Vem är bra för mig?

Ibland kan jag inte låta bli att fundera på om det verkligen finns någon där ute som är bra för mig. Det känns inte som om det finns någon som klarar av mig och stå ut eller eventuellt avleda mina aggressioner.

Jag var och sökte hjälp för just det problemet, men de sa att jag inte hade dom problemen som jag hade beskrivit. Jag vill inte hamna i en situation där det är jag som är den våldsamma personen och må dåligt för att i just den millisekunden så vet jag inte vad jag gör, men efteråt är jag fullt medveten och ångrar mig så sjukt mycket.

Jag vet att de finns några där ute som säger att jag inte får vara negativ, men ibland måste även dom negativa känslorna/tankarna få komma ut också annars byggs de på hög och det blir inte bra i slutänden.

Har känt på sistone har jag blivit mer grinig och lättirriterad på småsaker, som jag inte blev irriterad på förut. Ibland funderar jag på om det inte är lika bra å va själv och inte ha någon annan runt sig som kan få skiten för att jag blir sur/arg. Samtidigt vill jag vara en del av gemenskapen och det rimmar dåligt med att vara själv, så frågan är vad som egentligen är bra för mig?

Undra om jag någonsin kommer få reda på det? Bara tiden som vet.
En sak i taget så får vi se vad morgondagen bär med sig.

*over and out*

Kommentera här: