Osäker framtid
Förvisso vill jag inte ha barn i dagsläget, det fanns en tid när jag verkligen ville. Nu börjar det kännas som om tiden tickar iväg även om jag vet att åldern på först föderskor ökar. Vet att risken för komplikationer ökar ju äldre man blir, sen hjälper det inte att jag läste en artikel härom veckan om en som hade fått livmoderhalscancer och nu lever i klimakteriet inte ens 30 år gammal med alla biverkningar det fört med sig.
Jag var och tog cellprov tidigare i år, fick svar hem att jag har cellförändringar och blivit kallad till ytterligare kontroll, så är väl ganska orolig egentligen även om jag inte visar det.
Jag sa en gång i tiden att jag inte skulle skaffa barn förrän jag hade ett fast jobb, nu har jag det men istället har jag ingen partner längre. Det gör mig ledsen när jag tänker på alla bitarna och deras betydelser och se andras lycka och försöka va glad för deras skull fast den där gnagande känslan finns inombords.
Jag försöker åtminstone trösta mig med att jag redan har ett stort barn - min pålla. Samtidigt som jag inte känner något behov av att ha barn just nu, men det är väl oron att jag kanske aldrig kommer kunna få barn som gnager och gör mest ont.
*over and out*
Sitter i samma sits men kan trösta dig att om det är första gången med cellförändringar kan de lätt ta bort dem. Men förstår verkligen hur du känner och tänker kring detta...Man vill ju gärna ha barn någon dag men inte just nu, och man vill inte känna att man måste just nu bara för att det finns en risk att man kanske inte kan sen...