Vilken HELG!!

Tänk att det fortfarande kan vara så kul att åka på ridläger. Har varit helt galet, tror bilden nedan beskriver känslan rätt bra.

Älg tanten och jag har haft en riktigt utmaning, att ta oss igenom ett hopp- och två dressyrpass. Jag börjar hitta lite knappar och det känns bra att vara på rätt spår igen, även om vi har en lång bit kvar innan vi är där jag vill att vi ska komma, men det kommer med tiden. För tid kommer jag låta det ta, för det ska vara roligt också.

Vi har bland annat mycket dressyrarbete framför oss och när vi löst kommunikationen där så kommer många av dom problemen vi har i hoppningen att lösa sig också. Dressyren är ändå grunden till allt.

Det vi behöver öva på i hoppningen är att jag ska lita mer på henne för när jag tvekar så stannar hon. Hon verkar vara väldigt okomplicerad och hoppar allt jag styr på om jag själv bara vågar släppa "fegisknappen".
Jag tror förstås att ju mer jag kommer hoppa henne och lita på henne så kommer vi snart flyga fram över hindren.

För hoppa det kan hon, stora fina språng och taggar järnet när vi styr upp mot ett hinder. Jisses va hon tycker det är roligt, öronen spetsade och vi flyger fram, i något skräckblandad förtjusning för tillfället. Är ändå grymt nöjd över vår insats och det har varit ett lärorikt läger med mycket skratt och roliga minnen.

Nu taggar vi inför framtiden vad den kommer ha med sig.

*over and out*