Låt det vara ljus
Igår fick jag ett meddelande att jag är en toppenkompis som lyssnar. Det värmer mitt hjärta och fick mig att tänka ett varv. Jag försöker vara den personen jag själv hade behövt när livet var tungt, fick mig att tänka tillbaka till tonårstiden när jag var blyg och mer introvert än vad jag är idag.
När jag inte hade så många vänner runt mig utan en handfull.
Idag är jag mer introvert extrovert och har många goa människor som omger mig, vänner, kollegor, stallkamrater m.m. Det är underbart och jag mår riktigt bra med liv just nu, ekonomin har stabiliserat sig, jag vet vart jag står, jag trivs som fisken i vattnet på mitt jobb osv.
Visst det är lite saker kvar som ska köpas in för att lägenheten ska bli komplett, men det jag har räcker gott och väl just nu.
Jag ångrar inte att jag inte tog det där sista steget ut framför tåget för över 10 år sedan, när livet var som värst. Tanken som räddade mig var "men vad händer om 10 år?". Här är jag nu idag och ångrar ingenting. Det har varit en tuff resa, men jag kan nog säga att det varit värt det för att komma dit jag är nu.
*over and out*