Låt det vara ljus


Igår fick jag ett meddelande att jag är en toppenkompis som lyssnar. Det värmer mitt hjärta och fick mig att tänka ett varv. Jag försöker vara den personen jag själv hade behövt när livet var tungt, fick mig att tänka tillbaka till tonårstiden när jag var blyg och mer introvert än vad jag är idag.
När jag inte hade så många vänner runt mig utan en handfull.

Idag är jag mer introvert extrovert och har många goa människor som omger mig, vänner, kollegor, stallkamrater m.m. Det är underbart och jag mår riktigt bra med liv just nu, ekonomin har stabiliserat sig, jag vet vart jag står, jag trivs som fisken i vattnet på mitt jobb osv.
Visst det är lite saker kvar som ska köpas in för att lägenheten ska bli komplett, men det jag har räcker gott och väl just nu.

Jag ångrar inte att jag inte tog det där sista steget ut framför tåget för över 10 år sedan, när livet var som värst. Tanken som räddade mig var "men vad händer om 10 år?". Här är jag nu idag och ångrar ingenting. Det har varit en tuff resa, men jag kan nog säga att det varit värt det för att komma dit jag är nu.

*over and out*

Vem kommer sakna mig först?

Jag vet inte varför, men de senaste kvällarna har jag tänkt på döden. Ena tanken som poppade upp var om jag skulle dö i sömnen, vem skulle bli först att sakna mig då jag lever ensam? Min gissning var jobbet, de skulle ringa och undra vart jag var, stallet skulle nog också börja undra vart jag var, men hur lång tid det skulle ta innan någon hittade mig det vet jag inte.

Igårkväll höll jag på att inte få somna då jag tänkte på döden igen, den här gången på att jag bara har ett liv och när jag dör är det slut och det blir inget annat troligen. Även om jag begravs i jorden, så kommer ingen hitta mina kvarlevor, då jorden käkar upp sig själv (förvisso långsamt men ändå).

Jag vet inte varför dessa tankar börjat poppa upp i mitt huvud, om det är för att jag är singel och lever ensam eller om det är på grund av något annat. Svårt att säga.

*over and out*

Förändringar

Det är rätt intressant. Jag såg ett minne för 2 år sedan. Då var det vuxet folk som mobbade mig. Det är så skönt att dessa personer försvunnit ut ur mitt liv, i alla fall de flesta. Några finns kvar men de ignoreras. Jag känner att jag har växt som person och nu är jag gåsen och mobbarnas kommentarer vattnet, det rinner av.

Den personen jag är idag hade jag aldrig blivit om jag dels inte haft det jobbet jag har nu, och dels på grund av de underbara kollegorna jag har, vissa goa vänner, samt alla goa glada kunder med. Det är rätt mycket som spelar in, även om livet är tufft.

Har nästan kommit till rätta med mitt liv, det börjar kännas bra rent ekonomiskt även om vissa månader är tuffa. Det gjorde mycket att jag bytte bil, det känns som den nya bilen är billigare än den gamla, även om den var dyrare i inköp.
Jag har äntligen lyckats köpa mig en soffa, nu är det bara en riktig TV som saknas med HD-upplösning. Längtar att kunna sitta i soffan och kopplat datorn till TVn.

Var dag är ett steg i rätt riktning och en dag kommer det kännas mycket bättre än vad det gör idag.

*over and out*