Ingen rast, Ingen ro

Helgen är kommen och vad händer då, jo jag vaknar upp på lördagsmorgonen och är förkyld, med både halsont och feber. Grattis. För att göra det hela bättre är jag fortfarande öm eller har "träningsvärk" i ryggen efter att jag varit hos kiropraktorn, så det var verkligen väl tajmat med en liten förkylning nu.

Feber gick nästan över tills idag och nu är det mest det onda kvar i halsen. Sitter massa segt slem där, det river varje gång jag hostar. Nåväl, ska väl hinna krya på mig innan jag ska börja jobba igen, är ledig måndag också, så har ytterligare en dag på mig.

Hade lite hostmedicin hemma, som jag börjat ta för att lösa upp slemmet i halsen. Blir jag bara av med hostan så är det andra hanterbart. Nåväl, får väl vara glad att jag inte ligger däckad i hög feber åtminstone.

*over and out*

Hur svårt ska det vara?

Allt jag vill är att hitta någon som tycker om mig för den jag är, oavsett i vilket tillstånd jag befinner mig i. Någon som jag också kan tycka om precis på samma sätt. Någon att krama och finna styrka i varandra. Någon som inte sårar. Någon som finns där i vått och torrt och likadant att jag finns där, på lika villkor.

Börjar kännas hopplöst och jag börjar ge upp hoppet att någonsin få uppleva det där fantastiska som många andra. Livet hemma är inte så roligt längre, det känns inte som något bra tecken när det är bättre på jobbet än vad det är hemma.

*over and out*

En Dag i sann vinter anda

Idag är en sådan där dag när jag stolt kan sträcka på mig.

Dagen började som många andra dagar, förutom att det snöade väldigt mycket ute. På väg till jobbet fick jag skotta mig fram till personbilen, lät sedan snöskyffeln stå där för att underlätta när jag kommer hem. Då det skulle fortsätta snöa.

Jag åkte iväg, vägarna var väldigt spåriga och plogbilarna måste haft fullt upp. Det var halt under snön, det märkte jag när jag bromsade strax innan jobbet och bilen bara kanade. "Jaha, det kommer bli kul att köra lastbil här sen" tänkte jag då.

Väl inne på kontoret hos trafikledningen, fick jag reda på att det var några sjuka. Jag skulle köra som extrabil, två körningar innan jag kunde påbörja den egentliga körningen jag hade.
Sagt och gjort, kopplade loss släpet från bilen och åkte fram till vår ramp, där vi kan skotta av snön från taket på bilarna. Snön var lätt, det gick fort att skotta bilen.

Jag åkte iväg och genomförde dessa två körningar, kom sedan tillbaka till åkeriet 2 timmar senare, backade ner bilen i gropen och lastade de pallarna jag skulle ha med mig. Åkte sedan och kopplade släpet, redan när jag körde innan hade jag önskat att jag kunde få köra utan släp idag eftersom det var så mycket snö vilket innebär att det finns risk för fastkörningar.

Jag behövde släpet ändå, för annars hade jag inte fått med mig allt jag skulle hämta under dagen. Det var bara till att koppla släpet, åka fram till rampen och skotta av snön från taket. Då såg jag att det redan hade hunnit bli lite snö på bilens tak. Tänkte då att jag säkert kommer få skotta av taken imorgon igen, för att vara på den säkra sidan.

Iväg bar det, jag spärrade automatlådan till manuell när vi närmade oss backar, eftersom jag inte ville att bilen skulle få för sig att växla mitt i backen och resultera att vi blev ståendes. Hörde mycket på trafikradion om lastbilar som fastnade i backar och hade problem.

Första stoppet var oplogat och de kunde inte lasta, som vi brukar när jag har släpet med. Jag fick vackert koppla loss släpet och köra in närmare porten, under tiden jag kopplade loss, skottade de undan den värsta snön där de skulle lasta.

Det flöt på riktigt bra efter det, jag fick verkligen planera hur jag lastade. Jag är glad att jag planerade som jag gjorde, då jag såg en lastbil som hade kört fast på ett ställe när den backat intill en brygga med släp efter. Idag var det en sådan dag när jag kopplade av släpet mer än jag brukar, normalt brukar det få hänga med bakom, men jag ville inte riskera att köra fast.

Sista gången jag ställde av släpet, kände jag lite spontant att det kommer inte bli kul att hämta det senare, jag hade lastat några pallar på släpet. Det stod parkerat utefter en industrigata och för att komma därifrån måste man först köra i en nerförsbacke och strax innan den större vägen är det stopp-plikt och en liten svacka upp till vägen igen.
Kände att det slirade när jag bara körde med bilen.

När jag sedan kom tillbaka och började köra nerför backen, kände jag hur släpet försökte trycka ut bilen i diket. Fick direkt en klump i magen och tänkte att jag kommer fastna när jag ska ut på den stora vägen. Stannade när jag hade bilen precis i svackan och tittade om det var fritt. När det blev fritt började jag köra, hade även låst växellådan till manuellt.

Det gick bra, släpet stod i nedförsbacken och puttade på bilen, men när släpet skulle upp för den lilla backen då började det slira, självklart ska Murphy's lag träda i kraft i samma veva, då kommer det bilar. Jag visste att om jag stannar blir jag ståendes. Jag kom ut på vägen, men det var nära att jag inte hade kommit därifrån.

Jag tror bilarna förstod, de visade hänsyn och det tackar jag för. Nu hade jag bara ett stopp kvar, som var tvunget att lastas idag, kom dit med en minuts marginal, trodde jag. Visade sig att de stängde 16:10 och inte 16:00, som jag hade trott.
Där kom nästa dilemma, jag kunde inte lasta på bilen, då jag inte hade plats. Det var tvunget att lastas på släpet. Frågade om de hade någon snöskyffel, så vi hade kunnat skotta undan den värsta snövallen, som hade blivit efter att de plogat vägen där ute.

Truckchauffören trodde det skulle gå ändå, men det gjorde det inte. Trucken körde fast, de hämtade en annan truck för att dra loss, vad händer då? Jo, även den trucken fastnar. Slutade med att jag fick försöka backa in släpet på deras gård. Det gick bra, lite synd att han inte sa redan från början att jag skulle göra det i och med snövallen. Då hade vi sluppit lasta 7 pallar i 40 minuter, men men alltid lär man sig något nytt, och de hade något att berätta där hemma om allt tokigt som hände då.

Nåväl, slutet gott allting gott. Jag kom hem till åkeriet och kände mig väldigt nöjd med mitt lilla äventyr idag. När jag sedan frågade trafikledningen vad jag ska köra imorgon, fick jag höra att det blir samma tur som idag, för att jag gör det så bra.
Nu blir det på det igen imorrn och se om det går lite lättare, nu när det slutat snöa och plogbilarna kommer ikapp. Känns som det kan bli en bra dag imorrn, det gillar jag.

*over and out*