Att hitta den rätta?

Ibland undrar jag om det finns den där perfekta partnern där ute eller om det bara är en dröm som aldrig kommer uppfyllas. Förvisso kanske man kan komma rätt nära den drömmen, men helt perfekt kommer det aldrig att bli.

För mig personligen skulle det räcka med någon som uppskattar mig för den jag är, vill göra saker ihop med mig. Saker som att gå promenader ihop, campa, utflykter, fiska, rida/köra häst, osv och helt enkelt kunna göra saker gemensamt. Det hade varit roligt med någon som inte är negativt inställd till precis allt och som kan få ens egen motivation att blomstra till liv och sprudla med glädje.

Ibland funderar jag på om gräset verkligen är grönare på andra sidan. Det är väl som dom säger: friskt vågat, hälften vunnet.

Frågan är om man vågar, det är trots allt lite osäkert. Jag tror nog det kommer bli bra i slutänden ändå och att jag hittar nog den partnern som kommer passa mig och jag passa den.
Känner jag mina misstankar rätt så om partnern är en dröm så är nog svärföräldrarna en mardröm, hahaha. Man kan inte få allt som någon sa, får nog sikta på en blandad kompott och ta lite bra från båda så kommer det nog bli alla tiders.

*over and out*

Vem är bra för mig?

Ibland kan jag inte låta bli att fundera på om det verkligen finns någon där ute som är bra för mig. Det känns inte som om det finns någon som klarar av mig och stå ut eller eventuellt avleda mina aggressioner.

Jag var och sökte hjälp för just det problemet, men de sa att jag inte hade dom problemen som jag hade beskrivit. Jag vill inte hamna i en situation där det är jag som är den våldsamma personen och må dåligt för att i just den millisekunden så vet jag inte vad jag gör, men efteråt är jag fullt medveten och ångrar mig så sjukt mycket.

Jag vet att de finns några där ute som säger att jag inte får vara negativ, men ibland måste även dom negativa känslorna/tankarna få komma ut också annars byggs de på hög och det blir inte bra i slutänden.

Har känt på sistone har jag blivit mer grinig och lättirriterad på småsaker, som jag inte blev irriterad på förut. Ibland funderar jag på om det inte är lika bra å va själv och inte ha någon annan runt sig som kan få skiten för att jag blir sur/arg. Samtidigt vill jag vara en del av gemenskapen och det rimmar dåligt med att vara själv, så frågan är vad som egentligen är bra för mig?

Undra om jag någonsin kommer få reda på det? Bara tiden som vet.
En sak i taget så får vi se vad morgondagen bär med sig.

*over and out*

Härliga häst

Ja, som bekant har jag gått och blivit hästägare, den 17:e maj närmare bestämt. Så idag har jag ägt Markiza (som hon heter) i exakt tre veckor. Första veckan var lite jobbig, mest för att det var mycket nytt för hästen och det tog ungefär en vecka innan hon kunde koppla av och känna sig hemma.

Sen när vi började rida ut lugnade hon sig ytterligare och sakerna hon har varit rädd för har försvunnit. Det var lite motigt att gå in i ladugården och boxen i början, men med lite tålamod och tid så går det alla tiders.
Sen har även vattenhon i hagen varit läskig också, så man måste springa förbi den när man ska ut/in i hagen. Var även kul att titta när hon skulle dricka vatten ur detta läskiga kar, precis som om något när som helst skulle hoppa upp och bita henne.

Just nu rider vi endast ut på uteritter för att bygga lite kondis och bättra på grundmusklerna. Det finns ingen paddock eller åker man kan rida på. Åkern går förvisso att rida på efter att de tagit in höet, men jag tror att jag hunnit flytta henne till ett riktigt stall med hästkompisar innan dess. Så vi håller oss till uteritterna och backarna.

Letar även ett hästsläp nu så jag kan försöka börja lastträna lite, så det slipper bli en process sen när vi väl ska flytta henne på riktigt. Även om jag vet att det går att låna/hyra släp när man ska flytta så känner jag att det är lite jobbigt att göra varje gång man vill lastträna, då hon behöver lite lastträning för att stärka sitt självförtroende.

Hon går ihop med fåren och samtidigt som de tycker hästen är läskig är de ändå väldigt nyfikna på henne och hon har varit nyfikna på dom och undrat varför de springer iväg när hon kommer och vill hälsa.
Idag såg det riktigt roligt ut när jag hade släppt ut henne efter vår ridtur och fåren springer så nära de vågar och står och tittar på hästen (bilden ovan), tyvärr hann fåren springa iväg när jag försökte ta mig lite närmare.

Är ändå väldigt skönt att det går så bra att ha henne ihop med fåren, som en tillfällig lösning tills jag ordnat upp med allt annat. Som t ex innan vi bytte hage på får och häst, så var det lite ont om bete så hästen fick lite hö och fåren ville också ha.

Imorrn blir det ytterligare en ridtur, märkte att jag måste försöka hinna med helst en ridtur varje dag. Red ut senast i måndags och idag var hon pigg och taktade en bra stund innan hon lugna sig på ridturen. Har slutat jobbet lite sent och varit helt slut, så det har bara varit skönt att åka upp till hästen och mocka och göra i ordning, samt bara umgås och lära känna varandra.

Kommer bli spännande att få ta tag i alla utmanande utmaningar i framtiden också och se om vi kan ta oss över dom. Det som står först på listan är att få lite mer ridmuskler på pållan och få henne lösgjord. Om ett år, så tänker jag mig att hon har kommit igång såpass mycket att vi kanske vågar oss ut på någon lite lättare pay & jump eller pay & ride. Så nu har jag lite att jobba efter.

*over and out*