Inte min dag idag..

Dagen började bra, men sen efter lunchrasten började det dala raskt utför. Kommer till en kund och ska lossa då har de "stängt" från 13-15:00, fanns telefonnummer att ringa, ingen som svara, så åkte vidare.

Bästa var lossningen efter, där kunden lyckas ligga steget före mig. Så när jag öppnar dörren in så dyker det upp en fraktsedel mitt i ansiktet på mig, jag hoppade till lite, vi fick båda ett gott skratt. Alltid kul att lossa eller lasta där.

Åker vidare och på ett ställe så skulle man ringa på en ringklocka i minst 5 sek, gör det men ingen som kommer. Slutar med att jag letar upp telefonnumret i bokningen till företagsväxel och blir kopplad och får be dom att skicka ut någon som kommer och lastar. Var tydligen ingen ute i lokalerna, så inte undra på att de inte hörde ringklockan. Som grädde på moset började det hällregna.

Nästa stopp stänger kl 16 och jag kommer dit 15:50, bara för att inse att de stängt och låst grindarna, får ringa till företaget och kolla så de säkert har öppet, det hade dom och grindarna skulle tydligen inte var låsta än, fick köra in bakvägen istället. Nackdelen var då att jag inte kom under taket vid utlastningen och godset fick inte bli blött, underbart när det vräker ner regn, blev en snabb lastning.

Efter det skulle jag tillbaka till det stället som hade haft "stängt", då de ville ha sina grejer idag. Beger mig av från och inser ganska snart att jag skulle kört omvägen jag hade tänkt ta först, det var 4 km asfaltering på den vägen jag kom på, som tog ca 30 min att ta sig igenom, superkul när man har lite bråttom. Väl igenom så tajmar jag även in tåget när jag skulle över järnvägen.

Kommer till kund, fick inget bra första intryck då det första kunden gör är att "skälla" på mig. Jag hade kört in på företaget och tagit en stor vid sväng för att komma runt med bil och släp, kunden ville få det till att jag hade vänt på en femöring och att då står bakhjulen på släpet still och gör sönder asfalten (speciellt om det är sommar och varmt) så åkeriet får stå för kostnaderna att laga, men nu gjorde jag inte det och asfalten var hel så varför är du arg på mig?

Enligt kund var det så logiskt att man skulle åka ner emellan ett par byggnader, men det satt inga skyltar vart man skulle lasta/lossa och vägen ner till byggnaderna var inte så bred, så det logiska var att ta den breda vägen rakt fram och vända på den stora planen som fanns där.
Hur ska jag då veta att det går att komma runt med 24 meter på ett okänt ställe, som jag aldrig varit på innan och det finns inga skyltar som anvisar vart jag ska? Visst kunde gått ut och frågat, men ingen skada skedd och nu vet jag vart jag ska nästa gång om jag får köra dit fler gånger och förhoppningsvis är kunden på bättre humör då.

Nåväl, kund fick sina pallar och asfalten var hel, men kund kunde inte släppa och typ fortsatte "läxa upp" mig och jag hade bråttom, hade en hämtning kvar och köerna vid asfalteringen hade redan dragit ut på tiden ganska rejält.

Halv sex kom jag till sista lastningen, tur för mig att de jobbade både dag och natt, när pallarna prompt måste med till varje pris. Blev en snygg parkering hemma på gården och jag kunde gå hem. Nåväl, slutet gott, allting gott, nu hoppas jag på en bättre dag imorrn.

*over and out*

Trafiken i ett nötskal..

Idag fick jag köra Växjö igen, fast det blev en liten specialare eftersom jag även skulle ner till Tingryd och med facit i hand var jag glad att jag ställde det som skulle dit på bilen. För det skulle levereras till en gård och vägarna dit var inte direkt så breda, men fin natur.

Efter att jag hade lossat skulle jag åka tillbaka till Växjö för att hämta mitt släp. Konstaterat att de inte kan köra rondell i Växjö, rondellen är 2-filig, ena filen är fri, men det kommer en bil i den andra filen (innerst, närmast mitten) och då vågar de inte köra, tror detta hängde ihop med trafikanter som direkt från innerfilen skulle svänga av höger utan att först byta till ytterfil (som jag fick lära mig i körskolan x2).

Så det blev köer som sjutton, lyckades kringgå vissa av köerna så jag kom ut på vägen, sen bar det iväg hemåt. Fast jag hann inte ens till Alvesta innan nästa incident nästan inträffade.
Sista biten av den vägen innan Alvesta blir 2-1 väg och filerna går ihop, min lastbil var i det en-filiga och släpet kvar på det tvåfiliga, då kom det en stressad bilist som skulle försöka köra om. Det gick inte så bra, den fick använda sina bromsar och det var bara centimetrar kvar från att den skulle bli klämd mellan vajerräcket och mitt släp.

Jag såg redan när jag började närma mig avsmalningen att bilen var på ingång men att den inte skulle hinna och jag hade farthållaren i på 80 km/h, det jag hörde i huvudet under hela händelsen var en av mina lastbilslärare som sa att vi inte skulle släppa farten för sådana "idioter" som försöker tränga sig före.

Kan avslöja att det en-filiga partiet som kom upp endast var några meter långt innan det blev två-filigt igen, och då gick det långsamt om för bilen (kanske insåg den något?). Sen ironiskt nog så svängde bilen av nästa avfart och jag var inte alls långt efter. Det är då jag inte kan låta bli att undra hur deras tankegång går. Har man verkligen så bråttom att man hellre riskerar sitt liv än att säkert komma fram?

Så bråttom hoppas jag att jag aldrig kommer behöva ha, för vi har bara ett liv och det ska vi vara rädda om oavsett.
Det var riktigt skönt att parkera ekipaget på gården och gå hem och kunna andas ut lite, nu laddar jag om batterierna inför morgondagen.
*over and out*