Äntligen HEMMA!
Ja, nu är jag äntligen tillbaka i Sverige och hemma hos Dennis igen.
Resan har gått bra, en mindre bra landning och lång väntetid i Moskva var väl det enda jag kan finna att klaga på när det gäller flygningen.
Det var smidigt att ta sig igenom tullen i Sverige i all fall, bara att visa upp passet och sedan gå vidare.
Tyvärr blev X2000 tåget jag skulle åka hem med försenat med 20 min, fast för min del fungerade det fint, då jag slapp vänta så länge i Alvesta.
Resan hem påbörjades 2:30 kinesisk tid och avslutades vid 20:00 svensk tid. Det är nu vi kommer till den roliga biten, hur länge jag egentligen har varit vaken, då jag inte kunnat sova på planet på grund av obekväma stolar.
Det började den 5/5 kl 3:18 (kinesik tid) då åskan väckte oss, sen var vi vakna tills vi lyfte 6/5 kl 2:30 (kinesik tid). Det tog 7,5 timmar till Moskva, där vi sedan fick sitta och vänta i 3,5 timmar innan nästa plan skulle lyfta.
Två timmar från Moskva till Sverige, vi landar 10:50 svensk tid. Går igenom tullen och hämtar vårt bagage samt fixar SJ biljetterna hem. Vi hinner med 12:22 tåget från Arlanda till Stockholm C, sen får vi vackert sitta på centralen tills tåget ska avgå vid 15:06.
Vi åt på McDonalds och tog det lugnt, tanken hade varit att åka till Gamla Stan och käka, men då det är fredag och alla bagageskåpen var fulla fick vi strunta i det.
Som sagt tåget är försenat och vi är båda trött och hängiga, jag runt 20:10 anländer jag till sist till Gnosjö station. Där Dennis kom och mötte upp mig.
Det blev en bamse-kram och bura ner huvudet i hans axel för att dölja att jag var lyckligt ledsen när jag sa att jag saknat honom.
Nu har jag druckit en kopp te och ska strax hoppa igenom duschen för att sedan fortsätta till sängen och sova, för att inta en väl behövligt nattsömn!
Jag har trots allt varit vaken i över 48 timmar, så nu ska jag allt sova!
Till sist vill jag säga ett stort tack till er alla som följt min blogg, och ett särskilt stort tack till er som kommenterat.
Det är mycket trevligt att läsa, och jag hoppas att ni tyckt det också. Tack igen.
--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja, jag sitter i köket när jag skriver detta och ögonen går i kors och jag är på väg till sängen om en liten stund.
Hehe, det kan jag tänka mig. Nå väl vi hörs.
Resan har gått bra, en mindre bra landning och lång väntetid i Moskva var väl det enda jag kan finna att klaga på när det gäller flygningen.
Det var smidigt att ta sig igenom tullen i Sverige i all fall, bara att visa upp passet och sedan gå vidare.
Tyvärr blev X2000 tåget jag skulle åka hem med försenat med 20 min, fast för min del fungerade det fint, då jag slapp vänta så länge i Alvesta.
Resan hem påbörjades 2:30 kinesisk tid och avslutades vid 20:00 svensk tid. Det är nu vi kommer till den roliga biten, hur länge jag egentligen har varit vaken, då jag inte kunnat sova på planet på grund av obekväma stolar.
Det började den 5/5 kl 3:18 (kinesik tid) då åskan väckte oss, sen var vi vakna tills vi lyfte 6/5 kl 2:30 (kinesik tid). Det tog 7,5 timmar till Moskva, där vi sedan fick sitta och vänta i 3,5 timmar innan nästa plan skulle lyfta.
Två timmar från Moskva till Sverige, vi landar 10:50 svensk tid. Går igenom tullen och hämtar vårt bagage samt fixar SJ biljetterna hem. Vi hinner med 12:22 tåget från Arlanda till Stockholm C, sen får vi vackert sitta på centralen tills tåget ska avgå vid 15:06.
Vi åt på McDonalds och tog det lugnt, tanken hade varit att åka till Gamla Stan och käka, men då det är fredag och alla bagageskåpen var fulla fick vi strunta i det.
Som sagt tåget är försenat och vi är båda trött och hängiga, jag runt 20:10 anländer jag till sist till Gnosjö station. Där Dennis kom och mötte upp mig.
Det blev en bamse-kram och bura ner huvudet i hans axel för att dölja att jag var lyckligt ledsen när jag sa att jag saknat honom.
Nu har jag druckit en kopp te och ska strax hoppa igenom duschen för att sedan fortsätta till sängen och sova, för att inta en väl behövligt nattsömn!
Jag har trots allt varit vaken i över 48 timmar, så nu ska jag allt sova!
Till sist vill jag säga ett stort tack till er alla som följt min blogg, och ett särskilt stort tack till er som kommenterat.
Det är mycket trevligt att läsa, och jag hoppas att ni tyckt det också. Tack igen.
--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja, jag sitter i köket när jag skriver detta och ögonen går i kors och jag är på väg till sängen om en liten stund.
Hehe, det kan jag tänka mig. Nå väl vi hörs.
Sverige nästa
Då var sista natten avklarad, och det blev minsann med dunder och brak. Jag duschade innan jag gick och la mig vilket var mycket skönt, fast duschens brunn är så liten att den inte hinner svälja allt vatten. Så till slut står du i en massa vatten, tur att det finns en till brunn utan för duschen, för vattnet rinner nämligen ut på golvet och ironiskt nog är den brunnen bättre än den i duschen.
Jag kom hur som helst i säng runt 22, lyckades väl somna runt 23. Tog lite tid att slappna av och jag svettas även om det inte är så varmt. Tror jag kan vara undermedvetet nervös inför hemresan.
Vi fick sova i godan ro tills klockan var 3:18. Då bestämde sig Tor för att göra ett besök till Beijing. Jag såg aldrig blixten, men av att döma från mullret var den rakt över. Vi båda flög upp, Linda sprang till fönstret för att kolla. Hon gillar när det åskar, jag var rädd och kröp under täcket medan jag försökte lugna ner mig själv.
Det var en sådan knall att jag blev så rädd att jag nästan började gråta, var faktiskt väldigt obehagligt. Tack och lov försvann åskan bortåt, men varken jag eller Linda kunde somna om.
Jag studsade upp ur sängen när alarmet gick av på telefonen vid 7, Linda valde att försöka vila lite till.
Runt 8 begav vi oss av till frukosten för att käka vår stadiga frukost innan vi stack till Pearl Market.
Jag köpte ingenting, det känns rätt onödigt att ta ut pengar bara för köpandets skull, särskilt när jag inte själv vet vad jag ska använda prylarna till. Nä, resten av mina pengar går till mat.
Det är nu mindre än 12 timmar tills planet lyfter, känns skönt att vara på hemväg snart. Nu hoppas jag bara att jag kan sova på planet till Moskva. Annars kommer jag att ha varit vaken i minst 41 timmar och då blir det synd om Dennis, som får en dötrött mig som kommer hem. Tror nog att han vill att jag är åtminstone lite social innan jag stupar i sängen.
Idag händer inte så mycket, vi har tagit det mest lugnt, nu i eftermiddag ska vill till en park som ligger alldeles intill hotellet och där kan man gå upp på en kulle, med utsikt över den Förbjudna Staden.
Senare ska vi leta upp en restaurang och käka innan vi ska tillbaka till hotellet och förbereda för att checka ut vid 22:30.
Min mage tycker visst inte om mig idag, den bubblar och håller på. Känns väldigt obehagligt, jag hoppas att det gått över tills vi ska åka. Vill inte behöva springa till flygplans toan stup i kvarten. Det är vid sådana här tillfällen som jag verkligen avskyr IBS!
Nu kommer jag inte att uppdatera förrän jag kommer hem. Jag hoppas att resan kommer gå bra utan bekymmer, och ni där hemma ska veta att jag tänker på er. Vi ses snart igen.
Sverige nästa då!
--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja det tycker jag med och jag hoppas innerligen att resten kommer gå minst lika bra. För jag vill verkligen komma hem igen.
Ska se om jag å Dennis kan göra ett besök till ön, vore lite kul å åka dit nu när Dennis köpt en redig båt. Vi får väl se vad som händer.
Nu hörs vi inte mer förrän jag är i Sverige igen, så du får ta hand om dig och du ska veta att jag tänker på dig och tycker om dig.
Ha’re~
En natt kvar
Nu är det bara en natt kvar i Kina, för imorrn ska vi åka till flygplatsen vid 23. Då är vi på flygplatsen runt 24 och planet lyfter 2:30 på fredag morgon. Bättre att vara där i god tid innan flyget lyfter än att missa det, säger jag.
Dessutom har jag ätit min absolut sista nudelfrukost idag också. Imorrn ska vi nämligen käka en stadig hotellfrukost för att stå oss.
Idag gick vi till centrum av Beijing och jag inhandlade de sista prylarna, så nu har jag bara 90 spänn kvar som jag ska ha till mat och eventuellt köpa något på flygplatsen.
Hotellfrukosten är inte inräknat där.
Vi gick tillbaka till galleriet, som vi besökte i förrgår. Yang, var där och han blev jätteglad att se oss igen. Medan vi väntade på att våra kalligrafier skulle torka bjöd han oss på te, vilket var ganska gott. Jag var lite skeptiskt först, men det var helt okej. Jag passade på att fråga hur gammal han var och han var bara 33. Hade gissat att han var över 30 för att han hade några gråa hår. Vi gav han även en svensk enkrona, för han hade ett tyskt mynt. Vi fick ett kinesiskt tillbaka. Han tyckte även det var kul att vi köpte kalligrafi av honom för det är något som alltid kommer att finnas kvar, hade vi till exempel köpt vin eller nått liknande hade det tagit slut, som han sa.
Vi tackade så mycket, betalade och sa hej då innan vi begav oss vidare.
Jag och Linda satt ute på en bänk utanför det gigantiska köpcentrumet och då får vi både se och höra en arg kines skälla på poliserna. Har ingen aning om vad han var så sur över, men poliserna verkade ta det med ro, de bara skrattade när mannen gav sig iväg.
Det är mycket vi fått uppleva här i Kina, både på gott och ont. Linda skojjade och sa att vi kommer bli så snåla när vi kommer hem, för det kommer att vara svindyrt i Sverige, i alla fall om du jämför med Kina.
Jag köpte mig en till kinesisk kavaj, den kostade endast 100, och färgen var grymt fin och jag visste att om jag inte köper den kommer jag ångra mig. Så jag slog till.
Här ser ni allt jag handlat på mig under resans gång. Det är en solfjäder, lyckotofsar, en tavla, klänningen, pinnar, t-shirts, linnen, byxor, kalligrafi, sidenscarfar, cd skivor, hår-tofsar, kinesiska kavajer, en hatt, ett par solglasögon och lite annat smått och gott.
På den kalligrafi rullen som är synlig står det faktiskt Marika, det första tecknet är ma som står för häst och betyder också framgångsrik. Det andra tecknet ri är vacker och det sista ka betyder mycket viktig. Den lilla texten är bara datum och plats när det skrevs.
Nu ikväll ska jag ut och fota den förbjudna staden när den är upplyst, sen imorrn vet jag inte riktigt vad som händer. Ska troligen följa med Linda till the Pearl Market igen, sen blir det till att ta det lugnt och väga samt packa väskorna.
--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja, jag är riktigt glad över att jag fick den till det priset. De försöker alltid att få mer betalt än vad det är värt och skulle det inte passa så får de låta mig gå, men en del är verkligen desperata och då går som sagt nästan vilket pris som helst, muhahaha.
Skavet blir lite bättre för var dag som går men det är fortfarande där, men muren var så värt lite skoskav.
Snart kommer jag hem igen. Det är bara imorrn kvar sedan lyfter vi mot Sverige, tjohoo.
Mamma: Läser du mina tankar eller? Jag kommer att va helt Kina inspirerad, hehe. Jag och Linda skojjade lite idag om att jag kommer att säga nǐ hǎo när jag ska hälsa på alla och säga xiè xie, vilka betyder hej och tack. Vi får helt enkelt se.
Tittade lite på väderprognosen framåt och det ser ut som det ska bli lite varmare till helgen med sol, så med andra ord drar vi med oss solen och värmen när vi åker hem, haha.
Vi hörs och ses snart.
Kram på er alla.
Tina: Morsning. Ja, det är en snygg klänning, vänta du bara tills du får se hela, den är urläcker! :D
Det är minsann inte många dagar kvar eller timmar kvar för den delen och det är klart jag njuter, fast det ska bli skönt att få komma hem också.
Jag saknar alla er där hemma ju.
Vi ses snart igen.
Dessutom har jag ätit min absolut sista nudelfrukost idag också. Imorrn ska vi nämligen käka en stadig hotellfrukost för att stå oss.
Idag gick vi till centrum av Beijing och jag inhandlade de sista prylarna, så nu har jag bara 90 spänn kvar som jag ska ha till mat och eventuellt köpa något på flygplatsen.
Hotellfrukosten är inte inräknat där.
Vi gick tillbaka till galleriet, som vi besökte i förrgår. Yang, var där och han blev jätteglad att se oss igen. Medan vi väntade på att våra kalligrafier skulle torka bjöd han oss på te, vilket var ganska gott. Jag var lite skeptiskt först, men det var helt okej. Jag passade på att fråga hur gammal han var och han var bara 33. Hade gissat att han var över 30 för att han hade några gråa hår. Vi gav han även en svensk enkrona, för han hade ett tyskt mynt. Vi fick ett kinesiskt tillbaka. Han tyckte även det var kul att vi köpte kalligrafi av honom för det är något som alltid kommer att finnas kvar, hade vi till exempel köpt vin eller nått liknande hade det tagit slut, som han sa.
Vi tackade så mycket, betalade och sa hej då innan vi begav oss vidare.
Jag och Linda satt ute på en bänk utanför det gigantiska köpcentrumet och då får vi både se och höra en arg kines skälla på poliserna. Har ingen aning om vad han var så sur över, men poliserna verkade ta det med ro, de bara skrattade när mannen gav sig iväg.
Det är mycket vi fått uppleva här i Kina, både på gott och ont. Linda skojjade och sa att vi kommer bli så snåla när vi kommer hem, för det kommer att vara svindyrt i Sverige, i alla fall om du jämför med Kina.
Jag köpte mig en till kinesisk kavaj, den kostade endast 100, och färgen var grymt fin och jag visste att om jag inte köper den kommer jag ångra mig. Så jag slog till.
Här ser ni allt jag handlat på mig under resans gång. Det är en solfjäder, lyckotofsar, en tavla, klänningen, pinnar, t-shirts, linnen, byxor, kalligrafi, sidenscarfar, cd skivor, hår-tofsar, kinesiska kavajer, en hatt, ett par solglasögon och lite annat smått och gott.
På den kalligrafi rullen som är synlig står det faktiskt Marika, det första tecknet är ma som står för häst och betyder också framgångsrik. Det andra tecknet ri är vacker och det sista ka betyder mycket viktig. Den lilla texten är bara datum och plats när det skrevs.
Nu ikväll ska jag ut och fota den förbjudna staden när den är upplyst, sen imorrn vet jag inte riktigt vad som händer. Ska troligen följa med Linda till the Pearl Market igen, sen blir det till att ta det lugnt och väga samt packa väskorna.
--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja, jag är riktigt glad över att jag fick den till det priset. De försöker alltid att få mer betalt än vad det är värt och skulle det inte passa så får de låta mig gå, men en del är verkligen desperata och då går som sagt nästan vilket pris som helst, muhahaha.
Skavet blir lite bättre för var dag som går men det är fortfarande där, men muren var så värt lite skoskav.
Snart kommer jag hem igen. Det är bara imorrn kvar sedan lyfter vi mot Sverige, tjohoo.
Mamma: Läser du mina tankar eller? Jag kommer att va helt Kina inspirerad, hehe. Jag och Linda skojjade lite idag om att jag kommer att säga nǐ hǎo när jag ska hälsa på alla och säga xiè xie, vilka betyder hej och tack. Vi får helt enkelt se.
Tittade lite på väderprognosen framåt och det ser ut som det ska bli lite varmare till helgen med sol, så med andra ord drar vi med oss solen och värmen när vi åker hem, haha.
Vi hörs och ses snart.
Kram på er alla.
Tina: Morsning. Ja, det är en snygg klänning, vänta du bara tills du får se hela, den är urläcker! :D
Det är minsann inte många dagar kvar eller timmar kvar för den delen och det är klart jag njuter, fast det ska bli skönt att få komma hem också.
Jag saknar alla er där hemma ju.
Vi ses snart igen.
En lyckad dag
Idag tog vi tunnelbanan till en park, där man även kunde besöka Temple of Heaven. Det kostade 15 spänn att gå in i själva parken och ville man gå till templet så var det ytterligare 20 spänn, vi skippade templet och besökte parken istället.
Jag och Linda fastnade vid en utomhus gym där några gamla kineser ville att vi skulle va med på ”kinesisk fotboll”. Det är en sorts fjädrar med en tyngd på som du sparkar mellan dig och de andra. Man ska stå i en ring också.
Det var jättekul och både vi och kineserna hade roligt, vi blev bättre och bättre på det, fast vi var långt ifrån lika duktiga som kineserna, men kul var det.
Efter parken besökte vi även den närliggande Pearl Market, där jag äntligen köpte min klänning. Prutade ner den från 700 till 200, haha försäljaren tyckte jag var tuff som inte gav mig, men vadå då? Jag hade ju bara 200 på mig och jag hade fått en vink på vad den kostade på ett annat ställe, så jag ger mig inte.
När de inte vill sänka är det bara med att börja gå därifrån, då kan sakerna gå för nästan vilket pris som helst.
Hon pratade om att det var äkta siden och brodyren var fantastiskt, visst sure bacon, men snygg var den i alla fall. Sen när jag skulle betala, tyckte hon att jag kunde betala 20 spänn extra, men jag sa att jag bara hade 200.
Innan jag ens fick ner priset hade jag redan sagt att jag inte hade mer än 200, då sa hon att det gick bra att använda kreditkort, då ljög jag och sa att jag inte hade något.
Nu äger jag min klänning som jag ville ha till sist och jag har shoppat lite annat också. Jag kommer inte att shoppa så mycket mer nu, har snart slut på pengarna som jag tog ut i Ningbo och jag vill inte ta ut mer då jag inte hinner göra åt dem, samt att jag ”förlorar” när jag sedan växlar tillbaka till svenska kronor.
Jag har 500 kvar att röra mig på, eller tja, rätt ska va rätt 600. Har en 100-lapp som är i receptionen för rumskortet, som jag får tillbaka när vi lämnar tillbaka kortet.
Av de pengar som jag har kvar ska jag köpa mat och gå tillbaka till kalligrafi galleriet vi var på igår. Ska köpa två kalligrafi rullar, sen är jag nöjd.
Efter Pearl Market begav vi oss mot Himmelska fridens torg, och jisses, det var som en annan värld från när vi var där 1:a maj.
Var ju knappt en kotte där.. jo det var ju folk där men inte så många som det var i söndags.
Var rätt skönt faktiskt, så nu har vi sett och gått på torget, inte så häftigt som man kan tro, men nu har jag i alla fall varit där.
Väl tillbaka på hotellet gick jag och Linda till Michelle och Hannah för att se på film, 127 timmar. Den var väl sådär, inledningen var bra, men det blev tråkigt sen när huvudrollen fastnade i en klippa och satt där typ 2/3 av filmen.
Det var även några starka emotionella scener, så någon tår letade sig nerför min kind.
Jag har haft skoskavsplåster på mig idag och mina skor istället för sandalerna. Det läker sakta men säkert. Det är bra att det går åt rätt håll i alla fall. Lite skovskav får jag räkna med när jag gått på muren.
Imorrn blir det troligen bara parkbesök och vi ska även upp på en kulle så vi har utsikt över den förbjudna staden. Vi har även planerat att stanna där uppe tills solen går ner och sen bege oss vidare för att fota den förbjudna stadens ljussatta murar utifrån.
Sen är det torsdag och då har jag ingen aning om vad vi kommer att hitta på, eftermiddagen vet jag redan att jag ska packa och troligen ta en dusch.
Känns skönt att veta att det snart är dags att bege sig av hemåt, däremot ser jag inte fram emot 8 timmars flygningen från Beijing till Moskva, men det får gå, ska försöka sova.
--Svar till kommentarer:---
Pappa: Haha, va snäll du är nu då. Jag ville egentligen suttit upp på en av de staty hästarna som stod upp, men det blev inte tid till det.
Jasså, så vykorten har äntligen hittat fram till Sverige? Jag skrev dem runt den 6/4 och jag vet att jag postade dem den 13/4, så nästan 3 veckor då för att skicka ett litet vykort. Fast det är kul att det kom fram innan jag kommer hem förstås.
Nja, med båt hade det tagit över 2 månader enligt källor här nere.
Jag har köpt min klänning nu och det är ett köp/kap jag är riktigt nöjd över.
Ha’re
Rosemarie: Hehe, jag kan bara ana. Bilderna var kul att ta, det är en helt otroligt utsikt där uppe i bergen, jag hade inte haft något emot att få gå på muren i timmar och kanske även se solnedgången eller soluppgången, det vore en upplevelse.
Ja, det är en speciell känsla, det är helt otroligt att de lyckats bygga den överhuvudtaget. På vissa ställen ligger den så ödsligt att de inte kan renovera den även med moderna hjälpmedel, så jag beundrar verkligen de som byggde den på 200 f.kr.
Jag får se om jag någonsin vill åka tillbaka hit, just nu känns det inte så, men vem vet jag kanske ändrar mig i framtiden?
Ja, just ja ni sticker ju till Berlin lagom tills jag kommer hem, hehe, jag hoppas ni får trevligt där, så ses vi i nästa vecka.
The Great Wall
Idag var klockan ställde på 6.00, vi klev upp och åt hotellfrukost idag igen vid 7.00, för att sedan 7.30 bli upphämtade av bussen som skulle leda oss till muren. Första stoppet blev The Sacred Way på vilken de döda kejsarna transporterades till sina gravar, så vi har sett Ming gravarna på håll idag.
Sedan åkte vi vidare för att se en jadefabrik (där vi även åt lunchen som ingick) och något slags ”sjukhus”. Där de hade ört medicin och vi blev typ spådda. De kände pulsen på vår handled och tittade på min tunga. Jag hade tydligen lätt för att bli yr, sover dåligt, blir varm lätt, det sist nämnda tyckte jag inte att det stämde in på mig då jag fryser typ nästan jämnt. De ville skriva ut nått recept till mig men det skulle kosta skjortan och jag hade inte så mycket pengar med mig så.
Resan till muren var en spännande resa då vägen slingrade sig fram mellan bergen. När vi äntligen nått muren får vi veta att vi har endast 2 timmar på oss att strosa omkring innan vi måste vara tillbaka i bussen för att slippa det mesta av rusningstrafiken.
Vi tar en linbana upp till muren och jag bestämmer mig att jag vill försöka hinna till den högsta punkten innan vi måste åka.
Guiden hade sagt att det tar ca 1 timme att gå dit, så jag dissade mina kompisar som ville ta det lugnt.
Kan lugnt säga att det var ett rejält träningspass! Det var varmt också och jag kände hur mina ben värkte, det var ju trappor som gällde, och inte vilka trappor som helst utan branta sådana! Det var tufft och på väg upp stötte jag på Riley, en amerikan från San Diego som också åkte med samma buss som oss.
Vi småpratade lite, det visade sig att hans kompisar var som mina att de ville ta det lugnt och fota istället. Så vi slog följe och försökte nå toppen.
Vi kom nästan hela vägen upp och den sista biten var mest gamla ruiner, det hade börjat växa träd på muren och stenen hade fallit bort. Men det var helt klart mödan att ta sig dig och sedan gå tillbaka.
En upplevelse jag inte kommer att glömma, delvis på grund av själva muren och dess utsikt, men även på grund att jag fått skoskav av sandalerna vid stortån, samt att lingon veckan startade idag som pricken över i:et.
Tyvärr blev det lite stressigt på slutet, då vi skulle vara tillbaka vid bussen 14.50, jag hann nästan. Hade det inte varit kö till linbanan ner så hade vi varit i tid. Jag fick springa sista biten och kom till bussen ca 14.53, fast vi åkte inte förrän vid 15.10 ändå, det var andra som var sena.
På hemresan satt jag och tjötade med amerikanerna, vi bytte e-post adresser också för jag skulle skicka några bilder som jag tog på dem med min systemkamera och jag lovade att jag skulle göra detta.
Helt klart en minnesvärd dag om jag får säga det själv. Förresten så har jag varit lite busig, jag tog en sten med mig från muren, en liten hehe.
Imorrn ska vi till The Temple of Heaven och marknaden som ligger precis bredvid, så kanske hittar jag min röd/svarta klänning.
--Svar till kommentarer:---
Pappa: Om det är, de är verkligen i rörelse här. Kan va svårt att tänka sig när det är så många människor här.
Jasså hade Liza äntligen fått tummen ur handen och kommit på besök, hehe, jag får se när jag tittar förbi, blir väl då det var dags att fira gamlingarna kan jag tänka mig.
Jag hoppas också att resten av tiden ska bli bra och rolig, det kommer gå grymt fort, det är bara TVÅ dagar kvar sedan är det dags.
Hälsa till di gamla.
Mamma: Hejsan svejsan, va kul att få läsa en kommentar från dig. Har funderat lite hur fullt upp ni haft det. Vår vecka här kommer rulla på den också, det är bara två dagar kvar av vår resa nu och jag börjar känna mig lite stressad för jag vill göra en massa saker som jag inte kommer hinna med allt.
Men jag kommer känna en enorm lättnad att äntligen få komma tillbaka till Sverige. Jag ska försöka tänka lite på dig, får vi se om det hjälper, hehe. Vi ses snart igen, kram på er alla.
Första dagen i Beijing
Vill bara varna att detta blev visst ett långt inlägg, då jag hade mycket att berätta. Linda tycker jag skriver grymt mycket på min blogg och hon tycker jag ska göra en bok av alla mina inlägg sen när jag kommer hem, men jag vet inte om jag kommer att göra detta.
Nåväl, jag hoppas att ni som biter i äpplet och läser får en trevlig läsning.
Jisses, sicken dag det var igår, medan ni där hemma firar Valborg så var jag och mina vänner på väg till Beijing, eller tja i vårt fall försökte ta oss dit.
Det hela började med att vi fått veta att det tar ca 40 minuter från campus till flygplatsen med taxi och att vi skulle räkna med trafik och försening. Sagt och gjort, vi var ändå tvungna att checka ut från hotellet vid 12, så vi gick till bakgatan och haffade en taxi. Det visade sig att det tog ca 20 min till flygplatsen och det var ingen trafik. Så vi var på flygplatsen 12:40, planet skulle lyfta 16:05, kul.
Vi satte oss ner och väntade på att vi skulle få checka in och när vi sen får det, får vi veta att planet är försenat och vi ska lyssna efter information i högtalarna. Vi bestämmer oss för att gå och käka, dyrt var det, men mat är ett måste då vi inte visste om vi ens skulle få någon flygmat på flyget. Då när vi sitter där hör vi att planet är försenat på grund av vädret och trafikstockning i luften.
Ny avgångstid skulle vara 17:50. Vi blev inte så peppade av detta besked, kan jag lova. Vi hade ju hoppats på att vara i Beijing runt 18:30, men de planerna blev ju lätt krossade.
Vi gick igenom säkerhetskontrollen och som vanligt vägde de inte ens handbagaget och tydligen var det 5kg som gällde och jag hade lätt över 7kg, haha.
Sen spelade vi kort för att fördriva tiden, och det var jättevarmt och vi blev bjudna på vatten som ett plåster på såren att planet var försenat.
När planet anländer så skulle det lasta av folk först och städa innan vi kunde gå ombord. När vi väl får gå ombord och sitter på våra platser är det jättevarmt i planet och vi får veta att vi måste vänta 5 minuter på ett annat plan. Det var inte så mycket med det, vi backade ut från gaten vid 17:50 och sen lovar jag att de backade planet hela landningsbanan, det tog lätt över 15 min, sen var vi ändå tvungna att stå och vänta på att få lyfta.
Väl på startbanan så trodde jag faktiskt inte att vi skulle lyfta, det gick extremt sakta, särskilt i jämförelse med Aeroflot. Vi flög nu med China Eastern Airlines, med något som kändes som ett skruttigt litet plan då hela vingen ”fladdrade”.
Vi kom upp i luften tillslut efter typ hela startbanan, men starten var inge vidare alltså. Det var turbulens redan från start och planet svajade oroväckande från sida till sida.
Vi hade konstant turbulens under hela resan och jag och Hannah såg världens häftigaste åskväder, vi flög ovanför det och såg molnen extra tydligt och blixtarna eftersom det var strax efter solnedgången. Synd att vi inte kunde fotografera det, men men.
Dessutom, som om inte turbulensen är nog så har vi en kines unge i sätet framför som inte är fastbältad och slänger papper på oss. Vi sa ifrån till mamman på engelska, fast hon förstod nog inget ändå eftersom hon verkade inte bry sig.
Bakom oss hade vi två kineser som knäade våra ryggstöd, för att de var tvungna att halvligga/sitta i sätet och självklart ha sina knän begravda i sätet framför.
Jag var väldigt tacksam när vi väl landade och kom av planet. Vi fick förresten mat på flyget, det fanns ris med biff och spaghetti med kyckling. Jag åt kyckling och drack äppeljuice som smakade helt okej.
Det enda som China Eastern Airlines får bättre i betyg än Aeroflot är engelskan som personalen kan prata.
Vi hade även tur sen på flygplatsen i Beijing, då vårt bagage kom upp på karusellen först, så vi kunde gå och haffa oss en taxi.
Michelle och Hannah åkte iväg före oss och jag och Linda fick hjälp av en vakt att få tag på en taxi, eftersom ingen verkade förstå vår lapp.
Resan till hotellet gick smidigt, nästan motorväg hela vägen. Hotellet ligger på en bakgata och slutnotan hamnade på 74 spänn, eller tja det var vad jag trodde. När jag betalade 74 till taxichaffisen, höll han handen så dumt att de 4 mynten gled av och ramlade ner mellan sätena i fram, jag bad om ursäkt och sen började han säga nått på kinesiska som jag inte fattade och vifta med pengarna. Sen fick jag några papper och kvittot i näven, fattade ännu mindre.
Tur att Hannah och Michelle hade åkt före oss för tydligen skulle jag betala 2 spänn för bensinen och 10 spänn för vägtullen som vi åkte igenom. Jag gav honom en 100 lapp istället för jag hade inget annat att betala med och jag får inte ens tillbaka mina pengar jag först hade betalat, jag blev lite misstänksam och fundersam och hoppades att han bara skulle hämta växel.
Vilket han också gjorde, jag fick tillbaka mina pengar, fast den jäveln lurade mig på mina 4 spänn som jag tappade i sätet på grund att han inte kunde ta emot dem på rätt sätt, muttrar.
Som om inte flygförsening och lite taxi problem är nog, så vill inte Lindas och mitt rumskort fungera, det tog oss över 3 rundor ner till receptionen innan det fungerar.
Vi kom i säng efter 24 och vi hade bestämt oss för att gå upp tidigt och prova hotellfrukosten för 28 spänn, (lite dyrt men lyxigt för oss som käkat frukost för 4 spänn tidigare).
Det visade sig va en helt okej frukost som jag kunde äta mig mätt på, prinskorv, bacon, ägg, rostat bröd, smör, tomater, sallad, ananas och apelsinjuice, det var min frukost idag. Ägget var inte så gott så jag åt aldrig upp det.
Jag och Linda är sköna, även om det fanns ”riktiga” bestick så tog vi ätpinnarna istället, haha.
Efter frukost gav vi oss av ut för att utforska Den Förbjudna Staden och Himmelska Fridens torg. Det visade sig va säkert närmare en miljon andra kineser som hade tänkt samma sak, då det är 1:a maj och det är en högtid här i Kina. Snacka om att det var folk och jisses vad vi fick trängas.
Det kom även fram en kines till mig och frågade ”Are you Swedish?”, jag blev lite ställd och sa typ ”what?” så han fick ställa om frågan och då sa jag ja och då säger han ”hur mår du?”. Tydligen hade han studerar i Uppsala i en månad och han pratade på, det kom tillslut fram att han ville att vi skulle komma till hans stånd där de gjorde kalligrafi osv, men vi skulle till den Förbjudna Staden så vi hade inte riktigt tid. Hade det varit mindre folk så hade vi kanske följt med och tittat i alla fall, då vi alla är intresserade av kalligrafi.
Vi fick se Den Förbjudna staden och vi fick en guidad tur, och tydligen var vi guidens ”första” turister. Hans engelska var lite svår att höra vad han sa emellan åt och jag fick verkligen vara tålmodig och låta honom få tid och ibland låtsas att jag förstod fast jag inte gjorde det.
Trots hans dåliga engelska fick jag reda på en del intressant saker om Den Förbjudna Staden, t ex att kejsaren hade 4 rum (4 byggnader med ett jätterum i varje), varav i det första rummet hölls möten och bröllop, i det andra var ett vilo/rast rum, det tredje var för studenter och där var även kejsarens tron och i den fjärde så bodde kejsaren.
Guiden var också lite avundsjuk på kejsaren och ville va i dennes skor, då han hade 20 tjejer att tillgå.
Jag vet inte vad jag hade tyckte om det, fast hade det varit 20 snygga killar... ja kanske, men då får de vara jävligt snygga, haha.
Nu vet jag också hur kändisar känner sig när det har paparazzis efter sig. Jag fick nämligen en kines med ett enbenstativ och något teleobjektiv på sin flashiga Canon kamera, efter mig.
Vet inte om det var för att jag köpte mig en hatt idag för en tjuga och hade på solbrillor, men han följde verkligen efter oss eller rättare sagt mig. Hannah sa att det var bara mig han tog kort på typ eller nått åt det hållet. Det var ju inte så att han tog en bild och nöjde sig med den, utan här togs det massor! Han hade serietagning på kameran också.
Det har varit varmt idag och solen har gassat på oss och det har resulterat i ett par röda axlar. Jag är väldigt tacksam att jag tagit med mig min ”After Sun”, den är verkligen guld värd.
Imorrn ska vi till muren och då blir det massor med solkräm som gäller och massa vatten.
Dagarna kommer verkligen gå fort här nu och snart är vi på väg hem, det är redan 1:a maj och den 4:e maj är den sista hel dagen vi kommer att spendera i Kina och kunna göra det vi vill. Det blir förvisso en halvdag den 5:e, men på eftermiddagen ska det packas och sen ska vi åka till flygplatsen och vänta.
Så nog kommer tiden att flyga förbi, jag menar dagen idag har nästan redan sprungit förbi och imorgon kommer den också springa förbi eftersom vi ska till muren och andra ställen också.
Sen är det bara tisdagen och onsdagen kvar innan det är torsdag igen, vilket innebär hemresa, eller tja förberedelser inför den i alla fall.
Nu ikväll har jag varit nere i receptionen och frågat om huruvida det går att åka taxi till flygplatsen mitt i natten, den dagen då vi ska hem. Det ska tydligen inte vara några problem, bara vi bokar. Så vi ska gå ner till receptionen och se till å boka två taxibilar så behöver vi inte tänka mer på det förrän det är dags.
Jag har bestämt mig att jag ska försöka köpa en typisk kinesisk klänning, såg nämligen en ursnygg sådan idag. Den var svart med nått rött mönster på. Nu vill jag bara prova så att det är min storlek, sen ska det prutas tills jag kräks.
Detta var en kul skylt, som vi såg idag. Jag var bara tvungen att fotografera den så att ni där hemma kan se vad de säljer här, haha!
Nu blir det strax sängen här, jag hoppas att min mage bättrar på sig har varit lite trög idag och uppblåst. Kan inte va trevligt att gå på muren och va uppblåst i magen i alla fall. Nä, det hoppas jag blir bättre snart. Det återstår att se.
--Svar till kommentarer:---
Pappa: Jag vet inte alls hur de räknar, men övervikt är inget jag siktar på. Jag kommer slänga en massa förbrukningsvaror på torsdag innan vi åker hem. Det där med att dela på lasten vet vi redan om, men saken är ju att det ska ju finnas utrymme i någons annans väska också. Jag ska ha lite i mitt handbagage också eftersom jag kommer har lite plats över för det.
Bagaget hem är just nu mitt minsta bekymmer, det blir först på torsdag vi får lösa de bekymren om det blir några vill säga.
Solen skiner och bränner här nere också, mina axlar har blivit röda och varma idag, så imorrn blir det solkräm som gäller.
Ha’re.
Nåväl, jag hoppas att ni som biter i äpplet och läser får en trevlig läsning.
Jisses, sicken dag det var igår, medan ni där hemma firar Valborg så var jag och mina vänner på väg till Beijing, eller tja i vårt fall försökte ta oss dit.
Det hela började med att vi fått veta att det tar ca 40 minuter från campus till flygplatsen med taxi och att vi skulle räkna med trafik och försening. Sagt och gjort, vi var ändå tvungna att checka ut från hotellet vid 12, så vi gick till bakgatan och haffade en taxi. Det visade sig att det tog ca 20 min till flygplatsen och det var ingen trafik. Så vi var på flygplatsen 12:40, planet skulle lyfta 16:05, kul.
Vi satte oss ner och väntade på att vi skulle få checka in och när vi sen får det, får vi veta att planet är försenat och vi ska lyssna efter information i högtalarna. Vi bestämmer oss för att gå och käka, dyrt var det, men mat är ett måste då vi inte visste om vi ens skulle få någon flygmat på flyget. Då när vi sitter där hör vi att planet är försenat på grund av vädret och trafikstockning i luften.
Ny avgångstid skulle vara 17:50. Vi blev inte så peppade av detta besked, kan jag lova. Vi hade ju hoppats på att vara i Beijing runt 18:30, men de planerna blev ju lätt krossade.
Vi gick igenom säkerhetskontrollen och som vanligt vägde de inte ens handbagaget och tydligen var det 5kg som gällde och jag hade lätt över 7kg, haha.
Sen spelade vi kort för att fördriva tiden, och det var jättevarmt och vi blev bjudna på vatten som ett plåster på såren att planet var försenat.
När planet anländer så skulle det lasta av folk först och städa innan vi kunde gå ombord. När vi väl får gå ombord och sitter på våra platser är det jättevarmt i planet och vi får veta att vi måste vänta 5 minuter på ett annat plan. Det var inte så mycket med det, vi backade ut från gaten vid 17:50 och sen lovar jag att de backade planet hela landningsbanan, det tog lätt över 15 min, sen var vi ändå tvungna att stå och vänta på att få lyfta.
Väl på startbanan så trodde jag faktiskt inte att vi skulle lyfta, det gick extremt sakta, särskilt i jämförelse med Aeroflot. Vi flög nu med China Eastern Airlines, med något som kändes som ett skruttigt litet plan då hela vingen ”fladdrade”.
Vi kom upp i luften tillslut efter typ hela startbanan, men starten var inge vidare alltså. Det var turbulens redan från start och planet svajade oroväckande från sida till sida.
Vi hade konstant turbulens under hela resan och jag och Hannah såg världens häftigaste åskväder, vi flög ovanför det och såg molnen extra tydligt och blixtarna eftersom det var strax efter solnedgången. Synd att vi inte kunde fotografera det, men men.
Dessutom, som om inte turbulensen är nog så har vi en kines unge i sätet framför som inte är fastbältad och slänger papper på oss. Vi sa ifrån till mamman på engelska, fast hon förstod nog inget ändå eftersom hon verkade inte bry sig.
Bakom oss hade vi två kineser som knäade våra ryggstöd, för att de var tvungna att halvligga/sitta i sätet och självklart ha sina knän begravda i sätet framför.
Jag var väldigt tacksam när vi väl landade och kom av planet. Vi fick förresten mat på flyget, det fanns ris med biff och spaghetti med kyckling. Jag åt kyckling och drack äppeljuice som smakade helt okej.
Det enda som China Eastern Airlines får bättre i betyg än Aeroflot är engelskan som personalen kan prata.
Vi hade även tur sen på flygplatsen i Beijing, då vårt bagage kom upp på karusellen först, så vi kunde gå och haffa oss en taxi.
Michelle och Hannah åkte iväg före oss och jag och Linda fick hjälp av en vakt att få tag på en taxi, eftersom ingen verkade förstå vår lapp.
Resan till hotellet gick smidigt, nästan motorväg hela vägen. Hotellet ligger på en bakgata och slutnotan hamnade på 74 spänn, eller tja det var vad jag trodde. När jag betalade 74 till taxichaffisen, höll han handen så dumt att de 4 mynten gled av och ramlade ner mellan sätena i fram, jag bad om ursäkt och sen började han säga nått på kinesiska som jag inte fattade och vifta med pengarna. Sen fick jag några papper och kvittot i näven, fattade ännu mindre.
Tur att Hannah och Michelle hade åkt före oss för tydligen skulle jag betala 2 spänn för bensinen och 10 spänn för vägtullen som vi åkte igenom. Jag gav honom en 100 lapp istället för jag hade inget annat att betala med och jag får inte ens tillbaka mina pengar jag först hade betalat, jag blev lite misstänksam och fundersam och hoppades att han bara skulle hämta växel.
Vilket han också gjorde, jag fick tillbaka mina pengar, fast den jäveln lurade mig på mina 4 spänn som jag tappade i sätet på grund att han inte kunde ta emot dem på rätt sätt, muttrar.
Som om inte flygförsening och lite taxi problem är nog, så vill inte Lindas och mitt rumskort fungera, det tog oss över 3 rundor ner till receptionen innan det fungerar.
Vi kom i säng efter 24 och vi hade bestämt oss för att gå upp tidigt och prova hotellfrukosten för 28 spänn, (lite dyrt men lyxigt för oss som käkat frukost för 4 spänn tidigare).
Det visade sig va en helt okej frukost som jag kunde äta mig mätt på, prinskorv, bacon, ägg, rostat bröd, smör, tomater, sallad, ananas och apelsinjuice, det var min frukost idag. Ägget var inte så gott så jag åt aldrig upp det.
Jag och Linda är sköna, även om det fanns ”riktiga” bestick så tog vi ätpinnarna istället, haha.
Efter frukost gav vi oss av ut för att utforska Den Förbjudna Staden och Himmelska Fridens torg. Det visade sig va säkert närmare en miljon andra kineser som hade tänkt samma sak, då det är 1:a maj och det är en högtid här i Kina. Snacka om att det var folk och jisses vad vi fick trängas.
Det kom även fram en kines till mig och frågade ”Are you Swedish?”, jag blev lite ställd och sa typ ”what?” så han fick ställa om frågan och då sa jag ja och då säger han ”hur mår du?”. Tydligen hade han studerar i Uppsala i en månad och han pratade på, det kom tillslut fram att han ville att vi skulle komma till hans stånd där de gjorde kalligrafi osv, men vi skulle till den Förbjudna Staden så vi hade inte riktigt tid. Hade det varit mindre folk så hade vi kanske följt med och tittat i alla fall, då vi alla är intresserade av kalligrafi.
Vi fick se Den Förbjudna staden och vi fick en guidad tur, och tydligen var vi guidens ”första” turister. Hans engelska var lite svår att höra vad han sa emellan åt och jag fick verkligen vara tålmodig och låta honom få tid och ibland låtsas att jag förstod fast jag inte gjorde det.
Trots hans dåliga engelska fick jag reda på en del intressant saker om Den Förbjudna Staden, t ex att kejsaren hade 4 rum (4 byggnader med ett jätterum i varje), varav i det första rummet hölls möten och bröllop, i det andra var ett vilo/rast rum, det tredje var för studenter och där var även kejsarens tron och i den fjärde så bodde kejsaren.
Guiden var också lite avundsjuk på kejsaren och ville va i dennes skor, då han hade 20 tjejer att tillgå.
Jag vet inte vad jag hade tyckte om det, fast hade det varit 20 snygga killar... ja kanske, men då får de vara jävligt snygga, haha.
Nu vet jag också hur kändisar känner sig när det har paparazzis efter sig. Jag fick nämligen en kines med ett enbenstativ och något teleobjektiv på sin flashiga Canon kamera, efter mig.
Vet inte om det var för att jag köpte mig en hatt idag för en tjuga och hade på solbrillor, men han följde verkligen efter oss eller rättare sagt mig. Hannah sa att det var bara mig han tog kort på typ eller nått åt det hållet. Det var ju inte så att han tog en bild och nöjde sig med den, utan här togs det massor! Han hade serietagning på kameran också.
Det har varit varmt idag och solen har gassat på oss och det har resulterat i ett par röda axlar. Jag är väldigt tacksam att jag tagit med mig min ”After Sun”, den är verkligen guld värd.
Imorrn ska vi till muren och då blir det massor med solkräm som gäller och massa vatten.
Dagarna kommer verkligen gå fort här nu och snart är vi på väg hem, det är redan 1:a maj och den 4:e maj är den sista hel dagen vi kommer att spendera i Kina och kunna göra det vi vill. Det blir förvisso en halvdag den 5:e, men på eftermiddagen ska det packas och sen ska vi åka till flygplatsen och vänta.
Så nog kommer tiden att flyga förbi, jag menar dagen idag har nästan redan sprungit förbi och imorgon kommer den också springa förbi eftersom vi ska till muren och andra ställen också.
Sen är det bara tisdagen och onsdagen kvar innan det är torsdag igen, vilket innebär hemresa, eller tja förberedelser inför den i alla fall.
Nu ikväll har jag varit nere i receptionen och frågat om huruvida det går att åka taxi till flygplatsen mitt i natten, den dagen då vi ska hem. Det ska tydligen inte vara några problem, bara vi bokar. Så vi ska gå ner till receptionen och se till å boka två taxibilar så behöver vi inte tänka mer på det förrän det är dags.
Jag har bestämt mig att jag ska försöka köpa en typisk kinesisk klänning, såg nämligen en ursnygg sådan idag. Den var svart med nått rött mönster på. Nu vill jag bara prova så att det är min storlek, sen ska det prutas tills jag kräks.
Detta var en kul skylt, som vi såg idag. Jag var bara tvungen att fotografera den så att ni där hemma kan se vad de säljer här, haha!
Nu blir det strax sängen här, jag hoppas att min mage bättrar på sig har varit lite trög idag och uppblåst. Kan inte va trevligt att gå på muren och va uppblåst i magen i alla fall. Nä, det hoppas jag blir bättre snart. Det återstår att se.
--Svar till kommentarer:---
Pappa: Jag vet inte alls hur de räknar, men övervikt är inget jag siktar på. Jag kommer slänga en massa förbrukningsvaror på torsdag innan vi åker hem. Det där med att dela på lasten vet vi redan om, men saken är ju att det ska ju finnas utrymme i någons annans väska också. Jag ska ha lite i mitt handbagage också eftersom jag kommer har lite plats över för det.
Bagaget hem är just nu mitt minsta bekymmer, det blir först på torsdag vi får lösa de bekymren om det blir några vill säga.
Solen skiner och bränner här nere också, mina axlar har blivit röda och varma idag, så imorrn blir det solkräm som gäller.
Ha’re.
