Jag vill inte vara ensam..
Kanske inte just ensam hela tiden, men jag är ensam på min fritid. Det enda jag gör på min fritid är att sitta framför min dator och även om jag chattar med andra så är inte det samma sak som att prata med någon som är i samma rum fysiskt.
Visst det går väl att klara sig ensam också, men det hade varit trevligt med sällskap någon gång. Någon som ser och accepterar mig för den jag är. Livet kommer nog bli ensamt ett tag nu framöver misstänker jag, sen får vi se.
Det känns fortfarande lite så här också.
*over and out*