Ingen lust..

Idag har varit en jobbig dag, på många sätt och jag har tappat lusten att göra någonting. Allt känns bara jobbigt, men jag vet att jag måste göra saker för annars händer det inget.
Det började med att jag fick reda på att jag inte får någon lön den här månaden utan den kommer nästa månad, surt. Vilket i sin tur innebär ytterligare en månad av ekonomiska problem.
Vidare har det varit lite struligt på jobbet, samt petitesser när jag skulle åka hem från jobbet (sånt som jag i normala fall inte blir irriterad över).

Allt blir framflyttat också, planerna på att äntligen kunna köpa ridstövlar i april får vänta till maj månad. Jakten på nytt arbete fortsätter då jag konstaterat att min kropp inte kommer klara av att jobba där så länge, känns som allt är anpassat för pygméer och jag är en jätte bland dessa minisar.

Tack och lov är kollegorna helt underbara och vi har roligt på rasterna och även under arbetstid när vi kan, så jag är väldigt tacksam att jag fått chansen att lära känna alla dessa underbara människor, som får mig att skratta och må bra.
Den dagen när jag säger "tack och hej" så kommer jag nog sakna dem lite och får ta å bjuda på något då de bjudit mig på ett längre liv.

"Ett gott skratt förlänger livet."
*over and out*

Magnet

Idag kom jag på något som gjorde mig glad. På jobbet har vi ett lunchrum med olika bord och det bordet jag brukar sitta vid så känner jag mig som en magnet. Då jag lyckats få två stycken som satt vid andra bord innan att sitta med oss också, så vårt lilla bord är populärt, men det är mysigt och trevligt att sitta många runt ett bord.
Det gör rasterna så mycket roligare.

Idag har jag även stått och jobbat vid maskinen som gör ryggstöden (Harald, kallas maskinen) och plötsligt hör jag något som låter som maskinerna på Dennis jobb när de larmar. Jag tänker inte så mycket mer på det och fortsätter jobba, "det är väl bara en maskin som larmar". Sen ser jag en som typ springer och jag får för mig att det är en viktig maskin som strular.

Det är först när Rosa kommer fram till mig och säger att det är brandlarmet, som jag fattar vad som händer. Så vi går ut, jackan fick stanna i skåpet, ingen tid att hämta den. Dock hinner vi inte längre än till lunchrummet förrän vi får veta att det är falskt larm.

De hade städat ute på lackeringen så det dammat ordentligt. Tur det inte var på riktigt, hade nog kunnat bli en fin brasa det. Även om det blev lite avbrott så slog vi rekord vid "Harald" med 2600st ryggstöd på en dag vilket blir 10 pallar. Så det känns riktigt kul att det går så bra och det gör alla glada.

Ska även ta och skaffa mig ett headset till min fåne, så jag kan ringa utan att behöva sluta jobba. Tyvärr så kan jag bara ringa under arbetstid, då telefontider inte alltid är dom bästa som bekant. Nåväl, sen vill jag lyssna på min egen musik också, tröttnar lite på radion med samma låtar om och om igen, samt reklamen.

Nu ska jag ladda om mina batterin tills imorrn och jag får hoppas det blir ytterligare en kanon dag.

*over and out*

Abstinens

Vilken längtan som sög tag i mig igår när jag åkte till stallet. En längtan jag inte trodde jag hade.
Jag mötte några lastbilar och jag fick en slags abstinens av att få köra en själv, att få glida fram på vägarna och se till att det som fraktas kommer fram osv.

För varje dag inser jag att jag borde ha ett mer fysiskt jobb, då det passar min kropp bättre - speciellt ryggen. Inte kul med nästintill stillastående arbete med bänkar som är anpassade för "dvärgar", fast det var väl att ta i men det är lite så jag känner mig, som en jätte bland korta människor.
Det är inte alltid bra att vara lång.

För övrigt gick ridningen bra igår också, fick Camillo och vi hade förberedande hoppning. Det var riktigt kul och nu när jag vet hur man sätter en bra galopp på honom blir det bara bättre, nu måste jag bara hitta hur jag ska samla honom så han inte blir så lång över hindren. Allt kommer inom sinom tid.

*over and out*