Fy fan rent ut sagt

Jag börjar bli riktigt less på personer som försöker styra mig. Jag får tydligen inte vara glad och skämta utan att det ska tryckas ner, får heller inte vara stolt för då anses det vara ingenting. Okej, även om jag är stolt för något som för dessa personer anses vara en bagatell, varför kan de inte låta mig få vara stolt utan att försöka trycka ner mig och förminska mig?
Jag förstår verkligen inte vad det går ut på.

Det andra är att dessa personer säger att jag inte får göra något, men sen går det alldeles utmärkt att de gör det jag inte fick göra. T ex, jag får inte gnälla, men det är helt okej att dom gnäller. Får inte jag ska inte dom få, för då är det i så fall orättvist anser jag.

När jag dessutom försöker ta upp problemen jag upplever, då blir det tydligen ett obekvämt samtalsämne och därför byts det snabbt samtalsämne till något annat.
Vad är de rädda för?

Jag trodde jag skulle slippa mobbarna i vuxen ålder, men de verkar finnas kvar även här och det är riktigt tråkigt när man råkar ut för det, med snudd till psykisk misshandel.

Jag förstår verkligen inte vitsen med det? Vad är det som de vill uppnå? Varför?

*over and out*


Kommentera här: