Ny design

Kunde inte låta bli, så det blev ny design på bloggen. Äntligen känner jag mig nöjd, lyckades till och med få till header bilderna att representera det jag står för just nu.
Dock är jag inte helt med på noterna när det gäller skrivstils texten, hittar tyvärr inte vart man ändrar och alla dessa små hjärtan uppåt och utåt, gaaah, det är inte jag, men jag får väl vackert stå ut med dem tills jag hittar en bättre lösning.

Huvudsaken är väl att ni som läser kan läsa vad det står utan konstigheter. :)

Pirrigt

Det är minst sagt lite pirrigt inför morgondagen och jag hoppas verkligen jag kan hålla mig lugn och ha is i magen. Jag är inte så orolig för själva körningen, det jag är lite orolig för säkerhetskontrollen då det är den jag känner att jag inte är helt hundra på. Förhoppningsvis går det bra och jag svamlar inte bort mig. Det återstår att se.

Nu blir det lite pluggande för att få in det sista i skallen så jag förstår principen i hur man ska göra. Det vore kul om jag klarade det så jag kan komma glad som en sol till praktiken på tisdagen och visa dem att jag klarade det. Jag har en känsla av att jag kommer troligen ha svårt att sova i natt också, särskilt med tanke på att jag måste gå upp tidigare än vad jag är van vid.

Nå väl det kommer lösa sig, får se om jag hinner uppdatera bloggen imorrn innan jag ska iväg på ridningen eller om det blir efter. Det återstår att se.

Jag är inte som alla andra.. +bilder

Vem är jag egentligen?
En tjej på 25 år, som heter Marika. Men bara det beskriver inte vem jag egentligen är. Jag är långt ifrån den klassiska stereotypen av tjejer. Till exempel, jag kan inte sminka mig och om jag gör det så ser det fördjävligt ut rent ut sagt. Enda gången jag haft smink som sett bra ut har varit när det vart en professionell sminkör som sminkat mig.


Fast jag tycker inte om att ha smink, det känns som om man bär en mask för att dölja sitt naturliga jag. Det är något jag personligen inte gillar. Dessutom har jag aldrig orkat lära mig heller, då jag tyckte det var härligare att ligga kvar de där extra minuterna i sängen istället.

Redan som liten har jag tyckt om att spela spel och jag finner det fortfarande rogivande och självklart roligt annars hade jag inte fortsatt.


Det var ju mest Super Mario Bros, som gällde när jag var liten och det var hos pappa som jag kunde spela. För hemma hos mamma hade vi inga spel till TVn. Fanns några datorspel, men de var inte så roliga som Super Mario.
När jag blev äldre ändrade det sig lite vad jag spelade, har spelat det mesta. Nu är favorit spelen FPS och racing spel. FPS står för First Person Shooter. Ett sådant spel är Red Faction, som var det ett av de första FPS spel jag blev introducerad till och som jag spelar LAN mot min sambos killkompisar, vilket är väldigt trevligt och inte minst jätteroligt.


Jag har aldrig sett mig själv som den typiska tjejen, du vet en stereotyp som gillar smink, shoppa, se snygg ut osv. Visst vissa saker som jag gör är fortfarande typiskt för tjejer, men jag trivs bäst med att vara mer som en pojke än som en typisk tjej.


Men å andra sidan har jag en speciell humor och kan väldigt lätt roa mig själv. Någon annan kanske skulle påstå att jag är barnslig, men vadå då? Det är ju bra att ha barnasinnet kvar, personligen tycker jag att man ska ha kvar det och ändå kunna vara vuxen när situationerna kräver det..


Jag hoppas verkligen inte jag kommer växa ifrån mitt barnasinne, den dagen kommer vara en sorglig dag för mig. Då jag kan få helgalna idéer, som jag själv finner väldigt roliga och jag bjuder på mig själv. Jag vill inte vara någon stel och tråkig person, jag vill vara som jag är och jag hoppas att de runt omkring mig kan acceptera mig för den jag är och inte försöka få mig att bli någon som jag inte trivs som.

Det går just nu mot vinter och jag som är frusen av mig kan se ut så här:


Kanske ser lite roligt ut, men jag fryser i alla fall inte och det är huvudsaken. Jag har något som heter Raynauds fenomen och det innebär att mina blodkärl är trånga och blodet når inte fram som det ska och är det då kallt, så sätter kroppens försvar igång. Det som är viktigast att hålla varmt är hjärnan och hjärtat, så då struntar kroppen i om det inte skulle komma blod ut till fingrarna, för fingrar och tår är inte väsentliga för att kroppen ska överleva.


Det är en ganska otrevlig upplevelse när fingrarna eller tårna blir vita. Jag kan få vita fingrar fast det är +25°C och jag ska ringa vårdcentralen och rådfråga dem igen angående de kärl vidgade medicin som finns. Förra gången som det var på tal var jag lite skeptisk, då det kan bli bieffekter i from av huvudvärk, men nu har jag konstaterat att mina problem är såpass stora att jag kan ta lite huvudvärk i så fall. Bara jag slipper mina kalla fingrar. De domnar bort och blir stela när de är vita, med andra ord jag har ingen känsel i dem.

Det är väldigt jobbigt, särskilt med tanke på att jag håller på att utbilda mig till lastbilchaufför. Vart tror du en lastbilschaffis måste vara när det är minusgrader när lastbilen ska lossas och lastas? Jo, troligen utomhus. Det är långt ifrån alla företag som har den förmånen att du kan göra det inomhus.
Sen rider jag också och vinter halvåret är den jobbigaste perioden då jag knappt kan hålla i tyglarna på grund av mina vita fingrar, innan jag får igång blodcirkulationen.


Jag måste leva med mina besvär, jag har även IBS, vilket innebär att jag har en känslig tarm och inte kan äta vad jag vill utan konsekvenser. Till exempel för mycket av det goda innebär ett brådskande ärende till toaletten med ett ännu brådskande nummer två. Kan tala om att det inte alls är speciellt roligt när tarmen krampar och det känns ungefär som när jag har mens fast värre.
Med andra ord, det är extra jobbigt när jag har mens för då är det svårt att skilja på mensvärk och krampvärken som talar om att du måste rusa till toaletten.

Men vem har egentligen sagt att livet är enkelt? Vi har alla våra problem som vi måste leva med. En del lyckas bättre än andra med att leva med dem. Jag har dessutom mitt besvärliga hår, som jag vet att några är avundsjuka på. Men att ha lockigt hår är inte alltid så roligt eller vackert som en del påstår.
Jag kan och vill inte ha kort hår för det blir mer som afro-krull då och det är något jag inte vill ha. Mitt hår älskar verkligen att tova sig också, så jag försöker spara tillbaka så jag får långt hår igen.


Jag gjorde en miss att klipp av mitt långa hår för att få det jämnt igen, men det blev lite väl kort. Tack och lov verkar det växa fortare än jag trodde det skulle göra. Snart blir det dessutom lite ny färg i det också.
Nu har jag haft min riktiga hårfärg ett tag nu och färgar jag det kommer jag dessutom märka hur fort det växer ut igen.


Ni ser ju själva skillnaden på mitt hår på de här två sista bilderna, men en vacker dag kommer jag ha lika långt hår igen. Trivdes bättre när jag hade långt hår, det kändes som om jag kunde göra mer med det också.

Så slutsaten är, jag är jag och kan inte andra acceptera mig för den jag är så är det synd om dem.