Är det jag...

..som är felet? Är det jag som förstör för mig själv? Är det jag?

Jag har börjat inse att det är jag själv som ställer till det för mig själv, men jag vet inte riktigt hur jag ska reda ut det då det bara är jag som kan ändra på mig själv. Jag gör saker och ting mer komplicerade än vad det borde vara. Att jag haft svårt för den sociala biten är ingen nyhet och osäkerheten sätter sina spår.

Döljer ofta osäkerheten bakom ett skratt, ett leende eller varför inte skämta bort det? Skulle nog vara bra att försöka ta tag i det och bli bättre, men frågan är hur gör man det när man inte har någon aning och är osäker? Speciellt i och med att det finns ont om tid också, jobbar heltid och har hästen att ta hand om. Så frågan är när jag ska hinna med att reda ut mig själv eller det kanske kommer med tiden?

Öva upp självförtroendet och bli av med osäkerheten det vore inte helt fel att försöka börja med.Kan ändå inte få ner alla mina tankar i ord så det kanske är lika bra att lämna det där och börja så?

*over and out*

Vad är lycka?

Tänk dig att komma till hästhagen och bli välkomnad av ett gnägg och en häst som kommer och möter dig. Sen att det inte är samma häst som gnäggar som den som kommer fram spelar ingen roll.
Jag får vara glad att det är min pålla som kommer till mig i hagen, det har varit hennes hagkompis som varit gullig och hälsat på mig nästan varje gång jag kommer. Sen blir hon jätteledsen när hon inte får följa med in utan bli kvar i hagen själv. Dessa tanter.

Vi gör små framsteg hela tiden och det är bra att öva och inse att det inte är så farligt att bli lämnad själv och att förr eller senare så återförenas man med sin kompis. Nu i veckan som kommer ska vi börja med ett spännande projekt, som nog kommer bli ett projekt, nämligen lastträning.

När vi hämtade hem henne första gången tog det 90 min att lasta, när jag och Eva skulle lasta för att för att byta stall tog det bara 45 min. Målet är att jag ska klara av att lasta henne själv. Så tanken är att försöka öva lite varje dag och få henne att acceptera transporten. Måste ta tag i lastträningen om vi ska kunna komma iväg på träningarna i höst. Nu i början så kan vi faktiskt rida dit, men det kommer gå fort tills vi inte kan det längre. Så lika bra att ta itu med det nu.

I måndags red vi vår första ridlektion för instruktör, förvisso var det min vanliga ridskolelektion, men ändå. Nu i veckan blir det två lektioner, först ridskolan på måndag och sen på torsdagen är det dags för vår första hopplektion. Får vi se hur det går om jag har en taggad häst som tycker livet leker eller om det är superläskigt. I vilket fall som kommer det bli en utmaning och en bra sådan. Vi skyndar långsamt.

*over and out*

Dags för slutspurt

Ja, det är verkligen slutspurten nu för snart är det dags för min allra första riktiga semester. Ska bli skönt med lite ledighet speciellt nu när jag fått jobba natt. Förvisso blir det väl behövda slantar, men jag funderar på om det är värt besväret att inte få vara människa, för jag fungerar inte så bra som nattmänniska.

Jag trivs allra bäst på dagtid och det märkte jag extra väl förra veckan, då jag jobbade dag och stormtrivdes. Denna veckan är jag tillbaka på natten och det började inte så bra. Fick en chock i måndags när jag öppnade bilen och såg att den var fylld hela vägen (i vanliga fall brukar det finnas ett litet utrymme längst bak som man kan röra sig på). Så det blev till att sortera och slänga ut tomma burar som var i vägen.
I övrigt var det väldigt lugnt, sen kom tisdagen och då var det lite gods så jag kom iväg tidigt, däremot lyckades liftdosan rymma ur byxan och landa med en duns i backen.

Så där fick jag för att det hade flutit på bra, var inte alls jättekul att stå bredvid liften på marken och liftlossa trallar och burar och se till så de inte åkte iväg. Förvisso var det inte höja och sänka momentet som var jobbigt, var mest när man ska tilta liften, men det gick rätt bra ändå.
Tror det sinkade mig någon minut bara på varje stopp.

Nu får vi se om de hunnit laga liftdosan idag eller hur det gick, för jag försökte även kolla så det inte var så enkelt som att batteriet hade hoppat ur, men det var det inte. Nåväl vi löser väl problemen som uppstår, det är först när man blir av med något man är van vid att använda som man inser vilken hjälp det varit.

Det som är så skumt med att jobba natt är att man tappar kollen på vilken dag det är, för man går och lägger sig och när man vaknar så brukar det vara en ny dag, men så är inte fallet när man jobbar natt. Kommer kännas skönt imorrn när jag vet att det bara är en natt till sen kan jag slappna av och ta det lugnt.

Längtar faktiskt lite, sen får vi se om det är något att ha eller om jag kommer klättra på väggarna. Kommer nog hänga rätt mycket i stallet under dom veckorna. Då ska pållan få massor med uppmärksamhet och träning, så kommer det nog bli alla tiders.

*over and out*