Nu börjas det..

Jungfruturen har blivit tagen. Idag har jag blivit nerringd från åkeriet. Första samtalet väckte mig, då jag fortfarande inte vill vända tillbaka dygnet. Det rörde sig om att köra lastbil och släp och flytta några pallar inom Gnosjö på lördagen, tyvärr är jag redan upptagen. Annars hade jag lätt gjort det.

Istället blev jag uppringd en timme senare då det var en "panik-körning" som skulle köras, och den tackade jag ja till. Så jag har fått köra en fin liten budbil idag:

Det var en riktigt fin körning, bara att åka och hämta en pall. Behövde inte ens röra pallen, då den fick lastas och lossas med truck, samt bara en fraktsedel att hålla reda på. Kunde inte bli mycket bättre, fint väder var det också.

För min egen del kändes det skönt att börja i en liten budbil, för snart ska jag upp bakom ratten på en lastbil och då blir det mer att hålla reda på.

Kul att det går framåt i alla fall, nu drar det snart igång på allvar.

*over and out*

Pirrigt

Idag ska jag åka med på min första natt-tur. Det är lite nervöst då jag inte vet så mycket om vad som kommer ske mer än att jag ska vara åkeriet vid 18:30 senast. Kommer vara där lite tidigare så jag inte missar något. Jag vet bara vad chauffören heter som jag ska åka med, vet inte hur han ser ut. Så det blir nog bra.

Jag kommer nog känna mig lite osäker i början, men jag hjälper gärna till med vad jag kan. För det är ett stort ansvar att köra läkemedel, så det gör det hela lite extra pirrigt. Dessutom måste jag ta initiativ att lära mig, för jag måste när jag snart ska köra det själv.
Bästa är också att det bara är en bil, inget släp. Då det var ett tag sedan jag körde sist, kan va bra att mjukstarta lite först innan vi tar i med hårdhandskarna.

Men å andra sidan är jag glad över att jag kunde åka med idag, för då kan jag ta reda på hur länge jag sover sedan, utan att vara rädd att försova mig. Har bara ridning imorrn kl 18, men så länge kommer jag inte sova.

Här ska nu samlas nerver och jag hoppas åtminstone det kan vara uppehåll när jag ska bege mig. Vill inte gärna cykla i ösregn, visst det går men det är inte så kul att sitta med blöta kläder i en lastbil sen. Nej tack, säger jag.
Fast enligt väderprognoserna ska det lätta upp tills ikväll så jag håller tummarna.

*over and out*

Nervositet med besked

Med ett bultande hjärta lyfter jag luren, knapparna känns tunga att trycka in och sedan denna väntan medan nervositeten och spänningen stiger. Det går snabbt, ingen lång väntan innan det svarar. Ingen tid att andas ut. Pang på.
Nervositeten släpper och besked kommer imorgon.

Det lutar att jag ska åka med tre gånger innan det blir skarpt läge. Jag klarar det här. De tror på mig, annars hade jag inte fått ansvaret. Peppar mig själv.

*over and out*