Kina

Ja, nu är jag äntligen tillbaka i Sverige och hemma hos Dennis igen.

Resan har gått bra, en mindre bra landning och lång väntetid i Moskva var väl det enda jag kan finna att klaga på när det gäller flygningen.
Det var smidigt att ta sig igenom tullen i Sverige i all fall, bara att visa upp passet och sedan gå vidare.

Tyvärr blev X2000 tåget jag skulle åka hem med försenat med 20 min, fast för min del fungerade det fint, då jag slapp vänta så länge i Alvesta.

Resan hem påbörjades 2:30 kinesisk tid och avslutades vid 20:00 svensk tid. Det är nu vi kommer till den roliga biten, hur länge jag egentligen har varit vaken, då jag inte kunnat sova på planet på grund av obekväma stolar.

Det började den 5/5 kl 3:18 (kinesik tid) då åskan väckte oss, sen var vi vakna tills vi lyfte 6/5 kl 2:30 (kinesik tid). Det tog 7,5 timmar till Moskva, där vi sedan fick sitta och vänta i 3,5 timmar innan nästa plan skulle lyfta.

Två timmar från Moskva till Sverige, vi landar 10:50 svensk tid. Går igenom tullen och hämtar vårt bagage samt fixar SJ biljetterna hem. Vi hinner med 12:22 tåget från Arlanda till Stockholm C, sen får vi vackert sitta på centralen tills tåget ska avgå vid 15:06.
Vi åt på McDonalds och tog det lugnt, tanken hade varit att åka till Gamla Stan och käka, men då det är fredag och alla bagageskåpen var fulla fick vi strunta i det.

Som sagt tåget är försenat och vi är båda trött och hängiga, jag runt 20:10 anländer jag till sist till Gnosjö station. Där Dennis kom och mötte upp mig.
Det blev en bamse-kram och bura ner huvudet i hans axel för att dölja att jag var lyckligt ledsen när jag sa att jag saknat honom.

Nu har jag druckit en kopp te och ska strax hoppa igenom duschen för att sedan fortsätta till sängen och sova, för att inta en väl behövligt nattsömn!
Jag har trots allt varit vaken i över 48 timmar, så nu ska jag allt sova!


Till sist vill jag säga ett stort tack till er alla som följt min blogg, och ett särskilt stort tack till er som kommenterat.
Det är mycket trevligt att läsa, och jag hoppas att ni tyckt det också. Tack igen.


--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja, jag sitter i köket när jag skriver detta och ögonen går i kors och jag är på väg till sängen om en liten stund.
Hehe, det kan jag tänka mig. Nå väl vi hörs.

Då var sista natten avklarad, och det blev minsann med dunder och brak. Jag duschade innan jag gick och la mig vilket var mycket skönt, fast duschens brunn är så liten att den inte hinner svälja allt vatten. Så till slut står du i en massa vatten, tur att det finns en till brunn utan för duschen, för vattnet rinner nämligen ut på golvet och ironiskt nog är den brunnen bättre än den i duschen.
Jag kom hur som helst i säng runt 22, lyckades väl somna runt 23. Tog lite tid att slappna av och jag svettas även om det inte är så varmt. Tror jag kan vara undermedvetet nervös inför hemresan.

Vi fick sova i godan ro tills klockan var 3:18. Då bestämde sig Tor för att göra ett besök till Beijing. Jag såg aldrig blixten, men av att döma från mullret var den rakt över. Vi båda flög upp, Linda sprang till fönstret för att kolla. Hon gillar när det åskar, jag var rädd och kröp under täcket medan jag försökte lugna ner mig själv.
Det var en sådan knall att jag blev så rädd att jag nästan började gråta, var faktiskt väldigt obehagligt. Tack och lov försvann åskan bortåt, men varken jag eller Linda kunde somna om.

Jag studsade upp ur sängen när alarmet gick av på telefonen vid 7, Linda valde att försöka vila lite till.
Runt 8 begav vi oss av till frukosten för att käka vår stadiga frukost innan vi stack till Pearl Market.


Jag köpte ingenting, det känns rätt onödigt att ta ut pengar bara för köpandets skull, särskilt när jag inte själv vet vad jag ska använda prylarna till. Nä, resten av mina pengar går till mat.

Det är nu mindre än 12 timmar tills planet lyfter, känns skönt att vara på hemväg snart. Nu hoppas jag bara att jag kan sova på planet till Moskva. Annars kommer jag att ha varit vaken i minst 41 timmar och då blir det synd om Dennis, som får en dötrött mig som kommer hem. Tror nog att han vill att jag är åtminstone lite social innan jag stupar i sängen.

Idag händer inte så mycket, vi har tagit det mest lugnt, nu i eftermiddag ska vill till en park som ligger alldeles intill hotellet och där kan man gå upp på en kulle, med utsikt över den Förbjudna Staden.
Senare ska vi leta upp en restaurang och käka innan vi ska tillbaka till hotellet och förbereda för att checka ut vid 22:30.

Min mage tycker visst inte om mig idag, den bubblar och håller på. Känns väldigt obehagligt, jag hoppas att det gått över tills vi ska åka. Vill inte behöva springa till flygplans toan stup i kvarten. Det är vid sådana här tillfällen som jag verkligen avskyr IBS!


Nu kommer jag inte att uppdatera förrän jag kommer hem. Jag hoppas att resan kommer gå bra utan bekymmer, och ni där hemma ska veta att jag tänker på er. Vi ses snart igen.

Sverige nästa då!

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja det tycker jag med och jag hoppas innerligen att resten kommer gå minst lika bra. För jag vill verkligen komma hem igen.
Ska se om jag å Dennis kan göra ett besök till ön, vore lite kul å åka dit nu när Dennis köpt en redig båt. Vi får väl se vad som händer.
Nu hörs vi inte mer förrän jag är i Sverige igen, så du får ta hand om dig och du ska veta att jag tänker på dig och tycker om dig.
Ha’re~

Nu är det bara en natt kvar i Kina, för imorrn ska vi åka till flygplatsen vid 23. Då är vi på flygplatsen runt 24 och planet lyfter 2:30 på fredag morgon. Bättre att vara där i god tid innan flyget lyfter än att missa det, säger jag.
Dessutom har jag ätit min absolut sista nudelfrukost idag också. Imorrn ska vi nämligen käka en stadig hotellfrukost för att stå oss.

Idag gick vi till centrum av Beijing och jag inhandlade de sista prylarna, så nu har jag bara 90 spänn kvar som jag ska ha till mat och eventuellt köpa något på flygplatsen.
Hotellfrukosten är inte inräknat där.

Vi gick tillbaka till galleriet, som vi besökte i förrgår. Yang, var där och han blev jätteglad att se oss igen. Medan vi väntade på att våra kalligrafier skulle torka bjöd han oss på te, vilket var ganska gott. Jag var lite skeptiskt först, men det var helt okej. Jag passade på att fråga hur gammal han var och han var bara 33. Hade gissat att han var över 30 för att han hade några gråa hår. Vi gav han även en svensk enkrona, för han hade ett tyskt mynt. Vi fick ett kinesiskt tillbaka. Han tyckte även det var kul att vi köpte kalligrafi av honom för det är något som alltid kommer att finnas kvar, hade vi till exempel köpt vin eller nått liknande hade det tagit slut, som han sa.
Vi tackade så mycket, betalade och sa hej då innan vi begav oss vidare.


Jag och Linda satt ute på en bänk utanför det gigantiska köpcentrumet och då får vi både se och höra en arg kines skälla på poliserna. Har ingen aning om vad han var så sur över, men poliserna verkade ta det med ro, de bara skrattade när mannen gav sig iväg.
Det är mycket vi fått uppleva här i Kina, både på gott och ont. Linda skojjade och sa att vi kommer bli så snåla när vi kommer hem, för det kommer att vara svindyrt i Sverige, i alla fall om du jämför med Kina.

Jag köpte mig en till kinesisk kavaj, den kostade endast 100, och färgen var grymt fin och jag visste att om jag inte köper den kommer jag ångra mig. Så jag slog till.


Här ser ni allt jag handlat på mig under resans gång. Det är en solfjäder, lyckotofsar, en tavla, klänningen, pinnar, t-shirts, linnen, byxor, kalligrafi, sidenscarfar, cd skivor, hår-tofsar, kinesiska kavajer, en hatt, ett par solglasögon och lite annat smått och gott.

På den kalligrafi rullen som är synlig står det faktiskt Marika, det första tecknet är ma som står för häst och betyder också framgångsrik. Det andra tecknet ri är vacker och det sista ka betyder mycket viktig. Den lilla texten är bara datum och plats när det skrevs.

Nu ikväll ska jag ut och fota den förbjudna staden när den är upplyst, sen imorrn vet jag inte riktigt vad som händer. Ska troligen följa med Linda till the Pearl Market igen, sen blir det till att ta det lugnt och väga samt packa väskorna.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Ja, jag är riktigt glad över att jag fick den till det priset. De försöker alltid att få mer betalt än vad det är värt och skulle det inte passa så får de låta mig gå, men en del är verkligen desperata och då går som sagt nästan vilket pris som helst, muhahaha.
Skavet blir lite bättre för var dag som går men det är fortfarande där, men muren var så värt lite skoskav.
Snart kommer jag hem igen. Det är bara imorrn kvar sedan lyfter vi mot Sverige, tjohoo.

Mamma: Läser du mina tankar eller? Jag kommer att va helt Kina inspirerad, hehe. Jag och Linda skojjade lite idag om att jag kommer att säga nǐ hǎo när jag ska hälsa på alla och säga xiè xie, vilka betyder hej och tack. Vi får helt enkelt se.
Tittade lite på väderprognosen framåt och det ser ut som det ska bli lite varmare till helgen med sol, så med andra ord drar vi med oss solen och värmen när vi åker hem, haha.
Vi hörs och ses snart.
Kram på er alla.

Tina: Morsning. Ja, det är en snygg klänning, vänta du bara tills du får se hela, den är urläcker! :D
Det är minsann inte många dagar kvar eller timmar kvar för den delen och det är klart jag njuter, fast det ska bli skönt att få komma hem också.
Jag saknar alla er där hemma ju.
Vi ses snart igen.

Idag tog vi tunnelbanan till en park, där man även kunde besöka Temple of Heaven. Det kostade 15 spänn att gå in i själva parken och ville man gå till templet så var det ytterligare 20 spänn, vi skippade templet och besökte parken istället.

Jag och Linda fastnade vid en utomhus gym där några gamla kineser ville att vi skulle va med på ”kinesisk fotboll”. Det är en sorts fjädrar med en tyngd på som du sparkar mellan dig och de andra. Man ska stå i en ring också.
Det var jättekul och både vi och kineserna hade roligt, vi blev bättre och bättre på det, fast vi var långt ifrån lika duktiga som kineserna, men kul var det.

Efter parken besökte vi även den närliggande Pearl Market, där jag äntligen köpte min klänning. Prutade ner den från 700 till 200, haha försäljaren tyckte jag var tuff som inte gav mig, men vadå då? Jag hade ju bara 200 på mig och jag hade fått en vink på vad den kostade på ett annat ställe, så jag ger mig inte.

När de inte vill sänka är det bara med att börja gå därifrån, då kan sakerna gå för nästan vilket pris som helst.

Hon pratade om att det var äkta siden och brodyren var fantastiskt, visst sure bacon, men snygg var den i alla fall. Sen när jag skulle betala, tyckte hon att jag kunde betala 20 spänn extra, men jag sa att jag bara hade 200.
Innan jag ens fick ner priset hade jag redan sagt att jag inte hade mer än 200, då sa hon att det gick bra att använda kreditkort, då ljög jag och sa att jag inte hade något.


Nu äger jag min klänning som jag ville ha till sist och jag har shoppat lite annat också. Jag kommer inte att shoppa så mycket mer nu, har snart slut på pengarna som jag tog ut i Ningbo och jag vill inte ta ut mer då jag inte hinner göra åt dem, samt att jag ”förlorar” när jag sedan växlar tillbaka till svenska kronor.

Jag har 500 kvar att röra mig på, eller tja, rätt ska va rätt 600. Har en 100-lapp som är i receptionen för rumskortet, som jag får tillbaka när vi lämnar tillbaka kortet.

Av de pengar som jag har kvar ska jag köpa mat och gå tillbaka till kalligrafi galleriet vi var på igår. Ska köpa två kalligrafi rullar, sen är jag nöjd.

Efter Pearl Market begav vi oss mot Himmelska fridens torg, och jisses, det var som en annan värld från när vi var där 1:a maj.


Var ju knappt en kotte där.. jo det var ju folk där men inte så många som det var i söndags.
Var rätt skönt faktiskt, så nu har vi sett och gått på torget, inte så häftigt som man kan tro, men nu har jag i alla fall varit där.

Väl tillbaka på hotellet gick jag och Linda till Michelle och Hannah för att se på film, 127 timmar. Den var väl sådär, inledningen var bra, men det blev tråkigt sen när huvudrollen fastnade i en klippa och satt där typ 2/3 av filmen.
Det var även några starka emotionella scener, så någon tår letade sig nerför min kind.

Jag har haft skoskavsplåster på mig idag och mina skor istället för sandalerna. Det läker sakta men säkert. Det är bra att det går åt rätt håll i alla fall. Lite skovskav får jag räkna med när jag gått på muren.

Imorrn blir det troligen bara parkbesök och vi ska även upp på en kulle så vi har utsikt över den förbjudna staden. Vi har även planerat att stanna där uppe tills solen går ner och sen bege oss vidare för att fota den förbjudna stadens ljussatta murar utifrån.
Sen är det torsdag och då har jag ingen aning om vad vi kommer att hitta på, eftermiddagen vet jag redan att jag ska packa och troligen ta en dusch.

Känns skönt att veta att det snart är dags att bege sig av hemåt, däremot ser jag inte fram emot 8 timmars flygningen från Beijing till Moskva, men det får gå, ska försöka sova.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Haha, va snäll du är nu då. Jag ville egentligen suttit upp på en av de staty hästarna som stod upp, men det blev inte tid till det.
Jasså, så vykorten har äntligen hittat fram till Sverige? Jag skrev dem runt den 6/4 och jag vet att jag postade dem den 13/4, så nästan 3 veckor då för att skicka ett litet vykort. Fast det är kul att det kom fram innan jag kommer hem förstås.
Nja, med båt hade det tagit över 2 månader enligt källor här nere.
Jag har köpt min klänning nu och det är ett köp/kap jag är riktigt nöjd över.
Ha’re

Rosemarie: Hehe, jag kan bara ana. Bilderna var kul att ta, det är en helt otroligt utsikt där uppe i bergen, jag hade inte haft något emot att få gå på muren i timmar och kanske även se solnedgången eller soluppgången, det vore en upplevelse.
Ja, det är en speciell känsla, det är helt otroligt att de lyckats bygga den överhuvudtaget. På vissa ställen ligger den så ödsligt att de inte kan renovera den även med moderna hjälpmedel, så jag beundrar verkligen de som byggde den på 200 f.kr.
Jag får se om jag någonsin vill åka tillbaka hit, just nu känns det inte så, men vem vet jag kanske ändrar mig i framtiden?
Ja, just ja ni sticker ju till Berlin lagom tills jag kommer hem, hehe, jag hoppas ni får trevligt där, så ses vi i nästa vecka.

Idag var klockan ställde på 6.00, vi klev upp och åt hotellfrukost idag igen vid 7.00, för att sedan 7.30 bli upphämtade av bussen som skulle leda oss till muren. Första stoppet blev The Sacred Way på vilken de döda kejsarna transporterades till sina gravar, så vi har sett Ming gravarna på håll idag.

Sedan åkte vi vidare för att se en jadefabrik (där vi även åt lunchen som ingick) och något slags ”sjukhus”. Där de hade ört medicin och vi blev typ spådda. De kände pulsen på vår handled och tittade på min tunga. Jag hade tydligen lätt för att bli yr, sover dåligt, blir varm lätt, det sist nämnda tyckte jag inte att det stämde in på mig då jag fryser typ nästan jämnt. De ville skriva ut nått recept till mig men det skulle kosta skjortan och jag hade inte så mycket pengar med mig så.


Resan till muren var en spännande resa då vägen slingrade sig fram mellan bergen. När vi äntligen nått muren får vi veta att vi har endast 2 timmar på oss att strosa omkring innan vi måste vara tillbaka i bussen för att slippa det mesta av rusningstrafiken.


Vi tar en linbana upp till muren och jag bestämmer mig att jag vill försöka hinna till den högsta punkten innan vi måste åka.
Guiden hade sagt att det tar ca 1 timme att gå dit, så jag dissade mina kompisar som ville ta det lugnt.


Kan lugnt säga att det var ett rejält träningspass! Det var varmt också och jag kände hur mina ben värkte, det var ju trappor som gällde, och inte vilka trappor som helst utan branta sådana! Det var tufft och på väg upp stötte jag på Riley, en amerikan från San Diego som också åkte med samma buss som oss.
Vi småpratade lite, det visade sig att hans kompisar var som mina att de ville ta det lugnt och fota istället. Så vi slog följe och försökte nå toppen.


Vi kom nästan hela vägen upp och den sista biten var mest gamla ruiner, det hade börjat växa träd på muren och stenen hade fallit bort. Men det var helt klart mödan att ta sig dig och sedan gå tillbaka.
En upplevelse jag inte kommer att glömma, delvis på grund av själva muren och dess utsikt, men även på grund att jag fått skoskav av sandalerna vid stortån, samt att lingon veckan startade idag som pricken över i:et.


Tyvärr blev det lite stressigt på slutet, då vi skulle vara tillbaka vid bussen 14.50, jag hann nästan. Hade det inte varit kö till linbanan ner så hade vi varit i tid. Jag fick springa sista biten och kom till bussen ca 14.53, fast vi åkte inte förrän vid 15.10 ändå, det var andra som var sena.

På hemresan satt jag och tjötade med amerikanerna, vi bytte e-post adresser också för jag skulle skicka några bilder som jag tog på dem med min systemkamera och jag lovade att jag skulle göra detta.
Helt klart en minnesvärd dag om jag får säga det själv. Förresten så har jag varit lite busig, jag tog en sten med mig från muren, en liten hehe.

Imorrn ska vi till The Temple of Heaven och marknaden som ligger precis bredvid, så kanske hittar jag min röd/svarta klänning.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Om det är, de är verkligen i rörelse här. Kan va svårt att tänka sig när det är så många människor här.
Jasså hade Liza äntligen fått tummen ur handen och kommit på besök, hehe, jag får se när jag tittar förbi, blir väl då det var dags att fira gamlingarna kan jag tänka mig.
Jag hoppas också att resten av tiden ska bli bra och rolig, det kommer gå grymt fort, det är bara TVÅ dagar kvar sedan är det dags.
Hälsa till di gamla.

Mamma: Hejsan svejsan, va kul att få läsa en kommentar från dig. Har funderat lite hur fullt upp ni haft det. Vår vecka här kommer rulla på den också, det är bara två dagar kvar av vår resa nu och jag börjar känna mig lite stressad för jag vill göra en massa saker som jag inte kommer hinna med allt.
Men jag kommer känna en enorm lättnad att äntligen få komma tillbaka till Sverige. Jag ska försöka tänka lite på dig, får vi se om det hjälper, hehe. Vi ses snart igen, kram på er alla.

Vill bara varna att detta blev visst ett långt inlägg, då jag hade mycket att berätta. Linda tycker jag skriver grymt mycket på min blogg och hon tycker jag ska göra en bok av alla mina inlägg sen när jag kommer hem, men jag vet inte om jag kommer att göra detta.
Nåväl, jag hoppas att ni som biter i äpplet och läser får en trevlig läsning.

Jisses, sicken dag det var igår, medan ni där hemma firar Valborg så var jag och mina vänner på väg till Beijing, eller tja i vårt fall försökte ta oss dit.
Det hela började med att vi fått veta att det tar ca 40 minuter från campus till flygplatsen med taxi och att vi skulle räkna med trafik och försening. Sagt och gjort, vi var ändå tvungna att checka ut från hotellet vid 12, så vi gick till bakgatan och haffade en taxi. Det visade sig att det tog ca 20 min till flygplatsen och det var ingen trafik. Så vi var på flygplatsen 12:40, planet skulle lyfta 16:05, kul.

Vi satte oss ner och väntade på att vi skulle få checka in och när vi sen får det, får vi veta att planet är försenat och vi ska lyssna efter information i högtalarna. Vi bestämmer oss för att gå och käka, dyrt var det, men mat är ett måste då vi inte visste om vi ens skulle få någon flygmat på flyget. Då när vi sitter där hör vi att planet är försenat på grund av vädret och trafikstockning i luften.
Ny avgångstid skulle vara 17:50. Vi blev inte så peppade av detta besked, kan jag lova. Vi hade ju hoppats på att vara i Beijing runt 18:30, men de planerna blev ju lätt krossade.


Vi gick igenom säkerhetskontrollen och som vanligt vägde de inte ens handbagaget och tydligen var det 5kg som gällde och jag hade lätt över 7kg, haha.
Sen spelade vi kort för att fördriva tiden, och det var jättevarmt och vi blev bjudna på vatten som ett plåster på såren att planet var försenat.

När planet anländer så skulle det lasta av folk först och städa innan vi kunde gå ombord. När vi väl får gå ombord och sitter på våra platser är det jättevarmt i planet och vi får veta att vi måste vänta 5 minuter på ett annat plan. Det var inte så mycket med det, vi backade ut från gaten vid 17:50 och sen lovar jag att de backade planet hela landningsbanan, det tog lätt över 15 min, sen var vi ändå tvungna att stå och vänta på att få lyfta.


Väl på startbanan så trodde jag faktiskt inte att vi skulle lyfta, det gick extremt sakta, särskilt i jämförelse med Aeroflot. Vi flög nu med China Eastern Airlines, med något som kändes som ett skruttigt litet plan då hela vingen ”fladdrade”.
Vi kom upp i luften tillslut efter typ hela startbanan, men starten var inge vidare alltså. Det var turbulens redan från start och planet svajade oroväckande från sida till sida.

Vi hade konstant turbulens under hela resan och jag och Hannah såg världens häftigaste åskväder, vi flög ovanför det och såg molnen extra tydligt och blixtarna eftersom det var strax efter solnedgången. Synd att vi inte kunde fotografera det, men men.
Dessutom, som om inte turbulensen är nog så har vi en kines unge i sätet framför som inte är fastbältad och slänger papper på oss. Vi sa ifrån till mamman på engelska, fast hon förstod nog inget ändå eftersom hon verkade inte bry sig.

Bakom oss hade vi två kineser som knäade våra ryggstöd, för att de var tvungna att halvligga/sitta i sätet och självklart ha sina knän begravda i sätet framför.
Jag var väldigt tacksam när vi väl landade och kom av planet. Vi fick förresten mat på flyget, det fanns ris med biff och spaghetti med kyckling. Jag åt kyckling och drack äppeljuice som smakade helt okej.

Det enda som China Eastern Airlines får bättre i betyg än Aeroflot är engelskan som personalen kan prata.
Vi hade även tur sen på flygplatsen i Beijing, då vårt bagage kom upp på karusellen först, så vi kunde gå och haffa oss en taxi.

Michelle och Hannah åkte iväg före oss och jag och Linda fick hjälp av en vakt att få tag på en taxi, eftersom ingen verkade förstå vår lapp.
Resan till hotellet gick smidigt, nästan motorväg hela vägen. Hotellet ligger på en bakgata och slutnotan hamnade på 74 spänn, eller tja det var vad jag trodde. När jag betalade 74 till taxichaffisen, höll han handen så dumt att de 4 mynten gled av och ramlade ner mellan sätena i fram, jag bad om ursäkt och sen började han säga nått på kinesiska som jag inte fattade och vifta med pengarna. Sen fick jag några papper och kvittot i näven, fattade ännu mindre.

Tur att Hannah och Michelle hade åkt före oss för tydligen skulle jag betala 2 spänn för bensinen och 10 spänn för vägtullen som vi åkte igenom. Jag gav honom en 100 lapp istället för jag hade inget annat att betala med och jag får inte ens tillbaka mina pengar jag först hade betalat, jag blev lite misstänksam och fundersam och hoppades att han bara skulle hämta växel.
Vilket han också gjorde, jag fick tillbaka mina pengar, fast den jäveln lurade mig på mina 4 spänn som jag tappade i sätet på grund att han inte kunde ta emot dem på rätt sätt, muttrar.

Som om inte flygförsening och lite taxi problem är nog, så vill inte Lindas och mitt rumskort fungera, det tog oss över 3 rundor ner till receptionen innan det fungerar.
Vi kom i säng efter 24 och vi hade bestämt oss för att gå upp tidigt och prova hotellfrukosten för 28 spänn, (lite dyrt men lyxigt för oss som käkat frukost för 4 spänn tidigare).

Det visade sig va en helt okej frukost som jag kunde äta mig mätt på, prinskorv, bacon, ägg, rostat bröd, smör, tomater, sallad, ananas och apelsinjuice, det var min frukost idag. Ägget var inte så gott så jag åt aldrig upp det.
Jag och Linda är sköna, även om det fanns ”riktiga” bestick så tog vi ätpinnarna istället, haha.


Efter frukost gav vi oss av ut för att utforska Den Förbjudna Staden och Himmelska Fridens torg. Det visade sig va säkert närmare en miljon andra kineser som hade tänkt samma sak, då det är 1:a maj och det är en högtid här i Kina. Snacka om att det var folk och jisses vad vi fick trängas.


Det kom även fram en kines till mig och frågade ”Are you Swedish?”, jag blev lite ställd och sa typ ”what?” så han fick ställa om frågan och då sa jag ja och då säger han ”hur mår du?”. Tydligen hade han studerar i Uppsala i en månad och han pratade på, det kom tillslut fram att han ville att vi skulle komma till hans stånd där de gjorde kalligrafi osv, men vi skulle till den Förbjudna Staden så vi hade inte riktigt tid. Hade det varit mindre folk så hade vi kanske följt med och tittat i alla fall, då vi alla är intresserade av kalligrafi.


Vi fick se Den Förbjudna staden och vi fick en guidad tur, och tydligen var vi guidens ”första” turister. Hans engelska var lite svår att höra vad han sa emellan åt och jag fick verkligen vara tålmodig och låta honom få tid och ibland låtsas att jag förstod fast jag inte gjorde det.


Trots hans dåliga engelska fick jag reda på en del intressant saker om Den Förbjudna Staden, t ex att kejsaren hade 4 rum (4 byggnader med ett jätterum i varje), varav i det första rummet hölls möten och bröllop, i det andra var ett vilo/rast rum, det tredje var för studenter och där var även kejsarens tron och i den fjärde så bodde kejsaren.

Guiden var också lite avundsjuk på kejsaren och ville va i dennes skor, då han hade 20 tjejer att tillgå.
Jag vet inte vad jag hade tyckte om det, fast hade det varit 20 snygga killar... ja kanske, men då får de vara jävligt snygga, haha.


Nu vet jag också hur kändisar känner sig när det har paparazzis efter sig. Jag fick nämligen en kines med ett enbenstativ och något teleobjektiv på sin flashiga Canon kamera, efter mig.
Vet inte om det var för att jag köpte mig en hatt idag för en tjuga och hade på solbrillor, men han följde verkligen efter oss eller rättare sagt mig. Hannah sa att det var bara mig han tog kort på typ eller nått åt det hållet. Det var ju inte så att han tog en bild och nöjde sig med den, utan här togs det massor! Han hade serietagning på kameran också.

Det har varit varmt idag och solen har gassat på oss och det har resulterat i ett par röda axlar. Jag är väldigt tacksam att jag tagit med mig min ”After Sun”, den är verkligen guld värd.
Imorrn ska vi till muren och då blir det massor med solkräm som gäller och massa vatten.

Dagarna kommer verkligen gå fort här nu och snart är vi på väg hem, det är redan 1:a maj och den 4:e maj är den sista hel dagen vi kommer att spendera i Kina och kunna göra det vi vill. Det blir förvisso en halvdag den 5:e, men på eftermiddagen ska det packas och sen ska vi åka till flygplatsen och vänta.
Så nog kommer tiden att flyga förbi, jag menar dagen idag har nästan redan sprungit förbi och imorgon kommer den också springa förbi eftersom vi ska till muren och andra ställen också.

Sen är det bara tisdagen och onsdagen kvar innan det är torsdag igen, vilket innebär hemresa, eller tja förberedelser inför den i alla fall.

Nu ikväll har jag varit nere i receptionen och frågat om huruvida det går att åka taxi till flygplatsen mitt i natten, den dagen då vi ska hem. Det ska tydligen inte vara några problem, bara vi bokar. Så vi ska gå ner till receptionen och se till å boka två taxibilar så behöver vi inte tänka mer på det förrän det är dags.

Jag har bestämt mig att jag ska försöka köpa en typisk kinesisk klänning, såg nämligen en ursnygg sådan idag. Den var svart med nått rött mönster på. Nu vill jag bara prova så att det är min storlek, sen ska det prutas tills jag kräks.


Detta var en kul skylt, som vi såg idag. Jag var bara tvungen att fotografera den så att ni där hemma kan se vad de säljer här, haha!

Nu blir det strax sängen här, jag hoppas att min mage bättrar på sig har varit lite trög idag och uppblåst. Kan inte va trevligt att gå på muren och va uppblåst i magen i alla fall. Nä, det hoppas jag blir bättre snart. Det återstår att se.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Jag vet inte alls hur de räknar, men övervikt är inget jag siktar på. Jag kommer slänga en massa förbrukningsvaror på torsdag innan vi åker hem. Det där med att dela på lasten vet vi redan om, men saken är ju att det ska ju finnas utrymme i någons annans väska också. Jag ska ha lite i mitt handbagage också eftersom jag kommer har lite plats över för det.
Bagaget hem är just nu mitt minsta bekymmer, det blir först på torsdag vi får lösa de bekymren om det blir några vill säga.
Solen skiner och bränner här nere också, mina axlar har blivit röda och varma idag, så imorrn blir det solkräm som gäller.
Ha’re.

Ja, igår kväll hade vi en avslutningsmiddag med hela klassen, samt Sinotekets personal och företagets VD, som delade ut pris till den grupp som ”vann”. Det blev inte vi och vi är lite tacksamma över det också, eftersom den vinnande gruppen fick någon slags glaspokal, som troligen väger och då vi alla har knappt med kilon i väskorna så var vi glada att vi slapp.

Vi fick ändå vårt pris senare då VDn bjöd alla på varsin fri drink på en bar, jag provade en Blue Hawaii. Tyvärr har de för mycket alkohol här i drinkarna, visst det är billigt, min drink kostade ”bara” 55 spänn, men jag hade föredragit mindre alkohol smak.

Det var rätt trevligt under bar vistelsen, jag pratade med Linda och Pan Yu och vi fick veta att vi är ”strong minded”. Det är rätt naturligt när man väl tänker på det, eftersom vi västlänningar är mer självständiga medan i Kina är de beroende av alla runt omkring och umgås mer i grupper osv.

Jag och Michelle tröttnade först och åkte hem och vi hade tur med taxin, det var fler som ville åka men vi var snabba och lyckades norpa taxin före de andra, först till kvar du vet.
Taxiresan hem var relativt lugnt förutom att taxichaffisen stannade och pratade med en annan som ville åka, men troligen skulle åt fel håll. Tydligen kan de plocka upp mer folk om det finns plats i bilen och att alla ska åt samma håll. Dock vet jag inte vad som händer med notan, men det är en annan historia.

Nåja, det kommer att bli bra för om 7,5 timmar sitter vi på planet till Beijing och jag kommer troligen inte att uppdatera min blogg mer idag, utan resten kommer på söndag.
Nu hoppas jag att vi har bra Internet uppkoppling eller åtminstone stabil sådan på det nya hotellet, men jag har läst i några kommentarer att det varit lite si och så med det.
Annars löser det sig väl på nått sätt, får väl säga till annars inte värre än det ju.

--Svar till kommentarer:---
Rosemarie: Halloj, ja tiden minst sagt flyger förbi här, vilket jag tycker är skönt, för jag har börjat tröttna lite på Kina. Eller tja åtminstone Ningbo. Jag kommer inte ihåg om Dennis deklarerat åt mig annars ska jag göra det när jag kommer hem eftersom jag har fått uppskov.
Redovisningen gick helt okej, inte den bästa jag gjort, men heller inte den sämsta. Förbrukningsmaterial är redan inplanerat att slängas efter Beijing, känns liksom onödigt att ha med saker jag ändå kan köpa nya i Sverige. Så dyrt är det inte, får unna mig den lilla extra slanten det kommer att kosta. Vi får se hur mycket jag shoppar i Beijing, beror helt på vad jag hittar. Jag vet att jag ska köpa någon form av namnbricka att jag varit på muren i alla fall, sen blir det nog lite annat smått och gott.
Hälsa Helmer och jag hoppas ni har det bra.

Tina: Tjabba tjena hallå! Jag hoppas på ett godkänt betyg så är jag nöjd. Klart vi ska till MUREN, den är ju en del ab grejjen med Kina, går inte att åka till Kina och INTE se den!! Då bör man skämmas, särskilt om man inte har planerat att åka tillbaka till Kina igen.
Du läser när du hinner, jag förstår att du har det fullt upp i butiken så det är lugnt, jag går ingenstans, snarare springer tiden bara närmare då vi äntligen kommer hem.
Jag kommer hem fredagen den 6/5 till Gnosjö på kvällen.
Jag har helt missat att det var bröllop och någon uppståndelse är det inte direkt här, mer än att jag fick reda på att det var bröllop för att vi hamnade på en engelsk pub, men jag vill inte påstå att alla satt och kollade på TV, kanske är annat i HongKong jag vet inte.
Ha’re å sköt om dig.

Pappa: Nja, kollade på Aeroflots hemsida och det stod 23-32 kg 50€, vet inte om det är per kilo eller hur de räknar, men det verkar som jag kan sikta på 20 och skulle det bli 22 är det inte hela världen.
Ja på måndag är det väl första vardagen igen efter Valborg, hehe, kan bli intressant kan jag tänka mig. Du får trösta dig med att det finns mycket värre köer här och de har verkligen ingen struktur alls!
Du får hälsa tillbaka till 7 x Modig och Monica när du träffar dem.
Ha’re gött.

Ja nu är det en vecka kvar av vår Kinaresa och om exakt en vecka är vi förhoppningsvis på ett plan påväg från Moskva och har ungefär 30 minuter kvar av flygtiden innan vi landar på Arlanda i Sverige.

Idag har vi haft vår presentation, jag glömde bort mig och missade lite, men det var inte av någon större vikt, fick trots allt fram huvudbudskapet med det jag ville säga.
Det var lite småjobbigt med presenationen då högsta hönset från företaget, dvs VDn var där och lyssnade.

Nu är det i alla fall ur världen tack och lov, och det verkade som de var nöjda med vad vi presterat.

På eftermiddagen blev det gruppfotografering tillsammans med James och Wei Wei utanför Air Garden. Det var skolan som ville ha en bild och jag passade på att skicka fram min kamera också så jag fick denna bild tagen:


Dessutom passade jag på att ta en bild på James, Wei Wei och Pan Yu:


Nu ska jag strax in i duschen för att fräscha upp mig inför den gemensamma middagen vi ska ha med skolan ikväll. Sen när vi väl kommer hem blir det till att packa det sista inför imorgon, så det går snabbt att packa det absolut sista imorgon.

Sen var jag även på snabbköpet här på campus och där träffade jag den gullige ungen igen och idag hade jag med kameran, så jag frågade om jag fick ta en bild.


Det var ju trots allt sista gången jag shoppade där, för som sagt imorrn sticker vi till Beijing och den sista etappen av vår resa inleds.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Nja, jag kräver väl inte direkt att ni ska kommentera eftersom jag vet att jag är 6 timmar före och att livet där hemma troligen flyter på som det alltid gör, med jobb och allt vad det innebär. Fast det är alltid kul att få någon respons, men jag vet att det är många som läser för de inte hinner kommentera osv.
Kinas bilköer är inget att vara glad över de är HEMSKA! Jag vill absolut inte köra bil här! Det låter som du hamnade i rusningstrafiken.
Torget blir nog inga problem, kommer säkert va en massa kineser som glor på oss vad vi än gör, vi har skojat att vi ska stå på ett podium en hel dag som statyer, haha.
Ja idag blir det presentation som gäller, vi får se hur det går.
Jag klarar vikten till Beijing det är efter Beijing vi får se vad som händer, i värsta fall får jag väl böta lite för överlast eller se ut som en Michelin gubbe, hehe.

Mamma: Jag tänker ju lite på vikten ändå, vet inte om de är så snälla att man får betala, för tydligen hade Kristin haft överlass ett tidigare år och då gick de bakom knuten och tog på sig en massa kläder istället.
Jag vet vad det är jag vill ha med mig hem, därför slänger jag det som jag inte behöver och det som jag kommer att behöva köpa nytt i Sverige igen.
Pengarna tryter inte, tog ut två och ett halvt och har knappt ens gjort av med femhundra än. Om Beijing blir som Shanghai i kostnad kommer jag inte att göra åt tvåtusen, men vi får se. Har pengar kvar på kontot också så jag klarar mig, men det är snällt att ni tänker på mig.
Det ska bli så skönt att få komma hem igen och jag är nog glad att konfirmationen är på söndagen, så jag har lördagen på mig att ställa om mig igen. Annars hade jag väl vart en glad sprudlande och trött zombie eller nått, hahaha. Vem vet?
Du får hälsa tillbaka :D

Torsdag och sista dagen vi har "fritt" i Ningbo. Så vi passade på att jobba lite på vår presentation inför i morgon, innan vi gick till Wanda Plaza för att shoppa lite och gå till Walmart.
Jag hittade två linnen för 20 spänn styck, känns bra.

Annars har vi inte gjort så mycket, eller tja jag och Linda har börjat packa lite inför lördag då vi ska flyga till Beijing. Snacka om att vi spred ut oss:


Hur som helst så passade jag även på att väga min packning, host 21 kg. Inte bra, så jag har slängt lite lotion och sådant jag inte behöver eller prioriterar bort. Så på lördag ska jag åka i relativt mycket kläder, då får jag ner väskan till 19 kg, 20 kg är max.

Jag kan inte riktigt förstå vad det är som väger, tycker ändå jag varit duktigt och slängt medan jag köpt lite, men vi får väl se vad som händer efter Beijing.
Nu på flyget till Beijing är handbagaget endast på 7kg, men sen när vi åker hem är det 10kg, och det går ju att ha på sig lite kläder. Det måste ju ändå gå och ta av ett klädesplagg på flyget och ha det i knät som filt istället eller nått.

Jag kommer garanterat att få rensa innan jag åker hem i alla fall. Vill inte gärna betala extra för att få hem allt. Jag har lite saker som jag vet att jag ska slänga, typ schampoo, balsam, tvål, lotion och andra prylar som jag ändå kommer behöva köpa nya i Sverige.

Imorrn blir det allvar, då blir det presentation på engelska eftersom representanter från företaget kommer att va där. Sedan ska skolan tacka oss för att vi varit här och sedan blir det en avslutningsmiddag på kvällen.

Vaknade 5.30 av att det åskade ute, snacka om att jag var snabb ur sängen för att rycka ut datorn och min batteriladdare. Jag vet inte hur bra det kinesiska elnätet är, eftersom allt här är på en höft typ. För min del är det bättre att vara på den säkra sidan.
Sen har jag haft lite problem med att få hem mina bilder, igår ville inte server hemma vara med alls eller så är det min uppkoppling här som inte vill, typiskt. Försöker få hem Zoo bilderna i alla fall.

Nåja, idag bär det av till Hangzhou, och eftersom det åskat och regnat är det mer friskt ute. Så det blir inte lika varmt idag förhoppningsvis.
Det visade sig att resan till Hangzhou är en vi sent kommer att glömma. Det var sagt att det tar 2 timmar från Ningbo, allt flöt på fint och vi dundrade fram på motorvägen över 120 km/h, troligen i den hastighet som var bussens maxhastighet eftersom chaffisen hade gasen i bott.


Vi kommer ikapp en bilkö, utan dess like, det var 4 filer på motorvägen och bilar,lastbilar och bussar byter friskt mellan filerna för att komma fram snabbare. Busschaffisen slår på radion eftersom kön stod still, yay. Det enda jag förstår av radio är ”Ningbo” och ”Hangzhou” så jag frågade Tina, som var med eftersom Wei Wei var sjuk, lite synd då det var hennes hemstad vi åkte till. Tina säger att det skett en trafikolycka längre fram.
Jaha, tänkte jag och trodde vi skulle bli ståendes, men tack och lov rullade köerna sakta men säkert framåt och ibland stod vi helt stilla i några minuter. Tog ca 45 min att förflytta sig 3km.


Tydligen hade olyckan inträffat tidigare och när vi kommer fram till olyckplatsen så möts vi av den här synen. Inte undra på att det blir långa köer när de ska städa upp efter olyckan för hand, och de är inte så effektiva, någon står och röker, en annan gör något annat osv.
Ja herregud, vi kom fram till Hangzhou 11.30 och vi hade lämnat skolan 8.30, sen skulle vi återsamlas vid bussen kl 16. Så vi hade inte så där jättemycket tid på oss.

För våran del blev det att gå längs med West Lake och käka på någon mysig uterestaurang, de snackade inte engelska men tack och lov var menyn på engelska. Dock hade de inte allt, men min rätt hade de, fläsk i sötsur sås. Det var gott, men det var lite maffigt då jag inte orkade äta upp allt.


Vi knatar vidare längs sjön och vi blev fotade såklart, vad annars, skulle förvåna mig om ingen ville fota oss. De är inte diskreta heller även om de ”försöker”, typ en vik-mobil av modell stor-och-klumpig som du håller i handen precis som du läser något på skärmen, men istället trycker du på kamera knappen och ett ljudligt kamera ljud här. Verkligen diskret eller inte.

Nå väl, det började mullra lite och vi uppsökte en toalett och jag tyckte det var lite obehagligt att höra mullret från åskan. Då jag fortfarande tycker det är obehagligt. Utanför toaletten hade Hannah, Linda & Michelle stött på en ”sopgubbe”, som härmade allt de sa, var häftigt att höra.


Sedan begav vi oss vidare och då kommer åskskuren, jisses vad det regnade. Sandalerna blev pissvåta, men vem har dött av lite regn? Inte jag i alla fall och det är inget jag tänker börja med nu heller.


Idag har vi bland annat blivit fotade med kinesiska killar, som vill ha västerländska flickor bredvid sig. Jag tycker det är okej när de kommer fram och frågar än dem som fotar i smyg, som om vi vore något väldigt exotiskt.


Jag hade skojat när vi anlände till Hangzhou att vi inte skulle vara hemma förrän 20, för det skulle säkert inträffa något som gjorde att vi skulle bli sena. Mycket riktigt, när klockan är 16 saknar tre klasskompisar och tydligen befann de sig långt bort och fick inte tag på en taxi. I början var det inga sura miner, men ju mer klockan tickade desto mer frestade det på allas tålamod. Under tiden som vi väntade satt vi och såg på James Bond – Casino Royal dubbat på kinesiska. Vi hann nästan se färdigt hela filmen, 1,5 timmar senare, innan de sista anlände. Klockan var 17:45 när vi äntligen lämnade bussparkeringen.

Resan tillbaka till Ningbo flöt på bra, ända tills några undrar om vi kan stanna för att de behöver gå på toaletten. Jag hade sett redan när vi åkte upp att det var ont om toaletter så jag hade gått innan vi åkte tillbaka, så det blev stopp i 10-15 min på nått rastställe innan vi äntligen fortsatte mot Ningbo.
Väl tillbaka utanför campus besökte vi bakgatan och jag och Linda köpte oss varsin ananas på pinne, mycket gott.

Nu blir det strax sängen, för imorrn ska vi göra färdigt det sista till företags uppgiften, sen blir det även en sväng till Walmart. Så med andra ord kommer dagen imorgon att bli relativt lugn.

Jag hoppas att allt är bra med er där hemma, jag hör inte så mycket från er. Varken i form av kommentarer eller mail, men jag misstänker att ni har fullt upp med det vardagliga livet?
Sen är det troligen lite med tidszonerna också, jag är ju 6 timmar före er, hehe. Förresten så kändes det som svensk sommar idag här, då när vi var på restaurangen och åt, riktigt härligt. Kommer troligen inte va så när vi väl kommer hem igen. Jag misstänker skarpt att det lutar åt regn, skulle inte förvåna mig.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Jasså du tänkte så du, ja det har vi ju redan märkt av. Det är en helt annan luft här nere, saknar Sverige med dess friska klara luft! Det är så skitigt här nere att en vit vägg inte är vit utan snarare nått gulaktigt.
Hehe, så kan det gå när tekniken lever sitt egna liv. Sevärdigheter kommer vi att se mycket av idag och framöver, på lördag åker vi till Beijing och där väntar muren, förbjudna staden och himmelska fridens torg, som vi ska besöka på söndag 1:a maj :D
Ha’re~

Vaknade i natt vid tre och precis innan jag vaknade hade jag en märklig dröm. V hade landat i Sverige och var på väg hem med tåget och alla var på samma tåg, det var ett InterCity tåg, och jag klev av på något som liknade Herrljunga station men det var Gnosjö.

Det hela var jätteknepigt, för Dennis var där och hämtade mig men jag fick aldrig någon chans att krama honom utan vi åkte upp till svärföräldrarna. Väl där försöker jag få en chans att krama Dennis, det går inget vidare och det slutar med att jag ropar på honom och han vänder sig om med något märkligt uttryck. Något i stil med irritation fast ändå inte. Jag ger honom en kram men jag får ingen tillbaka, sen ser jag en gammal tant som kommer ut från finrummet med en massa pengar i handen, och det mest märkliga av allt var att svärfar skulle duscha och sprang omkring i bara kallingarna!

Har ingen aning om vad mitt undermedvetna försöker säga mig, att jag längtar hem fast är orolig?

Idag har vi varit på ett tempel, det blev en 40 minuters lång resa för att komma dit och väl där så fick vi gå och gå och gå, för att ta oss från parkeringen till själva templet.
Tyvärr gick det inte att ”klättra” i bergen, då det var stängt, så vi gick runt på templet istället, enligt Wei Wei var det ett litet tempel, men det var stort för mig och som en labyrint att hitta runt.

Vi hade lite svårt att veta var man fick gå och inte, men där dörrar var öppna och ingen kom och sa till oss, där tittade vi i alla fall in. När vi fått nog av templet gick v ut och begav oss mot nått torn, det var långa trappor för att komma dit och det kändes i benen vill jag lova, men det var värt mödan. Tack och lov!

Det har varit varmt här idag, över 30 grader och stekande sol. Jisses, jag tog med mig 5 flaskor vatten och nu efter dagen återstår det 1,5st.
Efter templet skulle vi till ett tehus och tydligen var det meningen att vi skulle betala själva. Tycker det varit lite dålig information vad vi ska betala själva och vad som ingår i resan så att säga. Hur som så var det någon buffé och te, som serverades på tehuset. Många i klassen skippade tehuset och drog till Shamrock istället.

Jag var lite skeptisk mot tehuset, tittade lite snabbt på buffén, men det var inget som tilltalade mig. De andra tjejerna ville stanna och prova, så jag tänkte att om det inte kostar så mycket kan jag prova, men när jag får veta att de vill ha 58 spänn, för något som jag garanterat varken kommer att dricka eller äta, nej tack.

Med facit i handen är jag glad över mitt val, då teet serverades med bladen i. Jag verkligen avskyr att få teblad i munnen, det är det vidrigaste jag vet.
Nu är vi i alla fall tillbaka på campus, jag köpte mig nudlar som jag äter, blir nog även ananas på pinne lite senare också. Tanken är att jag och Linda ska slutföra vår ppt för företaget och sedan blir det en skön och välbehövlig dusch för mig innan det blir sängen.
Imorrn 8.30 avgår bussen mot Hangzhou, som vi ska besöka under dagen.

--Svar till kommentarer:---
Pappa: Nja, det tror inte värmen kommer va så farlig i Beijing, Ningbo ligger mer söderut. T ex nu när vi hade över 30 grader här i Ningbo hade de bara runt 16 i Beijing. Det jobbiga i Beijing kommer nog va människorna, samt att det är majdagarna när vi anländer 1/5-3/5, så det lär va mycket folk i rörelse då. Jag är inte förvånad att han har noll koll, men du får väl hälsa tillbaka. Ha’t.

Måndag igen och den sista måndagen i Ningbo. Känns skönt att veta att alla dagarna den här veckan kommer bli dom sista vi spenderar här i Ningbo, innan vi drar vidare till Beijing på lördag med flyget.
Planet kommer lyfta 16 (10 svensk tid) och vi är framme 18 (12 svensk tid), så lördagen kommer bestå av att packa det sista i väskan och checka ut från hotellet, samt bege sig mot flygplatsen för att sedan på nästa flygplats bege sig till nästa hotell och checka in.

Wei Wei har hjälpt oss att ringa hotellet och meddela att vi kommer lite senare och det skulle inte vara några problem, tack och lov. Fast vi får väl se när vi väl kommer dit.
Nåväl, idag har dagen spenderats med Tai Chi, kinesisk kalligrafi och solning. Här har det minst sagt varit varmt idag. Det har varit vad ni där hemma kallar för högsommar värme, med en gassande sol och svalkande vindar.


Tai Chin var svår, jag som har svårt med min kropps koreografi hade det inte lätt, men jag lyckades få till det någorlunda ändå. Fast jag vill inte påstå att det var det roligaste gjort, men nu har jag provat på det i alla fall och kineserna är jätteviga!!
Vi var ute på en basketplan och utförde Tai Chin på och solen tyckte förstås det var kul att värma oss. Jag hade glömt vattenflaska, för jag trodde vi skulle få va inomhus, och så fort vi fick vila lite satte jag mig i skuggan och svalkade mig.

Eftersom det är så varmt har jag druckit massor med vatten och imorrn ska jag ha med mig massa vatten. Det är imorrn vi ska till ett tempel och sedan ”klättra” i bergen och som grädden på moset ska det bli över 30 grader också. Shorts, sandaler och linne blir vad som gäller. Ska även försöka få tag på en hatt så jag kan skydda huvudet mot den gassande solen.


Eftermiddagen spenderades med att strosa omkring lite på campus efter att jag ätit, kyckling med ris. Jag och Linda kom fram till att den dagen INGEN kines glor på oss, den dagen ska vi komma ihåg. Fast det lär inte hända oss, bara för att jag tycker det är varmt och går i shorts och linne fast det är ”vår”, så måste kineserna glo.


De glodde inte mindre när jag och Linda la oss på gräset under ett träd och solade benen, i ett tappert försök för att bli av med den enormt snygga sandalbrännan vi fått på fötterna.
Kan säga att det var avkopplande och rogivande att ligga där i gräset och kolla upp i trädet ovanför.
Fast det var som Linda sa, det hade varit bättre om vi inte hört trafiken, då det går en relativt stor väg precis utanför campus. Nåväl man kan inte få allt här i världen, vi fick ändå vår lugna och avkopplande stund och det var det värt, även om mini-myrorna tyckte vi var roliga att klättra på.


När sedan lektionen började var det dags att öva kinesisk kalligrafi, vilket visade sig vara svårt men kul. Det är nästan som att skriva med akvarell penslar fast ändå inte, då penslarna är större och bredare och troligen tillverkade på ett annat sätt.


Nu verkar det som vi ska iväg till Shamrock för att fira Wei Wei som fyller 22 idag, min mage har varit lite risig idag så jag var tveksam till om jag ville med men Linda tjatar på mig att jag måste me. Så jag ska väl med, kan inte låta magen bestämma över mig, ska banne mig unna mig den där supergoda steken även om den är "dyr", hehe.


--Svar till kommentarer:---
Hannah: Javisst är den, det gäller att va med på avtryckarknappen :D

Pappa: Ja, det var lite synd, men för mig är det inte hela världen om jag inte får se en livslevande panda i Kina.
Här dricker vi nästan hela tiden, men det behövs i den här värmen annars blir det bätskebrist och kanske till och med solsting och det är inget jag vill uppleva.

Mamma: Nja, gojorna är inte jag och Dennis, fast de satt å typ "hånglade" efter att jag tagit den bilden, enligt Linda spydde de i varandras munnar, jag vet inte.
Låter som jag får ta igen påsken till nästa år, verkar som ni haft jättetrevligt, här nere firar de inte påsk som sagt, och då vädret är mer sommaraktigt än våraktigt blir det lätt att dagarna blir likadana ungefär.

Såklart att jag klarar detta, jag har ju stöd av min superhärliga rumskompis Linda. Vi hjälps åt och håller humöret på topp, inga sura miner här.
Nu är det inte så många dagar kvar på denna resa heller och det känns skönt, tror jag kommer känna en enorm lättnad när jag får kliva av planet på Arlanda och äntligen veta att jag är tillbaka i Sverige och på väg hem till Dennis.

Jag märker att det är sent då du skrev din kommentar då du har råkat stava som en kratta, hehe, men det är okej att va trött, jag skriver inte bättre själv när jag är trött.
Ska bli spännande att se rummet när det är färdigt, ser fram emot det.
Hälsa alla.

Just så här pigg kände jag mig imorse:


Idag har vi varit på Zoo, fanns många olika djur att skåda allt från insekter till elefanter. Tyvärr fanns inte Pandorna kvar, ingen aning vad som hänt med dem. Lite synd, men vi får se om vi går på Zoo i Beijing, men för min del känns det väl lite så där. Får se, vi har väldigt tajt om tid i Beijing och det är mycket som ska hinnas med innan hemfärd. Det blev väldigt varmt och svetten rann medan vi klättrade uppför branta trappor, tack och lov blev inte hela dagen lika varm, men jag märkte av på slutet att solen varit i farten. Då jag kände mig både yr och illamående. Troligen vätskebrist och början till solsting.


Idag har det varit runt 25 grader, fast det började fläkta mer på eftermiddagen med lite svalkande vindar. Vilket var skönt, och jag känner att solen har bränt mig idag eftersom mina kinder hettar och jag har en snygg bränna efter solbrillorna, underbart.
Fast värmen som vart idag är ingenting emot vad det kan tänkas bli på tisdag om väderrapporterna stämmer. Då ska det eventuellt bli över 30 grader, och på tisdag ska vi åka till bergen och ett tempel. Blir till att va lättklädd den dan.


Lyckades även göra sönder mina nyinköpta byxor idag när jag skulle dra upp dem. De satt väldigt dumt och det gjorde ont i mina höfter så jag skulle dra upp dem lite grann och ritsch sa det och tyget släppte.
Tur att det bara är en liten del och blir inte hålet större ska jag ta med dem hem och försöka laga. Det var inga jättedyra byxor trots allt, endast 60 spänn så.


Förresten såg vi en massa soldater när vi var på Zoot. Det var lite kul att de bjuder på sig själva, för jag skulle egentligen smygfota dem lite och den ena killen som stod upp vänder sig om och sträcker ut armarna som ni kan se ovan. Vet inte om det var samma soldater som skulle ta ett kort och har kameran riktat mot mig och jag brister ut i ett flin och gör peace tecknet.

Vi har kommit på att Ningbo är mycket lugnare än Shanghai när det gäller fotografering av/med västerlänningar. Det kan komma fram några enstaka, vilket faktiskt är skönt.
Idag har jag posat med två barn, det började med att en flicka tittade på mig och hennes mamma ville att hon skulle säga hej till mig, men hon vågade inte.
Så jag satte mig på huk för att se om det gick bättre och då ville mamman ta kort, så jag ställde snällt upp och den lilla flickan var lite skeptisk, men det gick bra.

Var faktiskt lite komiskt, vi är på ett Zoo där folk ska titta mer på djuren än oss. Haha, vi var huvudattraktionen!

Imorrn blir det Tai Chi och kalligrafi. Jag hoppas ni där hemma haft en trevlig och fin påsk. Nu får ni njuta av den Vita Tigern tills jag uppdaterar min blogg igen.

I morse hade jag en så skum dröm:

Jag var ute och körde bil i mörkret, en kompis BMW, fast den var vit och i bak hade den en fetstor BMW logga som höll på att gå sönder, så det blev bara en stor blå rund cirkel kvar. Tydligen var det glas runt så jag fick stanna och plocka upp det titt som tätt, det kunde inte ligga där på vägen.

Helljuset var ingen höjdare heller, knappt jag såg 50 m framför bilen. Jag åkte upp till svärföräldrarna och mötte svärfar i mörkret med en pall och palldragare på grusvägen, ingen aning om vad han gjorde, men drömmar är skumma.
Hur som jag hälsade på svärfar och körde vidare till gården och parkerade på gräsmattan istället för bakom deras bilar. Även om jag körde rakt in på gräsmattan så stod bilen väldigt snett. Svärfar kom gåendes tillbaka och undrade hur jag skulle ta mig där ifrån, då bilen stod väldigt snett och tydligen stod även en annan bil där också. Jag sa det löser sig och skulle just bege mig in till huset för att göra något.

Då hör både jag och svärfar ett ljus som liknar ett JAS-plan, självklart tittar vi upp mot skyn för i normala fall flyger inga JAS-plan på natten. Istället dyker det upp ett flygplan, ett sådant flygplan som jag är van vid att se som en liten prick på himlen, nu var det rätt nära och vi kunde se lamporna under planet. Du vet de lampor som talar om att det är ett flygplan med vingar som flyger där. Jag tänkte inte så mycket på det och var på väg in, men kastade en blick till upp mot skyn och då ser jag det. Planets högra motor brinner (det hade bara två, en på vardera vinge) och förlorar snabbt höjd. Jag får upp min kamera och lyckas få några kort på händelsen, sen ser jag och svärfar hur planet försvinner bakom granarna och efter en liten stund ser vi eldslågor som slår upp över granarna för att sedan dö ut och det är bara rök och ett orange sken som syns.

Jag undrar vad vi ska göra nu, om man ska ringa SOS eller inte, det finns inget vi kan göra. Sen vaknade jag upp och jag har ingen aning om hur fortsättningen gick på drömmen. Jag vet heller inte om den kan betyda något, vad tror ni där hemma? Linda hade en gissning att jag kanske längtar hem men är rädd för flygresan. Jag själv vet som sagt inte, ibland är drömmar något omedveten och ibland försöker de säga oss något.

För övrigt idag har jag inte gjort så mycket. Linda och jag har suttit och filat lite på ppt presentationen för Xinye, supertråkigt men det måste göras.
Vid 15.30 var det dags för fotbollsmatchen mot kineserna. Jag och Hannah skulle inte spela utan titta på och fota istället. Så vi gick mot planen lite senare.

Väl där inser vi att det är låst vid alla ingångar till fotbollsplanen. Jag förstår inte vad det är med kineser och låsa in allt. Efter lite hjälp av andra studenter som vi kände igen från gårdagen kom vi tillsist in och gick bort till våra klasskamrater.

Jag hade med mig mitt stativ och teleobjektivet satt på kameran. Pan Yu kallade mig "The Swedish Press" och att vi såg väldigt proffisionella ut med våra objektiv och kameror. Jag bara skrattade och sa "yes". Lyckades faktiskt ta några bra bilder, även om det visade sig va väldigt svårt att försöka ta bilder från stativet.

Så det slutade med handhållen och slutartider på 1/500 för att frysa rörelserna.
Det verkade som matchen skulle bestå av två halvlekar på vardera 45 min, men den andra halvleken blev nästan 1 timme. Kineserna verkar ha lite egna regler, jag fattar som vanligt inget om fotboll, och tydligen var det okej för kineserna att ta in en amerikanare, en svensk och en spanjor för att de låg under.

Trots deras tappra försök slutade resultatet med 10-5 till Sverige aka DG.
Pan Yu skämdes lite för att vi slog kineserna, tydligen har de som spelat föregående år förlorat och nu kommer vi och vinner. Shit happens.
Här nedan följer några av de bilder som jag tog under matchen:





Här är seger dansen när matchen väl var avslutad. När fotbollen äntligen var avslutad begav vi oss iväg till Shamrock för att fira, det blev pasta i tomatsås för mig idag. Det va gött, dock var spaghettin underkokt, men bättre än inget trots allt.
Jag och Michelle begav oss tillbaka till hotellet, då vi inte ville följa med ut.

Imorrn väntar besök på Zoo, och jag hoppas att vi ser många fina djur och att det inte är en massa människor där, samt att det är någorlunda jämnt väder, så jag vet vad jag ska ha på mig!
Har även kommit på att jag inte kan skriva korta inlägg uppenbarligen, men desto mer får ni att läsa.

--Svar till kommentarer:---
Jonna: Eller så blir det som svärmor sa: snö :D
Tja, här har vi haft ca 25 grader å vår å enligt kineserna ska det gå att steka ett ägg på asfalten när det är sommar. Jag är glad att jag inte är här när det är sommar. Kineserna tittar konstigt på oss när vi går i shorts och linne, men för oss är det varmt men för dem kallt, och när vi säger att den här temperaturen är som Svensk sommar tittar de på oss med stora ögon.
Lycka till.

Pappa: Ja, det är bra att vara isär från varandra ibland så man får tid att tänka lite osv. Usch tvätta bil, det är inget jag gillar sådär super mycket, fast det kan va kul ibland.
Du får akta dig för solen, tydligen ska ozonlagret va tunnare än vanligt över Skandinavien så UV strålningen tar extra starkt.
Inte sjutton vet jag, jag firar ingenting och än är det inte 1:a maj, fast vi befinner oss i Kina då, så vi lär väl märka om det är något speciellt eller inte. Du får ta å hälsa tillbaka till Monica.

Dennis: Pfft, jag är inte lat! Jag tycker bara inte att det är kul att jaga en plastboll, har aldrig riktigt gillat fotboll, inte min grej. Hade vart mö roligare om det vart badminton, tennis eller beach volleyboll. Då hade vi ägt stort! Haha!
Saknar dig~

Om exakt två veckor befinner jag mig i Sverige igen och vid den här tiden sitter jag på Stockholms Central och väntar på tåget hem, som avgår 15:06. Vi landar 10:55, så det blir lite dötid men det pratades om att vi skulle låsa in väskorna och gå ut på stan å käka. Ska bli så enormt skönt!
Jag längtar redan lite grann. Kommer va en oerhörd lättnad att få kliva av tåget på stationen hemma och möta Dennis igen. Är det någon jag saknar riktigt mycket så är det honom. Jag saknar er andra också, men det är ändå något speciellt med den jag älskar och lever med.

Jag är trots allt inte van att va borta från honom över en måndag ju! En vecka har hänt tidigare, men å andra sidan, det finns mycket tid att tänka på vad han verkligen betyder för mig och så vidare.

Idag gick vi upp vid sju för vi trodde vi hade lektion vid nio, men tydligen var den flyttad till tre, så vi fick vackert gå nerför det 114 trappstegen igen och tillbaka till hotellet, för att sedan bege oss till fots till Walmart. För skojs skull hade jag på min stegräknare i mobilen, och nu med facit i handen har jag gått 15 727 steg idag, och det känns vill jag lova!

Väl på Wanda Plaza strosar vi först omkring och vi landade på Starpower där jag hittade två cd skivor som jag köpte – U2 18 singlar och Lady Gaga 3 cd skivor för endast 100 spänn!
Inne på själva Walmart hittade jag äntligen ett par byxor som passade både över höften och i längden, samt två t-shirts och ett par shorts. Betalade inte ens 200 för det och då är även min kära nudelfrukost på burk och lite godis inräknat. Kläderna var det ”dyraste” av mitt köp där.


Sen begav vi oss tillbaka till skolan efter att ha shoppat vad vi behövde, jag tog även ut lite pengar också. Det är mycket smidigare att betala kontant, tro det eller ej, men det går faktiskt fortast!
Visst, det går att betala med kort, men det tar en evighet! Nä, tacka vet jag kontanter.


Lektionen vid tre bestod av att kinesiska studenter kom för att lära oss kinesiska spel av olika slag. Vid vårt bord fick vi 3 tjejer, som lärde oss två kinesiska kortspel. Dö-tråkiga om ni frågar mig. Vi förstod inte riktigt poängen, så vi lärde dem skitgubbe och Uno istället. Det var kul och de hade kul också, vilket är huvudsaken.


När tiden flugit förbi begav vi oss mot bakgatan och dess gatustånd, där jag köpte en ananas på pinne. Det är jättegott.
Nu sitter jag och Linda på vårt rum och filar på våra sista artiklar, som ska upp på webben idag. Senare ska vi försöka jobba lite på vårt projekt lite grann och jag ska även studsa genom duschen. Håret blir jätteflötigt på bara några dagar!
Imorrn blir det till att titta på när klasskompisarna möter ett kinesiskt fotbollslag. Jag tror kineserna kommer vinna stort, men det ska bli kul att titta på i alla fall.
För min del blir det stativ och teleobjektiv som gäller.

--Svar till kommentarer:---
Jonna: Ja, det var en riktigt rolig födelsedag full med äventyr. För min del är det kul att få kommentarer från Sverige och ha lite koll på hur ni där hemma har det osv.
Ja idag är det bara två veckor kvar tills jag är tillbaka i Sverige igen, känns skönt att resan drar sig mot sitt slut. Jag vill hem!

Morfar: Oj oj oj, det låter spännande detta. Jag vet att hund är en delikatess och tydligen äts den på vintern, inget jag är sugen på att prova, en manet räckte för mig, slibbigt.
Nej kineserna firar inte påsk, och det gör inte jag heller inte nu i alla fall, fast vi kanske skulle köpa lite chokladägg och fira lite, men det återstår att se.