Julen blir inställd?

Tankarna bara snurrar och jag vet varken ut eller in. Jag vet heller inte hur jag ska göra är riktigt kluven.
Hästen har fått återfall av koliken. Hon fick det i torsdags, jag var i stallet under natten till fredag och höll koll. Hon repade sig på fredagen lite, hoppet fanns. Bestämde mig för att va på den säkra sidan och stannade hemma på julafton, åkte till stallet, hästen sämre..

Jag vet att jag inte kommer kunna åka hem och stanna över natten, men jag vet inte ens om jag kommer våga åka upp bara några timmar, om jag åker kommer jag nog ha svårt att koppla av. Känns som det är säkrast att stanna hemma och missa allt, men hålla koll på hästen så inte hon blir sämre.

Det känns så tråkigt att missa julen, den som jag sett fram emot så länge. Höjdpunkten på året när jag får träffa alla igen och äta god mat. Visst jag kan äta god mat hemma med, men den smakar inte lika gott utan sällskap.
Kanske får försöka sikta på nyår istället och hoppas hästen är bättre då, men jag vet inte, mår skit just nu.

Det här var verkligen inget jag behövde just nu, verkligen Murphy's lag som är i farten om alltings djävlighet.

*over and out*

Att vara ensam med problem

Jag känner mig faktiskt stolt över att klara av saker, som när jag hade partner inte klarade av. Ett exempel är att jag helt på egen hand lyckades byta baklampa på personbilen, trots att en av skruvarna gått sönder såpass att det inte gick att använda stjärnmejseln.
Det kändes riktigt bra att klara av det, samt även många andra saker också.

Jag har en känsla att mitt jobb bidragit mycket till detta. På lastbilen kan jag byta alla lampor i princip. Det är bara LED-lamporna, där man byter hela insatsen, som jag inte reder ut och hellre låter någon kunnig göra, men kanske skulle jag nog kunna lösa även det.

Det märks och känns att jag har utvecklats mycket under dessa år, som singel och jag utvecklas fortfarande, vilket både är roligt och spännande. Se om målet kan nås.

*over and out*