faktiskt lite komiskt, vi är på ett Zoo där folk ska titta mer på djuren än oss. Haha, vi var huvudattraktionen!

Imorrn blir det Tai Chi och kalligrafi. Jag hoppas ni där hemma haft en trevlig och fin påsk. Nu får ni njuta av den Vita Tigern tills jag uppdaterar min blogg igen.

Ja, idag börjar ett nytt år för mig, eftersom det är ett helt år tills jag fyller år igen.
Tjejerna kidnappade mig igår och det blev en taxitur till Lao Waitan, för att sedan sluta upp på Shamrock, den Irländska puben vi besökt tidigare och käkade pizza på.

Jag blev bjuden på en rätt, efterrätt och en drink. Jag hade lite beslutsångest vad jag skulle ta. Det som tilltalade mig mest var Rib Eye Steak, men då den också var det "dyraste" på menyn (hela 108 spänn), så kunde jag nästan inte med att ta den förrän Michelle sa att jag fick ta vad jag ville. "Vi är ju 3 som delar", okej då tänkte jag ock valde steken med pommes.


Ni anar inte hur god den var. Jag hade en matgasm när jag åt den, inga ben och mört blodigt nötkött, ååååh!
Hannah njöt också av sin rätt, hon åt pasta med någon tomatsås och jag kan förstå varför hon njöt. Det är definitivt inte lätt att vara vegetarian här i Kina, finns ett väldigt begränsat utbud vilket oftast består av samma rätt i olika utförandet, typ.


Visst, det var lite fett kvar, men det är helheten som räknad. Ingen kinesisk maträtt kan slå den här rätten. Jag älskar den!
När vi som bäst sitter och äter så dyker två kända ansikten upp på puben, Christofer och Pan Yu, självklart kommer de fram till oss och frågar hur vi har det och så vidare. Jag nämner på svenska till Christofer att det är min födelsedag och att Hannah, Linda och Michelle tagit mig hit, och då vänder han sig om till Pan Yu och säger "It's her Birthday" varpå Pan Yu skiner upp och säger "Happy Birthday" till mig.
De går sedan iväg och sätter sig vid ett eget bord och vi avnjuter de resterande maten.

När vi käkat upp vår mat, Linda och Michelle hade tagit pizzor, så var det dags för efterrätt och en drink. En Pina Colada, fast den var inte alls god, smakade mest kokos och sprit. Enligt Michelle ska det va ananasjuice i den också, men smaken av ananas kände vi inte av, och mer än halva glaset var fyllt med is.

Jag bestämde mig för att prova en annan drink, rom och cola, och jag försökte va extra tydlig att jag ville ha lite rom (bacardi) men mycket cola. Tror inte riktigt budskapet gick fram, smakade mest rom, men den var betydligt godare än den första drinken.
Den kostade trots allt bara 35 spänn, så värst dyrt var det inte. I Sverige hade det lätt var närmare 100!

Nå väl, när efterrätten kommer får jag min först, en brownie, och servitrisen säger "Happy Birthday" till mig och jag misstänkte att Pan Yu troligen tipsat henne att jag fyllde år, men det var en kul upplevelse.
Dock tyckte jag inte om min efterrätt, Hannahs var godare, en äppelpaj som smakade som mjuk pepparkaka då en stark smak av kanel dominerade.

Nöjda och glada beger vi oss av ut mot vägen för att ta oss tillbaka till campus med taxi. Vi fick åka en "nyare" taxi, vilket var skönt, taxichaffisen bad om ursäkt för att han var tvungen att stanna för att byta rulle till kvittot. Inte oss emot, vi kom ju hem och det var det som var huvudsaken.
Jag slocknade som en sten när jag väl la mig, var ju trots allt lite påverkad av alkoholen, men det krävs mer än två drinkar för att jag ska bli full. Hade varit lite intressant att veta just hur mycket sprit de hade i dem.

Idag har vi fortsatt jobba på vårt projekt och nu i eftermiddag hade vi tänkt åka in till Tian Yi Square, som är centrumet för Ningbo. Där väntar lite shopping och jag har några saker som jag tänker försöka få tag i. Får se om jag hittar något. Kläder är prioritet ett i alla fall, sen blir allt annat en bonus.

--Svar till kommentarer:---
Tina: Tack så mycket. Jodå jag hade nog allt en härlig födelsedag, som du nog kan förstå av inlägget ovan.
Jag kan tänka mig att det känns som det var igår jag lämnade Sverige, det är nästan lite så det känns här med, fast av någon anledning känns hemresan så grymt långt bort, men den kommer närmare för varje dag.
Gissa om jag tänkte på dig när jag fick reda på hennes namn :D
Jobba inte ihjäl dig bara, då blir jag ledsen! Vill ju träffa dig igen när jag kommer hem ju :D

Karin: Tackar. Ja, alla bilder som jag tar kan jag inte visa här och jag har blivit beodrad att jag "måste" visa ett bildspel när jag kommer hem. Är väl bäst att jag gör det så alla blir nöjda, hehe.
Ska väl försöka hitta vägen till Alingsås någon dag sen när jag väl kommit hem, får hoppas att vi kan hitta en tid som passar alla.
Min födelsedag var helt okej, helt klart ett minne för livet, inte varje dag jag firar den i Kina inte.
Hälsa Mattias och de andra.

Liza: Hahahaaa, du är bara nääääääääästan lite avis va? Hahahaha, tack förresten, jag hade en toppen dag med blå himmel och solsken, som du kanske såg på bilderna ;D
Kineserna tittar konstigt på oss när vi går i shorts och linne, för det är fortfarande "kallt" enligt dem, men inte för oss. Jag vågar knappt tänka på hur varmt det är på sommaren här om det är Svensk sommar på våren här.
Nå väl, jag längtar hem till Sverige och för varje dag som går kommer hemresan närmare :D
Vi ses väl snarare än vi tror, ha't bra å hälsa Roger!

Ja, min dag började med att jag vaknade klockan 3 mitt i natten och var dö-trött, sen var det svårt att somna om, men det gick.
Sen när väl alarmet ringde vid 8:a, orkade jag inte masa mig ur sängen först, kände mig väldigt seg. Jag gick upp satte på vattnet till mina "underbart" goda nudel frukost.
En stund senare kommer Linda tillbaka från att ha köpt risrulle, och hon var bara för skön. Hon börjar skråla Ja må du leva, hehe, hon är bara för go.

Det är ingen större skillnad att fylla år i Kina än i Sverige, mer än att jag inte kan ha födelsedags kalas för släkten.
Än så länge har dagen varit lugn, vi har jobbat vidare på vårt projekt och kommit en liten bit på vägen, vilket känns bra. Sen var det lunch. Det blev kyckling med ris, fick inte så mycket ben idag så det var mycket gott och mätt blev jag.


Det var även någon tomatsoppa till den idag, smakade helt okej dock var jag väldigt skeptiskt mot det slajmiga vita, som simmade omkring i den.

Efter lunch var det dags att möta kinesiska studenter i klassrummet, och vi märkte rätt snart att det var inte alls som vi fått information i förväg om.
Tanken var att vi skulle visa upp hur långt vi kommit med vårt arbete och få feedback på det, vad de kinesiska studenterna tyckte om vårt förslag.
Istället visade det sig att det skulle komma kineser som pluggade engelska för att de vill fråga oss om skillnaden mellan Kinesiskt och Svenskt studieliv m.m.

Det var jättekul att prata med de kinesiska studenterna eftersom de är mer öppna än vi västlänningar oftast är så det var mycket intressant att passa på och fråga dem en massa saker, och de frågade oss också.
De var väldigt avundsjuka på vår skolgång i alla fall. Så skolan där hemma är inte så hemsk egentligen, kan va bra att veta.
Jag är väldigt tacksam att jag bor i Sverige och inte i Kina.


Här är en bild på två av de studenterna som vår grupp fick prata med. Två jättetrevliga tjejer med en helt fantastisk personlighet. Om jag minns rätt hette den ena "Rulu", det lät som hon sa så i alla fall, den andra hade ett mer svåruttalat namn.
Vi hade jättekul i alla fall och det är ju det som är huvudsaken.


Vi bytte email adresser med dem också, så vi får se hur det går att hålla kontakten, vore lite kul. Hon med det svår uttalade namnet är en hel centimeter kortare än jag är och hon kunde förstå varför jag har svårt att hitta kläder och skor här.

Just nu sitter jag på rummet och väntar på att klockan ska slå 13 där hemma så jag kan prata med Dennis, innan tjejerna rövar bort mig.
Linda sa igår att jag måste va färdig till 20:00 för då ska de tydligen röva bort mig på något. Ska bli spännande att se vad de kan ha hittat på.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Nej, de firar inte 1:a maj här. De har helt andra traditioner här. Ja trädgården är mysig, ska besöka den nattetid någon dag också.
Ja det är mycket som får tas när jag kommer hem, vi får se hur det blir.
Jag är nästan frisk förutom en snuvig näsa och en kliande hals ibland. Du får hälsa tillbaka till di gamla och säga att jag har det bra. Nä, Volvo har vi inte fått se, tanken var att vi skulle få besöka Geely, men på grund av spionage gick inte detta, vilket var lite synd, men men.
Vem har sagt att livet är lätt?

Rosemarie: Tackar, tackar. Ja, det är min födelsedag när jag läste din kommentar, jodå vi ska fira här. Tjejerna har planerat något för ikväll, vet inte vad än, men det blir en överraskning.
Ja, det är planterat hela vägen upp, fast det är mer buskar och träd än blommor.
På den bilden som du nämner så springer jag faktiskt på den, jag sprang ner för ett par trappor och Linda lyckades fånga momentet.
Här firar de inte påsk, de har ju Buddism som sin religion. Jag kan förstå att Tina har fullt upp, du får hälsa tillbaka och att hon inte ska arbeta ihjäl sig!

Mamma: Tack så mycket. Ja, när klockan är halv nio på kvällen hos er är den halv tre på morgonen hos oss.
Det låter bra det. Det är väldigt skönt att det löst sig med SJ, det är skönt att slippa oroa sig för det. Det enda som jag oroar mig lite för nu är hemresan och resan upp till Beijing, men jag försöker intala mig själv att det kommer gå bra och att jag kommer få komma hela vägen hem.
Det är inte det att jag vill dölja, det är bara så grymt jobbigt att ta hand om och dessutom om jag hade den frisyren varje dag så skulle den inte bli speciell längre utan en vardags frisyr och det tycker jag är tråkigt!

Fy, det är fult att retas. Varför gillar alla att göra det? Igår retades Linda med mig om ikväll och var värsta hemlighetsfull, ska bli spännande att se vad de kan ha tänkas hittat på.

Jag saknar er också och jag kommer hem den 6/5 vilket kommer närmare och närmare för varje sekund som går. Hälsa alla jag känner där hemma.

Här i Kina har vi kommit fram till att skyltar och regler inte är till för att följas, de är snarare en form av vägledning eller nått liknande. Då de flesta ändå gör lite som de själva tycker i slutänden.
Visst vi har sett någon fått böter, men det är sällan man ser polisen bry sig om folk som kör för fort osv, okej att köra mot rött när en snut såg var i och för sig inte populärt.


Idag var det fint väder med sol och disig himmel, dock med inslag av kalla vindar. Så det fick bli långbyxor idag, men så fort man hamnar i lä blir det varmt.
Vi har ägnat dagen åt att gå till en park som ligger mitt emot campus, en jättestor park.


Jag hade jätteproblem med att få till en frisyr idag, så det slutade med att jag hoppade in i duschen och blötte ner håret för att låta det hängtorka.
Det är alltid lika spännande att duscha här, för ena stunden är det iskallt för att sedan i nästa va skållhett.


Det är Linda, som fått äran att agera fotograf åt mig, och jag har spexat lite, varför ska man jämnt ta "vanliga" bilder för? Hähä.


Här är en bättre överblicks bild av The Air Garden, det går att skymta den spiralgång som slingrar sig i mitten av byggnaden. Det är en spiralgång istället för en trappa så man kan gå i och njuta av grönskan och utsikten.
Så man traskar i den här spiralgången för att ta sig både upp och ner, dessutom kan man gå av vid varje "våning" också, om man inte vill gå hela vägen upp.
Enligt Michelle och Linda är det mycket vackrare där på kvällen, så jag ska ta å pallra mig dit någon gång när det är mörkt med stativ och kamera.


Studenterna här på campus hade ställt upp en del bord och sånt längs med den så kallade "huvudgatan", och just vid det här bordet verkade det som de skrev bönelappar.

--Svar till kommentarer:---
Rosemarie: Ja, tiden går minst sagt fort här, vilket både är positivt och negativt, precis som med allt annat.
Det är först när man reser bort, som man inser vad ens hem egentligen betyder och att allt inte alltid är solklart. Det är bra att vidga synen och inse vad hemmet betyder för en.

Japp, alla har fått samma uppgift, så när vi har redovisning blir det spännande att se hur de andra grupperna har valt att göra osv. Det blir som en slags tävling där de "vinnande" bidraget får någon form av belöning från företaget och Sinotekets personal. Jag misstänker att det inte kommer hända någonting med oss om de skulle använda det, det är väl som sagt de vinnande bidraget som får sitt pris, sen vet vi inte om företaget vill använda sig av det förslaget.

Nu har jag postat en bättre bild på trädgården, kanske kommer du förstå lite mer av den, men förklaring kommer väl garanterat när jag kommer hem misstänker jag.
Ja, vi mår alla bra, mer eller mindre sjuka. Jag tror att jag och Linda (min rumskompis) är de som för tillfället mår bäst av oss fyra. Då Michelle och Hannah verkar smitta varandra, men det går sakta men säkert åt rätt håll i alla fall, och det är inte illa det.

Jag lovar att jag ska ta hand om mig tills jag kommer hem igen, sen får Dennis ta hand om mig, haha.

Idag var vädret mycket bättre än igår, sol med inslag av kalla vindar. Idag har vi varit på två marknader och shoppat i det fina vädret.
På den första marknaden fick jag tag i ett par shorts som passar mig. Jag hittade två par jag tyckte var snygga men det andra paret fanns inte i min storlek typiskt nog, så de fick bli dessa istället:


Nog de enda korta shorts jag kan ha utan att känna att jag visar för mycket. De var stretch också så det var mjuka och sköna. Kommer bli skönt att ha till sommaren, jag saknar short i min garderob så det var ett bra inköp.

Sedan begav vi oss till fots till nästa marknad, vi hade först tänkt ta en taxi, men det var tydligen bytes timmen samt att de som var lediga blev tagna av andra innan vi hann få fatt i dem.
Där köpte jag äntligen mina lyckotofsar:


Vi såg sådana här tofsar i Shanghai, men då vågade vi inte köpa dem eftersom vi trodde de hade en religös bakgund, men det har de inte. Det är som en lyckoamulett typ.

Imorrn börjar allvaret då det är en hel vecka med endast studier till vårt ena projekt som vi ska göra här nere mot företaget, som vi besökte tidigare.
Det är nog först då som det känns att vi verkligen "studerar" här. För just nu har vi haft någon föreläsning och sedan väldigt mycket fritid.

Jag tänker mycket på hur skönt det ska bli att få komma hem till Sverige igen. Jag har märkt att saknaden finns där. Speciellt saknaden av den som jag håller kär.
Jag såg ett par stå och kramas i en park idag och jag blev faktiskt lite avis, jag längtar tills jag också kan göra det igen. I min gubbes varma och trygga famn.

Till Dennis vill jag säga ett stort tack för att du finns där för mig och ställer upp och hjälper mig. Jag saknar och älskar dig.

Ni som läser får bli bättre på att kommentera! *tycker*

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Hoppas kan man ju alltid i alla fall. Nä träna ska jag inte, det är ju inget som ska betygsättas och det är bättre att improvisera och svara på frågor istället.
Här firar de inte Valborg, det enda de firar är Spring Festival, vilket också är det Kinesika nyåret, då de följer månkalendern och inte solen.
För mig spelar det ingen större roll att missa Valborg, dock lite synd att jag inte kan va med på den årliga grillfesten som brukar va då, men men, jag kommer igen nästa år.

Idag är det exakt två veckor kvar av skolan. Det känns skönt. Imorrn kommer vi ha våra sista "officiella" lektion/föreläsning här i Kina.
Känns skönt att veta att det går åt rätt håll. Idag har vi haft två föreläsningar vilka har handlat om hur ett kinesiskt familjeliv fungerar, samt affärsvärlden osv. Rätt så intressant.

Min förkylning börjar ge med sig nu, är inte lika seg i huvudet längre och det känns bättre även om jag småhostar lite då och då. Det är skönt att det går åt rätt håll.

Idag har vi fått se regn, riktigt regn, det kom i ett inslaget paket av åska och spöregn. Första gången jag uppleve åska för i år, samt i Kina. Det var en upplevelse att höra mullret och se blixtarna blinka över himlen.
När det väl passerat är det stora pölar med vatten på de små gatorna, verkar som brunnarna här inte klarar av att svälja allt vatten, men det är friskt och skönt även om det bara varande i några timmar innan den subtropiska värmen kommer igen.

Det är skönt att veta att helgen är nära även om det inte innebär vila utan snarare nya äventyr.
Idag bokae vi även flyget till Beijing/Peking, 750 spänn, inte så farligt med tanke på att det tar 2 timmar att flyga och om vi tagit ett tåg hade det tagit minst 10 timmar och inte säkert man får den plats man tänkt sig heller.
Flyget känns då både bekvämare och enklare, nu ska jag bara be Wei Wei eller Pan Yu att hjälpa mig ringa till hotellet och säga att vi kommer efter 18, så de inte lovar bort våra rum till någon annan. Det vore lite surt.

Hoppas ni där hemma har det bra, det är inte så långt kvar tills jag återkommer hem igen. Nu hoppas jag bara att det ska lösa sig med SJ, sen är allt klappat och klart.

Ja, dagen idag började inte så bra. Mitt tåg hem från Arlanda den 6/5 är inställt så jag var tvungen att ringa SJ för att fixa nytt.
Blir dock för dyrt för mig att ringa dem, så Dennis var snäll och hjälpte mig med det, men tyvärr är det nötter som jobbar på SJ tydligen. De vill att jag hämtar ut min nya biljett senast den 17/4. HALLÅ?! Jag är inte ens i Sverige då!
När jag mailade dem fick jag tillbaka svaret att jag måste ringa, jag är så irriterad att jag inte kan sätta ord på det.
Dennis ska hjälpa mig igen, hoppas att det löser sig, känns lite smått hopplöst.

Annars idag har vi varit på ett musem och en foto-utställning med skolan och sedan besökt två marknader.

Här är biljetten till museet, det handlade om Ningbos historia. Dock var vi inte så intresserade och läste inte allt, samt det var inte så mycket det stod heller, men det var ändå en trevlig upplevelse.

Med massa häftiga miniatyr modeller av byggnader och en över hela Ningbo, det var häftigt att se. Jag fastnade dock för de gamla hederliga traditionella byggnaderna, då jag gillar dem före skyskrapor.

 

Tur att vi alla är olika.
På kvällen efter stadsvandringen var vi med skolan på en resturang och självklart var luftkonditioneringen sönder, och vi skulle sitta på ovan våningen i värmen. Det gick bra då de hittade en fläkt, dock ville jag inte ha vindraget på min hals, så jag tog på min halsduk.
Vill inte gärna bli mer förkyld än jag redan är. Hoppas det går över snart, det är skitjobbigt. Hostar och snörvlar med huvudvärk och seghet.

Taxiresan tillbaka till campus var lite av ett äventyr, delad i två delar. Den första delen, att få tag i en taxi chaffis som kan läsa vårt dåligt skrivna lapp, som skolan gett oss, med skolans namn på. Tack och lov tog det bara två bilar innan vi hittade en som kunde köra oss till skolan.
Del två bestod av själva resan, att det går fort och i motsatt körbana med inkommande trafik och gångtrafikanter som ska korsa gatan, det spelar ingen roll, här kör vi bara, blinka med heljuset och tuta är det som gäller så kommer man fram.
Resan tog ca 20 min och kostade ungefär 20 spänn. Istället för att dela det på fyra bestämde vi oss för att vi betalar var sin gång istället. Då vi ändå delar det mesta systerligt och broderligt, så det går ändå jämnt ut i slutänden.

Nu återstår bara sömnen för att orka med lektionerna imorgon. Blir till att ha med massa papper och vatten, och hoppas på det bästa.

Jag återkommer imorgon med nästa inlägg. God Natt!

---
Förresten GRATTIS på födelsedagen Pappa! Hade gärna ringt men det kostar lite för mycket för min ekonomi. Hoppas du haft en toppen dag, min dag har varit sådär som du kanske förstår av texten ovanför. Hälsa di gamla.

 

Jag var bara tvungen att plåta en Kinesisk volvo, bara därför. Tycker det är kul att se bilmärken jag känner igen bland alla dessa tusen kines bilarna och framför allt mopederna!

Hur som vi stannade i Suzhou till 14, sen begav vi oss vidare mot Ningbo.

 

På vägen till Ningbo åker vi över Hangzhou Bay Bridge, som med sina 35 km är den längsta bron över havet. Fast det var faktiskt inget speciellt att åka på den, eftersom det var motorväg och det sa bara vips så var vi över på andra sidan.

Ningbo skiljer sig mycket från Shanghai också, känns lite lugnare här och inte lika hektiskt. Jag, Linda, Michelle och Hannah bor på campus hotellet, vilket innebär lakan, handukar, städningen osv.
Dock saknar de kylskåp och tvättmaskin, men för min del gör det inget, känns perfekt. Internet uppkopplingen är snabb. Jag kommer åt Facebook via Dennis VPN tunnel. Så jag klagar inte.

Jag behöver varken kylskåp eller tvättmaskin. Ska inte tvätta något ändå. Slänger lite när jag använt färdigt det. Det ska gå att köpa nytt super billigt här. Så någon dag framöver får jag ge mig ut på en shopping runda och se om jag hittar några fynd.

Nu blir det strax sängen, imorrn väntar en rundvandring på campus samt i staden och sedan på kvällen en gemensam middag med hela klassen. Ska bli spännande. Jag ska återkomma med en bild på vårt rum också. Det är redigt dass igen och en stor dusch. Så det här blir nog 3 bra veckor.

Misstänker att tiden kommer flyga förbi, eftersom skolan drar igång imorrn eller mer officiellt på måndag då lektionerna börjar.

--Svar till kommentarer:---
Rosemarie: Ja, jag är väldigt tacksam att bloggen fungerar igen, lite jobbigt när den inte gör det. Läs när du hinner. Texten försvinner förhoppningsvis ingenstans.
Hungrig är det värsta som finns, speciellt med min rutin mage, minsta fel i rutinen och den blir krånglig. Tack och lov har den hållt sig rätt så lugn, men vi får se imorrn. Har käkar massa halstabletter idag på grund av ont i halsen.
Hoppas ni har det bra där hemma och hälsa Helmer.

Idag har vi besökt Shanghai Jade Buddha Temple, det var kul att besöka ett tempel.
Vi tog tunnelbanan dit, åkte först två stationer, sedan byta till en annan linje och åka två stationer på den, allt för endast 3 spänn. Det är billigt! Försök slå det Stockholm!

Nu har vi sett Buddha gjord i Jade, var lite små häftigt, hela tempel besöket kostade 30 spänn, inte så farligt, helt klart värt det. Sedan såg vi en artist, han använde endast händerna och naglarna och målade fantastiska natur målningar. Grymt duktig.

 

När vi bestämt att vi sett nog av templet, gick vi till resturangen som var en vegetarisk. Resturangen såg väldigt flott ut och var säkert en finare resturang enligt kineser. Fast jag måste ändå tycka att få en cola burk med sugrör inte är särskilt fint, men det är ju jag det.

--Svar till kommentarer:---
Tina: Det har faktiskt bara blivit Mc Donalds en gång, samt KFC en gång, annars har vi käkat kinesiskt. Oftast har vi sådär tur med maten, men nu vet jag vad ris heter på kinesiska så jag blir lite mätt i alla fall.
Nja, träningen hittills har bara bestått av olika former av push-ups och sit-ups, samt någon balans övning. De pratar om att ut och springa när vi kommer till Ningbo, men jag tror inte jag följer med, är för lat ;D

Pappa: Tja, kostnaden beror ju helt på hur du vill leva och äta, samt vilket bolag du vill flyga med. För våran del blir det så billig mat som möjligt om den ändå ser ätbar ut.
Ja, trappor springer vi mycket i, det är bra träning för ben musklerna.

Japp, nu drar det ihop sig för Ningbo. På lördag bär det av med buss. Klockan 7:00 ska vi checka ut från hotellet. Så det blir till att stiga upp tidigt.
Idag har vi haft massa föreläsningar och en liten språk lektion med Wei Wei. Kinesiska är grymt svårt!

Det har regnat lite idag, tack och lov har det inte öst ner, vilket jag är tacksam över. Imorrn är det sista dagen i Shanghai och den har vi fri, så inga skolaktiviteter imorrn. Vi vet inte vad vi kommer att hitta på, då det mesta hänger på vädret.
Sen imorrn kväll ska jag packa och duscha, för att va förberedd inför den 2 timmars långa buss turen till Ningbo.

Det är lite synd att det strulat med bloggen, men jag hoppas att problemet ska vara löst. Tycker det är lite synd om jag inte kan "kommunicera" med er.
Vill inte gärna flytta över till den andra bloggen då det är jobbigt med att tala om för alla, så jag håller tummen att de löser problemet snarast.

Det fanns internet, vilken jag förvisso misstänkte, å det är lika segt som på det andra hotellet.
Den enda skillnaden är att detta hotellet vi bor på nu, ligger mitt i smeten, det vill säga nära centrum. Samt att rummen är större och istället för en dubbelsäng har vi två enkelsängar. Dessutom har vi ett RIKTIGT badrum nu med rejält utrymme!!
Sängarna känns lika hårda som det förra hotellet så det blir nog inte så stor skillnad.

Nu har vi mött upp med skolan, fått en snabb välkomst föreläsning och en rundvandrig runt centrum för att sedan käka på en restaurang. Det var mycket speciell mat, fyra rätter med nån efterrätt. Var inte direkt jättegott, men jag provade i alla fall. Inte illa det.
Sedan efter restaurangen gick vi tillbaka till hotellet för att sedan gå vidare till The Bund. Jag och Linda gick och pratade med Wei Wei, en kinesisk tjej som hjälper oss via Sinoteket. Hon var jättesnäll och vi hade kul.
Kändes väldigt naturligt att snacka engelska, även om det blir några svenska ord emellanåt, då orden inte hinner komma fram till tungan.

Nu har vi vart på The Bund, tagit våra natt bilder av Lujiazui samt en grupp bild med hela klassen. Snacka om att kineserna fort kom fram med sina kameror när ett trettio-tal västlänningar radar upp.

Strax blir det sängen, först ska jag och Linda träna lite. Hon tyckte jag skulle haka på så det är väl bäst jag gör det då.
Har tränat lite idag när jag sprang i ett par trappor upp från tunnelbanan. Det kostar bara 3 spänn att åka en station. Tror inte ens Stockholm kommer ner till det priset.

God natt.

--Svar till kommentarer:---
Tina: Oh wow~ Det är inte illa det. Ja lite avudsjuk ska du allt va tycker jag, hehe. Nu har vi börjat skolan så allvaret kommer igång snart.

Faddrar: Ja, det toan var trång, tack och lov är det en riktig toalett på hotellet vi bor på nu, med riktig dörr och väggar och PLATS!!
Jag kände att jag vill ha nått kina inspirerat klädesplagg, och ha något som man även kan använda till annat.
Tja, det är bara att ställa upp tills man inte orkar eller det blir för mycket. Tack och lov har det bara varit några enstaka och då går det an att ställa upp, en annan femma om "hela Kina" kommer och vill ta kort.

Fredrik: Oh yes, det är MÄKTIGT! Shanghai MÅSTE upplevas på natten!! På dagen är det lite mer "meh" och det är då du typ ska gå i affären osv, ev besöka någa turistattraktioner som inte behövs se på nattetid.

Ja, just det ja. Glömde nämna några saker som hände igår. När vi var på Jinmao Tower, där man köpte biljetterna för att kunna åka upp till toppen stod en vaxfigurs liknande figur av Jackie Chan, ,men ändå är det två kineser som kommer fram oss och vill ta en grupp bild med oss.
Sedan uppe i tornet när vi var uppe i tornet, kom två mammor fram och ville ta en bild, först med alla oss fyra och deras barn, sedan med sig själv också. Dessutom verkade det som om en pappa med sin son ville ta bild också, visst, vi hade inget bättre för oss så varför inte förgylla dagen för någon annan?

Det var även några kineser som tog kort på oss i smyg från bänkarna med sina mobilkameror. Vi skojjade och sa att det är nästan som vi är sällsynta eller något, eftersom det verkade som om de aldrig sett en västerlänning förrut. Nå väl, kul var det och vi förgyllde deras dag och vår egen. Kan inte bli mycket bättre.

Idag ska vi gå tillbaka till Yuyuan marknaden. Får se om jag lyckas pruta ner priserna, är skit dålig på att pruta. Fast Linda säger att "Det är bara å pruta tills du kräks", får väl försöka och testa i alla fall. Har inte råd med annat.

På väg till marknaden, satt jag modell och blev avmålad. Jisses sicken publik jag fick, kändes typ som hela Kina stod och tittade, eller nått åt det hållet åtminstone. Det var en gammal gubbe som stod och tittade på målningen och sedan på mig och skrattade lite. Vet dock inte vad det var som var så kul.
Det var lite jobbigt att sitta där då solen sken och jag satt å kisade, försökte slappna av i ansiktsmusklerna så gott det gick. Det var en kul upplevelse i alla fall.

Nu har vi varit där och det blev 4 inhandlade prylar och 450 spänn fattigare, en kinesisk jack-aktigt, det är super härlig, enligt prislappen skulle den kosta 880¥, jag fick ge 300 rmb. Helt okej, eftersom jag ville ha en och kunde tänka mig att ge lite mer. Jag prutade förvisso ner den från 400 så, hon gick inte med på längre. Försökte i alla fall.

Nu så här i efterhand blev ja naturligtsvis nyfiken på hur mycket 880¥ är och tydligen är det ca 70 spänn, snacka om att jag betalade överpris, men men gjort är gjort och kommer inte igen. Hoppas bara den lever upp till priset nu bara.

När vi gick på en gata kom en försäljare fram till oss och ville att vi skulle följa med till hans stånd. Eftersom han sa att han sålde plånböker och solglasögon, vilket vi letade efter, följde vi efter.
Linda sa lite skämtsamt att han skulle leda oss på en lång omväg, och det tog ett tag innan vi kom fram. Precis innan vi var framme så började vi fundera på om vi skulle följa efter mer eftersom vi gått rätt långt.
Men när han pekar in på en liten bakgata och vill att vi skulle följa efter, ringde varningsklockorna. Vi följde inte med längre. Vem sjutton vet vad som kunde ha hänt då?
När vi inte följde med in så visade han oss sitt solglasögon stånd, troligtsvis kopier, det var Gucci osv, men de såg inte så märkvärdiga ut så vi gick raskt vidare.

Sen har jag även fått mitt hår uppsatt, han som demonstrerade i ståndet sa "free try" och jag fick kliva fram. Hannah fick också sitt hår uppsatt, med hjälp av en jättehäftig nål. Vi köpte varsin. Passar utmärkt när man har långt hår.
Äntligen har jag hittat ett sätt att sätta upp mitt hår på som verkar va smidigt, eller tja efter lite övning förstås.

Köpte även ett par solbrillor för 10 spänn, helt okej. På vägen tillbaka till hotellet köpte vi bröd i nått stånd, var lite som en pizza i formen och i sättet, men den smakade annorlunda. Jag vill inte påstå att den var jättegod, men den dög som lite tillfällig mat i magen.

Linda och Hannah hade köpt varsin typisk rishatt, men det var Michelle och Linda som hade dem på huvudet. Kineserna skrattade åt oss, men det bjöd vi på. Man måste bjuda lite på sig själv, annars är det tråkigt.

På vägen tillbaka till hotellet blev vi förföljda av en envis försäljare, som försökte sälja på oss någonting som liknade rollerblades, fast du sätter dem på skon och det är bara två hjul på varje sida om skon. Jag hade inga pengar, Linda och Michelle ville inte ha, Hannah hade redan köpt ett par.
Vilket troligen var anledningen till att den förste försäljarens polare försökte sälja till oss andra också.

Nåväl, vi kom tillbaka till hotellet och vårt rum var inte städat. Får se om det är städat tills ikväll, annars är det inte hela världen.

Vi begav oss ner till hotell lobbyn och den mycket trevlige "butlern" hjälpte oss få tag på en taxi samt förklara för chauffören vart vi skulle - Shanghai Ocean Aquarium.

Visst besöket var maffigt med massor av firrar, tyvärr var det lite för mycket folk, och ingen respekterade att man försökte ta bilder. När jag trodde att jag fått en bra bild så blir jag knuffad lite lätt precis innan bilden har slutat exponera, sjukt störigt. Men livet är inte lätt vem har påstått det?

Det kom fram en kines till mig och frågade om jag ville va med på kort med hennes mormor/farmor, visst varför inte tänkte jag och var schysst och ställde upp. Lyckan blev fullbordad för mormordern/farmodern speciellt när hon fick posera med Hannah och Michelle också, plus att Hannah tog en bild på henne. Hon lyste som en sol. Då var hennes dag fullbordad.

Vi tyckte inte att det var värt 135 spänn att gå där, men nu har vi sett det i alla fall. Vi var väligt hungriga så vi begav oss på jakt av ett ställe att käka. Jag var så hungrig att jag kände mig vimmelkantig, samt att ett monster bodde i min mage.

Det slutade med ett flott ställe inne på en galleria, maten kostade 83 spänn, dyrt men vi unnade oss det eftersom vi tänkte att så här flott kommer vi nog inte äta i Ningbo.

När vi ätit färdigt, gick vi ut för att få tag på en taxi, den första som dök upp var redan upptagen, men så kom det en från andra hållet som var ledig. Det var en gammal gubbe som körde och han använde glasögon för att läsa visitkortet med hotell adressen på.
Han var riktigt cool. Han sa "nee-hao" vilket betyder "hej" på kinesiska, dock missade jag o:et på slutet och sa "nee-ha" typ som en häst gnäggar. Men jag tror han förstod.

Vi hade en jättetrevlig resa, det dunkades musik och jag kommunicerade med föraren med typ skratt, handrörelser och nickande. Han var jättetrevlig, han var lite som en kung fu-gubbe. Vi hade roligt och taxi resan var trots att det kördes mot rött och nästan över några gående ändå kände jag mig lugn på nått sätt. Det kändes så naturligt. Synd att vi inte vet vad han hette, annars hade man kunnat boka den taxin en annan gång. Han var hur kul som helst. Det var en upplevelse som jag gärna skulle vilja uppleva igen!

Efter att vi anlänt till hotellet gick vi upp på våra respektive rum och bytte om och gjorde lite diverse saker, sedan gick jag och Michelle till affären och jag köpte frukost till imorrn, som är sista dagen på detta hotell.
Så imorrn ska vi möta skolan och allvaret börjar. Så runt 11 skulle vi mötas i lobbyn för att checka ut och bege oss mot det andra hotellet. Ska bli spännande och se om det är bättre eller sämre än detta vi bott på nu.
Dock är det vi bott på 4-stjärnigt och det skolan ordnat åt oss bara 3-stjärnigt. Vi får hoppas på att det är en ordentlig toalett med en redig dörr, så ska det nog gå bra det också.

Nu har jag hoppat genom duschen, det var en upplevelse. Mycket speciell, inte som de svenska duscharna i alla fall. Jag hade tur, hittade ett mellanläge så jag blev varken skållad eller nerkyld. Somliga ska ha tur. Jag har även packat det mesta för imorrn då vi ska checka ut och förflytta oss till det andra hotellet och träffa lärarna och resten av klassen, som är här.

Idag sken solen, så jag har blivit solbränd, mitt ansikte är rött och det är varm, tur jag hade med mig min älskade "efter sol", den är guld värd. Ändå smörjade jag in mig innan vi skulle gå ut idag. Glömde väl lite av ansiktet, eftersom det bara är delar av det som är solbränt.
Nå väl, shit happens.

Imorrn är det dags för nya tag och nya äventyr!