Vad är lycka?
Jag får vara glad att det är min pålla som kommer till mig i hagen, det har varit hennes hagkompis som varit gullig och hälsat på mig nästan varje gång jag kommer. Sen blir hon jätteledsen när hon inte får följa med in utan bli kvar i hagen själv. Dessa tanter.
Vi gör små framsteg hela tiden och det är bra att öva och inse att det inte är så farligt att bli lämnad själv och att förr eller senare så återförenas man med sin kompis. Nu i veckan som kommer ska vi börja med ett spännande projekt, som nog kommer bli ett projekt, nämligen lastträning.
När vi hämtade hem henne första gången tog det 90 min att lasta, när jag och Eva skulle lasta för att för att byta stall tog det bara 45 min. Målet är att jag ska klara av att lasta henne själv. Så tanken är att försöka öva lite varje dag och få henne att acceptera transporten. Måste ta tag i lastträningen om vi ska kunna komma iväg på träningarna i höst. Nu i början så kan vi faktiskt rida dit, men det kommer gå fort tills vi inte kan det längre. Så lika bra att ta itu med det nu.
I måndags red vi vår första ridlektion för instruktör, förvisso var det min vanliga ridskolelektion, men ändå. Nu i veckan blir det två lektioner, först ridskolan på måndag och sen på torsdagen är det dags för vår första hopplektion. Får vi se hur det går om jag har en taggad häst som tycker livet leker eller om det är superläskigt. I vilket fall som kommer det bli en utmaning och en bra sådan. Vi skyndar långsamt.
*over and out*